Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.39.0-wmf.23 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Gadget Gadget talk Gadget definition Gadget definition talk 104 21361 504081 369713 2022-08-08T11:13:09Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude><h2 style="text-align:center"> V.</h2> Dagarne gingo, och Törres arbetade så att sjöbodsdrängen Simon Varhoug, som var en from anhängare af Olaves Spödeland, sade åt sin gode vän Halvor Röidevaag: — Den unge mannen hafver djäfvulen. Ty knapt har han lämnat sängen, förrän han är öfveralt. Jag hinner inte vända mig, förrän jag har honom öfver mig, och hela sjöboden kunde han utantill tredje dagen, hvarje låda, hvarje tunna, hvarje tågända, ja, jag tror minsann att han känner hvar enda råtta i huset, så att säga personligen. I detsamma ropade någon Simon uppifrån, och han skyndade åstad samt lämnade dörren öppen. Nedanför satt Halvor Röidevaag i sin båt och väntade på Simon; det var någonting han ville säga åt honom. En sydlig vind drog öfver fjorden och höstregnet droppade jämnt ner öfver den halfmörka staden. Halvor Röidevaag hade god tid, ty han var färjkarl. Han satt i sin båt och såg på fru Knudsens stora sjöbod; sedan tog han Brandts i betraktande. Men medan han skulle tända sin pipa, dref båten ett godt stycke utåt. Och då han ändtligen, trots väder och vind, fick pipan tänd, stod där en kontorist på bryggan och ropade an honom, och han måste ro till tullkammaren för tio öre. — Fastän Törres hade haft de mest {{Rättelse|fantatiska|fantastiska}} drömmar om staden och tänkt sig att han skulle komma rakt in i härligheten med ens, var han<noinclude> <references/></noinclude> h0v8zqe3zzbgxy9s264sjbj0u0tn0yc 104 21362 504082 369716 2022-08-08T11:16:09Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|||37}}</noinclude>dock i början alldeles öfverväldigad at den stora affären. Han upptäkte snart den mur, som herr Jössen och fröken Thorsen hade rest ungefär midt i butiken, men han tog, likasom om han hade funnit det helt naturligt, den simplare delen af butiken för sin räkning, tils han riktigt hade satt sig in i förhållandena. Då var det också som han fick sina nya kläder färdiga. De hade kostat så ofantligt mycket, att han i följd däraf kände sig manad att ständigt kretsa omkring penninglådan, tils han hade fått en lika stor summa igen. Men redan den första dagen han uppträdde stadsdräkt, var det omöjligt att längre upprätthålla någon osynlig mur i butiken. Det kunde icke falla någon in att skicka en så elegant person ner till sjöboden efter en säck mjöl. Det insåg själfva herr Jessen genast, medan han kritiskt granskade dräkten och fann både rynkor och fel. Fröken Thorsen vågade icke tillstå för sig själf hvad hon kände, men hon sade åt sina väninnor, att hon icke hade ansett en sådan förändring möjlig. I riktiga kläder såg herr Wold prydlig, ja, nästan elegant ut. Han hade låtit klippa sitt hår och raka bort hela det fula skägget, så att han nu endast hade mjuka, ljusa mustascher; jo, han var elegant. Fru Knudsen själf studsade och rodnade, då hon kände igen honom, och folk fäste sig vid den nye. Fröken Thorsens väninnor kommo in för att se på honom, ja, herr Jessen märkte till och med<noinclude> <references/></noinclude> e9hp3z46ed68lr1iscs4d0y95k9e6yh 104 21363 504083 369719 2022-08-08T11:19:48Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|38||}}</noinclude>att främmande och barn genast vände sig till Törres, likasom om han hade varit den främste. Törres själf var lyckligare än någonsin. Hvarje gång han hörde silfverpenningarne klinga i lådan eller sedlarnas prasslande, då de slätades ut, gick det en ström af glädje igenom honom. Han var i oafbruten värksamhet hela dagen, och snart behöfde han icke längre fråga de andra om någonting. Men svallningen i detta unga blod satte lif i de andra, i dem som kommo och i dem som gingo samt i själfva affären. Folk fick lust att köpa i denna butik, där det gick så lifligt till, där kunderna smålogo, och där betjäningen flög så flinkt fram mellan disken och hyllorna. — Nya kvastar sopa bäst, — sade herr Jessen, — men i längden är det ändå ett värkligen bildadt uppträdande, som fängslar den finare publiken. Fröken Thorsen nickade, men Törres, som också hade hört anmärkningen, hvilket äfven var meningen, sjönk strax några steg lägre ner. Såsom son till en fattig inhysing, kände han mycket väl rangordningen bland bönderne. Men inför den stora klyftan, som skilde landtfolk och stadsbor var han osäker och villrådig. Det var icke så mycket de stora allvarliga makterna på stadsbornas sida: religionen och lagen; så mycket hade han sett och lärt i sin ungdom att bonden var ganska inkommen både i knep och krokvägar. Alt som kunde döljas bakom allvarliga ansikten och tunga ord gick bonden lika väl i land med som stadsborna. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 0635ja7cxfuap69zgdq11o13aht4gk2 104 21364 504084 369722 2022-08-08T11:34:33Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|||39}}</noinclude>Men huru stor skilnad var det icke på den liflighet och det lättsinne, som staden vågade tillåta sig, detta slöseri med stora hus med spegelglasfönster, med fina kläder och dyra nöjen, och penningarne, som dagligen gingo från hand till hand, samt det lätta lifvet och skrattet, ja, huru stor skilnad var det inte på bara skrattet! Törres kände icke sedan barndomen till något skratt hos allvarligt folk; han mindes icke att modern någonsin skrattade, utom på ett hånfullt sätt, då någonting hade blifvit gjordt på tok. Annars skrattade gossar och flickor af öfverdåd, då de voro tillsammans, hälst i kvällskymningen. Men leenden och skratt för ingenting, såsom det brukades i staden, det kände han icke till hemifrån. Därför tykte han alt sedan första stunden att alla människor voro så öfvermåttan skämtsamma, och han skämtade och glammade med, men han blef snart fundersam. Det hände ibland midt under den lifligaste handeln att de fina damerna, då han vid något skämtsamt ord slog till ett skallande bondskratt, plötsligt blefvo mycket sippa och läto de framtagna varorna bli liggande. Det tjänade då till ingenting att han uppbjöd hela sin älskvärdhet; de drogo sig i alla fall tillbaka och gingo sin väg. Han kände att någonting var på tok, att han stod vid klyftan; och det sved i honom, då han hörde herr Jessen använda ordet: bildad. Sedan började han lyssna till herr Jessens skratt; det var nästan ljudlöst och invärtes; men han skämtade och log ständigt, och alltid fick han kunderna att skratta. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 9ctwqfwmoojn61pjusfieb586jezel8 104 21365 504085 369725 2022-08-08T11:37:48Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|40}}</noinclude>Fröken Thorsen sade bara tji-tji-tji, då hon skrattade, — ungefär såsom katten, då den nyser, tänkte Törres. Men på kvällen öfvade han sig i sitt rum framför spegeln; och han blef själf riktigt skrämd, då han öppnade munnen och skrattade, såsom han brukade, så att alla hans starka tänder och hela tandköttet syntes. Det förvånade honom icke att de fina damerna blefvo skrämda för en sådan käke, och samtidigt erinrade han sig att folk hemma på landet vanligen blefvo fula, då de skrattade, dock icke flickorna, men det var i alla fall {{rättelse|mykket|mycket}} vackrare då fröken Thorsen sade sitt tji-tji-tji! Några dagar öfvade Törres sig att skratta sakta utan att gapa upp med munnen, men utan att han själf viste det, kom han därvid att säga tji- tji- tji, och då det första gången skedde i butiken, blef det ett allmänt fnissande. Herr Jessen såg på honom genom sin lorgnett; men då också {{rättelse|röken|fröken}} Thorsen började, vände han sig ifrån dem med en min, som antydde att han lämnade dem båda i sitt värde. Herr Anton Jessen åt och bodde hemma hos sin mor, som var enka efter en skollärare. Hon hade uthärdat umbäranden och möda för att hålla sin lille Anton så fin och ren som en docka, och det hade lyckats henne. Såsom liten kallades han vanligen „polkagossen“, men nu var han utan tvifvel den vackraste unga handelsbokhållare i staden. Hans lif hade hittils glidit framåt lugnt och utan hinder. Hans mor försökte efter bästa förmåga aflägsna hvarje sten från hans väg och<noinclude> <references/></noinclude> 8td70m61yg8r78x2xwgqhgiari9cxg3 104 21366 504086 310457 2022-08-08T11:40:43Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|||41}}</noinclude>då han själf var ett mönster af flit och duglighet, blef han inom kort förste bokhållare hos fru Knudsen. Fru Jessen hade blifvit mycket tidigt gift. Redan medan hennes man var en blek skolgosse med långt hår, hade hon varit hans trolofvade, och så snart han hade tagit sin teologiska examen, gifte de sig. Redan innan hans lilla hustru hade skänkt honom det första barnet, dukade den svage, sjuklige mannen under för en förkylning, som i ett nu förstörde hans lungor. Medan fru Jessen efter den lilla gossens födelse var sängliggande, hörde hon den gamle doktorn tala med en släkting till hennes man om den aflidne. — Ja, — sade läkaren — det var ju vansinnigt af honom att gifta sig; han tålte det inte; det var i själfva värket det som tog lifvet af honom. Detta kunde hon aldrig glömma. Och från den tid hon vaggade lille Anton i sina armar, tänkte hon blott på huru hon skulle skydda honom. Hon hade icke råd att låta gossen studera, och hon skulle icke häller ha vågat lämna honom vind för våg bland studenterne i Christiania just under den farliga åldern. Därför blef han i staden och kom på butik. På det sättet kunde hon vaka öfver honom och fick behålla honom i hemmet. Hon sörjde för alt hvad han behöfde och tänkte på förhand ut alt för honom, så att han förblef ett barn i hennes händer, ur stånd att själf bestämma om han skulle ta käpp eller para-<noinclude> <references/> <small>{{Huvud|''Jakob, af Alexander L. Kielland,''||6}}</small></noinclude> rayjmtxl74pnfjllp0eokqfoboiet1u 104 21367 504087 369730 2022-08-08T11:44:24Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|42||}}</noinclude>ply, innan han hade rådfrågat modern. Han råkade i den största förlägenhet om modern inte hade lagt näsduken i den rätta fickan, och ingen annan mat smakade honom än den som modern hade tillredt. I skolan hade de hanskats obarmhertigt med „polkagossen“, och sårat hans blygsamhet så {{rättelse|mykket|mycket}} som möjligt, så att kan hade återvändt till sin renhjärtade mor ännu mera förskrämd och förvirrad. Men då han blef fullvuxen och fick små svarta mustascher, började han intressera sig lifligt för unga flickor, och de voro mycket tillmötesgående emot honom, därför att han var så fin ock så aktningsfull. Han blef också snart så där halft förlofvad. Det tykte han mycket om, hälst med ett par tre på en gång; då kände han sig alltid likasom mera säker. Ty om han på allvar tänkte på bröllop och dylikt, så kände han sig alltid beklämd och generad. Han kunde ju ändå aldrig lämna sin mor och sitt trefliga rum bredvid hennes kammare. Det kom emellertid till fru Jessens öron att de unga butikfröknarna brukade tala om hennes Anton och hans bedrifter. Endast genom försiktiga häntydningar vågade hon utforska eller varna honom; och Anton, som mycket väl förstod det, kände sig högeligen smickrad. Efterhand gick det så att han började smått skryta och lät sin mor förstå att han var en riktigt lättsinnig varelse. Han låtsade vara mycket hemlighetsfull, då han gick ut att promenera, samt frågade med<noinclude> <references/></noinclude> 4tjeane4pn1xpm1gcx0bsza0mhpss07 104 21368 504088 369733 2022-08-08T11:46:24Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|||43}}</noinclude>sträng uppsyn om det hade kommit något bref till honom; och om det då fans något, reglade han in sig för att läsa det och var sedan tankfull och suckade så att moderns hjärta bäfvade. I allmänhet brukade han berätta sin mor alt som hade händt honom under dagens lopp, men på sitt eget sätt, så att fru Jessen stundom fann vissa olikheter emellan värkliga förhållandet och hennes käre Antons skildringar. Sålunda sade hon några dagar efter det Törres Wold hade visat sig i butiken i nya kläder: — Hvad var det för en vacker ung man jag såg i er butik i dag, Anton? — Vacker? . . . Tykte du det värkligen, mamma? — Herre Gud, det kunde väl inte vara han . . . den där bondgossen? — Jo, mamma. — Var det han? . . . den stackars rödhårige gossen, som du har beskyddat . . . ? — Och som jag har snyggat upp, — sade Anton och skrattade kort. — Nej, ett sådant misstag! — utbrast modern. — Han är ju en riktig vacker karl. — Åh mamma! Han ser ju så simpel ut. — Naturligtvis, — bekräftade modern och slog genast om i en annan ton. Han var ju icke sådan som hennes Anton; man såg ju strax skilnaden. — I det dagliga lifvet i butiken låtsade herr Jessen länge icke märka huru Törres växte. Han behandlade honom ständigt såsom en underordnad. Då herr Jessen till exempel med känd talang ord-<noinclude> <references/></noinclude> 2lkjt3k08rvmiyzxui90qo8ni9aws1v 104 21369 504089 369736 2022-08-08T11:53:07Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|44}}</noinclude>nade fruntimmersartiklarne i det stora fönstret åt hufvudgatan, lät han Törres springa från ena ändan af butiken till den andra för att söka rätt på de tyger och de färger herr Jessen behöfde. Och medan Törres oförtrutet gjorde sitt bästa och själf med uppmärksam blick följde hvarje detalj, stod herr Jessen tillbakalutad och plirade med ögonen för att iakttaga effekten på den stora sluttande utställningsskifvan innanför rutan. Men i fröken Thorsens hjärta kändes det så underligt; det var nästan som om det hade velat dela sig i två delar. Hon älskade och beundrade visserligen herr Jessen öfver måttan och för evigt, men för det första var han så underlig och så ojämn. Den ena dagen kunde hans blick vara så öm och han kunde stryka henne så smekande öfver axeln, då han gick förbi. Följande dag sade han iskallt: „Fröken Thorsen!“ och tyktes med flit vilja visa sig afvisande. Och för det andra var det någonting särskildt med herr Wold. Det var så egendomligt att ha den store, kraftfulle mannen i sin närhet hela dagen och till och med såsom ett slags lärjunge, som hon skulle undervisa. Hvarje ögonblick måste de tillsammans böja sig öfver en låda eller hon fick lof att hviska honom ett pris i örat, då det var fullt af folk och skyndsamt. Dessutom började Törres visa henne en tämligen otvätydig uppmärksamhet. Han trykte hennes hand, då han fick tag i den, och det hände att han helt omotiveradt lät sin hand glida öfver henne, då de gingo förbi hvarandra. Han var<noinclude> <references/></noinclude> 9ht1eyj4q9fcnytg7r5nf0vx7idlesf 104 92848 503974 303344 2022-08-07T14:21:15Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h3><center>HÖGTIDER.</center></h3> 62. Moster Bergström (se 49) berättar: I min ungdom och framgent till 70-talet brukades till jul tre särskilda slags bröd, som jämte 4 julbullar, en hög smolkakor och smör skulle stå på bordet {{rättelse|hela hela|hela}} helgen till tjugondedagen. De tre bröden voro: # Nyppelkakan, avnupen i kanten, så att den liknade ett kugghjul; # Julkors; # Julkuse eller kno. Julkosten ordnades på bordets ena ände sålunda: I mitten lades en hög smolkakor med nyppelkakan överst och på denna tallriken med smöret. Nyppelkakan hade för detta ändamål en fördjupning i mitten. Julsmöret var format som en sockertopp och vackert utsirat. På var sida om smolkakorna lades ovanpå varandra 2 släta julbullar och ovanpå dessa julkorset och julkno på var sin hög. På 20-dagen lades de tre bröden i kornbingen, där utsädet förvarades. Där<noinclude> <references/></noinclude> ha59o2ddwxmpoinz92uas4e8cfexi16 104 92850 503975 303348 2022-08-07T14:23:47Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|40|''{{sp|HÖGTIDER}}''||}} ----</noinclude>fingo de ligga tills man sådde om våren. Då utdelades de till både hästar och folk. Vi brukade sitta på åkersladden och äta dem. 63. På annandagen, Staffan, gingo pojkarna omkring och tiggde ihop till lekstuga. De hade då med sig ett ankare och fingo två supar på person. Därför heter det i en ångermansk staffansvisa: “Kära far i aska, ge oss en tår i flaska!“ (Efter kyrkovärden P. O. Pettersson i Stångom, 55 år) 64. Om nyårskväll skulle det <i>dansas på skorven.</i> Därvid lades vedträn i fyrkant på golvet, och dansen uppfördes mellan dem. (Efter B. Pettersson, Mjösund, 35 år) 65. ''Påskskräcka'' var ett fordom allmänt brukat högtidsskämt. (Många meddelare) {{tomrad}} {{linje|10em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> s8wi0wy8nb5m7dmh1ta0dg1uqgyk6v4 104 92851 503976 303349 2022-08-07T14:26:55Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h3><center>LÄSNINGAR.</center></h3> 66. ''Mot värk.'' Kristus nedersteg hit på jorden att bota all slags värk. Så botar jag dig i namn fadrens, sonens och den helige andes. Amen. 67. ''En annan mot värk.'' <poem>Jungfru Maria gick sig över kyrkogård. Värken domna, och N. N. somna inom de heliga tre namnen fadrens, sonens och den heliga andes.</poem> 68. ''Ännu en.'' <poem>Om andra ont och värk dig blott beskär, blott genom Gud jag dig nu hjälper här.</poem> 69. ''Mot “vre“.'' <poem>Jesus gick över en ren och laga till le’n så bra som förr var, ben mot ben sena mot sena, kött mot kött</poem><noinclude> <references/></noinclude> pmzp35is0j4zk64et4qzmppc7vgrasy 104 92852 503977 488418 2022-08-07T14:29:06Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|42|''{{sp|LÄSNINGAR}}''||}} ----</noinclude><poem>blod mot blod, skinn mot skinn i de heliga tre namnen o. s. v.</poem> 70. ''„Stä” blod.'' <poem>Kristus förband sina fem sår. Så förbinder jag ock dig o. s. v.</poem> 71. ''En annan.'' <poem>Kristus på korset stod. Han vattnade sina får. Han vände vatten och stämde blod. Och du blod skall stå i fadrens, sonens o. s. v.</poem> 72. ''Ännu en.'' <poem>Nu stämmer jag N. N:s blod som vatten stod i Jordans flod. Och på den makten sätter jag ådra mot ådra, sena mot sena</poem> i namn Gud fader, i namn Guds son, i namn Guds den helige andes kraft. Blod stå! Blod stå! Blod stå! Amen! Amen! Amen! 73. ''För sår.'' <poem>Jesus gick sig över hede, for illa av ene.</poem><noinclude> <references/></noinclude> p5p4aff1do93fht1d1cd7qx2djjez14 104 92860 503978 303375 2022-08-07T14:31:27Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||''{{sp|LÄSNINGAR}}''|43|}} ----</noinclude><poem>Satte sig ned med sina fem fingrom och tolv Guds änglom. Gud signe mitt sår för köld och böld och otåld. I namn Gud faders, i namn Guds sons o. s. v. Amen.</poem> 74. ''Mot styng.'' <poem>Stå styng stilla efter Jesu Kristi vilja som stor flod stod, när Johannes döpte Kristum. I namn faders o. s. v.</poem> 75. ''Mot blemma på ögat.'' <poem>Jesus stod på högan sten, han mötte stock, han mötte sten, han mötte sand han mötte grand, han mötte värk, och blemma utur ögat gå. i namn faders o. s. v.</poem> (Det skall fäktas med en stålkniv 3 ggr framför ögat). 76. ''Mot ormbett.'' <poem>Huve ligg på en tuve! Ligg i ring! Stick’n där han ligg! I namn, tre namn, faderns o. s. v.</poem><noinclude> <references/></noinclude> 5x1tyt3o8bsqaktxoxeu48qobgxhmiz 104 92861 503979 303376 2022-08-07T14:33:44Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|44|''{{sp|LÄSNINGAR}}''||}} ----</noinclude>77. ''En annan.'' <poem>Orma stack och via band och jungfru Maria kom med sitt lindeband och band både huvud och stjärt i namn fadrens o. s. v.</poem> 78. ''Mot getingstyng.'' <poem>Du geting, du geting, du etterspik! Av satan är du kommen och honom är du lik. Stick i sten men ej i ben; stick i mull men ej i hull! Så skall du dö ikull. Inom de heliga tre namnen, fadrens o. s. v.</poem> 79. ''Besvärjelse.'' <poem>Vår Herre Jesus Kristus, ditt röda kors, därmed vann han all djävulens makt. På hans makt binder jag allt ont i luft och på jord; jag binder allt ont i vatten och på vatten; jag binder med ett band, som vår Herre band de förhärdade judar i örtagården; jag binder alla djävlar i sina färger, både röda och blå blackiga och grå,</poem><noinclude> <references/></noinclude> ia3jyogfbc6v2fhis5czagfxp8nkzg4 104 92862 503980 303377 2022-08-07T14:35:02Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||''{{sp|LÄSNINGAR}}''|45|}} ----</noinclude><poem>svarta och vita, gröna om de finnas,</poem> att där icke må göras denna människa N. N. mera skada, än en mus kan göra en jordfast sten, och det gör jag alltsammans i Fadrens makt, sonens kraft och den helige andes visdom, i den store Johannes och Petri namn. Amen! Amen! Amen! (Då dessa anteckningar gjordes för flera år sedan, antecknades inga namn på sagesmännen, varför dessa ej säkert kunna angivas här). {{tomrad}} {{linje|10em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 2ecxlukppfkksjx2rjkf9m0yimoengk 0 100031 504062 331375 2022-08-07T17:55:35Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki {{Titel|[[Boken om vårt land]]|Zacharias Topelius| undertitel=35. Ladoga.}} (Karelen.) Ladoga är Europas största insjö och mera lik ett hav än en sjö. Dess längd är 200 kilometer, dess bredd 120 kilometer, dess yta upptager 18,000 kvadrat- kilometer. Det är en stor, mycket djup, alldeles öppen fjärd, som liknar en avlång fyrkant, gående från nordväst till sydost och bredare på södra sidan än på den norra. Stränderna göra några breda men icke djupa bukter, av vilka de två sydligaste äro de största. Ladogas norra och sydvästra stränder tillhöra Finland. Denna trakt med sina branta berg, med djupt inträngande vikar och smala halvöar, med sina öar och sund räknas bland de skönaste i vårt land. Bilden visar oss en del av Ladogas finska kust och längst borta dess solbelysta vida vatten. De till Ryssland hörande stränderna äro till större delen flacka, sandiga och öppna för stormarna. Icke mindre än 70 större och mindre vattendrag utströmma i denna stora sjö, och störst bland dem är Vuoksen. Dessa tillströmmande vatten utflöda sedan från Ladogas sydvästra bukt genom den breda Neva till Finska viken. Stundom hinner ej Neva bortföra det överflödande vattnet efter snörika vintrar och regniga somrar; då stiger Ladogas yta en tid och faller sedan en annan tid. Somliga tro sig ha märkt, att sjön stiger i 4 år och faller i 4 år men andra säga, att vattnet stiger eller faller 7 år å rad. Ladoga är ett skönt hav med klart, sött vatten, men mycket stormigt. Emedan det söta vattnet är lättare än det salta, uppröres det hastigare av vindarna, och på denna ofantliga öppna fjärd går ofta en fruktansvärd sjö, i synnerhet när det blåser sydlig vind. Den låga vågen kallas kare, den höga maininki. Vanligen tillfryser Ladoga i slutet av januari och avkastar sitt istäcke i april eller maj. Isen är dock aldrig rätt att lita på, ty därunder gå många strömdrag. Ladqga är också en mycket fiskrik sjö, där stören, laxen och siken plaska i noten, och där en egen säl-art, ladogasälen (norppa), bortsnappar fiskarens byte. När man från Sordavala vid nordvästra kusten av Ladoga styr åt öster, ser man först några täcka öar och branta beig, och därefter utbreder den blanka sjön sin oöverskådliga yta. Intet land kan längre ses till höger eller till vänster, men rätt förut synes en liten mörk punkt, sam småningom växer och begynner glimma i solskenet. Efter en stund ser man förgyllda torn och kupoler resa sig mitt i den ensliga sjön, och därefter seglar man in i en djup vik till Valamo kloster. Där bo än i dag ryska munkar av den grekiska trosbekännelsen. Ön tillhör numera Finland. Klostret, som är nära nio hundra år gammalt, anses vara ett mycket heligt ställe. Dit ha vallfärdat många människor från avlägsna trakter och medfört sina gåvor till klostret, som därigenom blivit mycket rikt. Och munkarna tjäna sin Gud efter sin tro och äro gästfria, goda människor, vilka gärna undfägna resande främlingar. Men alla främlingar måste rätta sig efter klostrets stadgar; på Valamo ö får ingen jägare skjuta och ingen ofreda en levande varelse. Allt detta, de ensliga munkarna, de granna kyrkorna, det forntida klosterlivet med dess fastor, mässor, processioner och helgonbilder, är ganska sällsamt att se i Finland. Men Valamo är en fridfull och vacker ö, där man tycker sig vara skild från hela den övriga världen och känner sitt hjärta lyft till Gud vid anblicken av naturens ensliga storhet. {{Boken om vårt land}} [[Kategori:Boken om vårt land]] dkieewmong7y787d2134zmfkmdua7mb 504063 504062 2022-08-07T18:03:10Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki {{Titel|[[Boken om vårt land]]|Zacharias Topelius| undertitel=35. Ladoga.}} (Karelen.) Ladoga är Europas största insjö och mera lik ett hav än en sjö. Dess längd är 200 kilometer, dess bredd 120 kilometer, dess yta upptager 18,000 kvadrat-kilometer. Det är en stor, mycket djup, alldeles öppen fjärd, som liknar en avlång fyrkant, gående från nordväst till sydost och bredare på södra sidan än på den norra. Stränderna göra några breda men icke djupa bukter, av vilka de två sydligaste äro de största. Ladogas norra och sydvästra stränder tillhöra Finland. Denna trakt med sina branta berg, med djupt inträngande vikar och smala halvöar, med sina öar och sund räknas bland de skönaste i vårt land. Bilden visar oss en del av Ladogas finska kust och längst borta dess solbelysta vida vatten. De till Ryssland hörande stränderna äro till större delen flacka, sandiga och öppna för stormarna. Icke mindre än 70 större och mindre vattendrag utströmma i denna stora sjö, och störst bland dem är Vuoksen. Dessa tillströmmande vatten utflöda sedan från Ladogas sydvästra bukt genom den breda Neva till Finska viken. Stundom hinner ej Neva bortföra det överflödande vattnet efter snörika vintrar och regniga somrar; då stiger Ladogas yta en tid och faller sedan en annan tid. Somliga tro sig ha märkt, att sjön stiger i 4 år och faller i 4 år men andra säga, att vattnet stiger eller faller 7 år å rad. Ladoga är ett skönt hav med klart, sött vatten, men mycket stormigt. Emedan det söta vattnet är lättare än det salta, uppröres det hastigare av vindarna, och på denna ofantliga öppna fjärd går ofta en fruktansvärd sjö, i synnerhet när det blåser sydlig vind. Den låga vågen kallas kare, den höga maininki. Vanligen tillfryser Ladoga i slutet av januari och avkastar sitt istäcke i april eller maj. Isen är dock aldrig rätt att lita på, ty därunder gå många strömdrag. Ladqga är också en mycket fiskrik sjö, där stören, laxen och siken plaska i noten, och där en egen säl-art, ladogasälen (norppa), bortsnappar fiskarens byte. När man från Sordavala vid nordvästra kusten av Ladoga styr åt öster, ser man först några täcka öar och branta beig, och därefter utbreder den blanka sjön sin oöverskådliga yta. Intet land kan längre ses till höger eller till vänster, men rätt förut synes en liten mörk punkt, sam småningom växer och begynner glimma i solskenet. Efter en stund ser man förgyllda torn och kupoler resa sig mitt i den ensliga sjön, och därefter seglar man in i en djup vik till Valamo kloster. Där bo än i dag ryska munkar av den grekiska trosbekännelsen. Ön tillhör numera Finland. Klostret, som är nära nio hundra år gammalt, anses vara ett mycket heligt ställe. Dit ha vallfärdat många människor från avlägsna trakter och medfört sina gåvor till klostret, som därigenom blivit mycket rikt. Och munkarna tjäna sin Gud efter sin tro och äro gästfria, goda människor, vilka gärna undfägna resande främlingar. Men alla främlingar måste rätta sig efter klostrets stadgar; på Valamo ö får ingen jägare skjuta och ingen ofreda en levande varelse. Allt detta, de ensliga munkarna, de granna kyrkorna, det forntida klosterlivet med dess fastor, mässor, processioner och helgonbilder, är ganska sällsamt att se i Finland. Men Valamo är en fridfull och vacker ö, där man tycker sig vara skild från hela den övriga världen och känner sitt hjärta lyft till Gud vid anblicken av naturens ensliga storhet. {{Boken om vårt land}} [[Kategori:Boken om vårt land]] 8ygc0xgz6otkgekacp87unbpyk1r5ng 104 106894 503981 400502 2022-08-07T14:45:54Z Thuresson 20 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{huvud||JULMORGONEN|37}}</noinclude>honom stod kusken med ett brinnande bloss i handen. Han höll det högt i luften, lågan kastades bakåt av luftdraget och lämnade efter sig en lång svans av gnistor och rök. Jan stod högt uppe på snökanten med barnet i famnen. Det såg vådligt ut, för hans ena fot sjönk plötsligen djupt ner i drivan, och han var nära att falla. Den åkande herrn drog häftigt in tömmarna och ropade till dem, som han hade kört från vägen. »Ge hit barnet, så ska det få åka med mej till kyrkan!» sa han vänligt. »Det är farligt att gå å bära en liten, när det är så många åkande ute.» »Tack!» sa Jan Andersson. »Men det går nog bra.» »Vi ska sätta flickan här emellan oss, Jan,» sa den unga frun. »Tack! Men det får vara.» »Jaså, du törs inte lämna henne ifrån dej?» sa den åkande och for skrattande vidare. Vandrarna fortsatte alltså, men deras färd blev allt farligare och besvärligare. Släde följde släde. Det fanns inte en häst i socknen, som inte var ute och skjutsade på julmorgonen. »Du kunde ha låtit dom tatt jänta,» sa Kattrinna. »Jag är rädd för att du faller med'na.» »Skulle jag ha låtit dom tatt barnet? Du vet inte vad du säjer. Såg du inte vem det var?» »Vad skulle det ha varit för farligt å låta'na åka med brukspatrons på Duvnäs?» Jan Andersson i Skrolycka tvärstannade. »Var<noinclude> <references/></noinclude> 7jfch08i4pxq6i9zsrgf9bu991k9ry1 504070 503981 2022-08-08T07:20:18Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||JULMORGONEN|37}}</noinclude>honom stod kusken med ett brinnande bloss i handen. Han höll det högt i luften, lågan kastades bakåt av luftdraget och lämnade efter sig en lång svans av gnistor och rök. Jan stod högt uppe på snökanten med barnet i famnen. Det såg vådligt ut, för hans ena fot sjönk plötsligen djupt ner i drivan, och han var nära att falla. Den åkande herrn drog häftigt in tömmarna och ropade till dem, som han hade kört från vägen. »Ge hit barnet, så ska det få åka med mej till kyrkan!» sa han vänligt. »Det är farligt att gå å bära en liten, när det är så många åkande ute.» »Tack!» sa Jan Andersson. »Men det går nog bra.» »Vi ska sätta flickan här emellan oss, Jan,» sa den unga frun. »Tack! Men det får vara.» »Jaså, du törs inte lämna henne ifrån dej?» sa den åkande och for skrattande vidare. Vandrarna fortsatte alltså, men deras färd blev allt farligare och besvärligare. Släde följde släde. Det fanns inte en häst i socknen, som inte var ute och skjutsade på julmorgonen. »Du kunde ha låtit dom tatt jänta,» sa Kattrinna. »Jag är rädd för att du faller med'na.» »Skulle jag ha låtit dom tatt barnet? Du vet inte vad du säjer. Såg du inte vem det var?» »Vad skulle det ha varit för farligt å låta'na åka med brukspatrons på Duvnäs?» Jan Andersson i Skrolycka tvärstannade. »Var<noinclude> <references/></noinclude> t354aj17f0ei18iz4s3t32rj33mp5qh 104 106895 504071 400503 2022-08-08T07:21:52Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|38|KEJSARN AV PORTUGALLIEN|}}</noinclude>det brukspatrons på Duvnäs?» sa han och såg ut, som skulle han ha vaknat ur en dröm. »Visst var det han! Vem trodde du att det var?» Ja, var hade Jan varit med sina tankar? Vad var det för ett barn, som han hade gått och burit på? Vart hade han ämnat sig? I vilket land var det han hade vandrat? Han strök sig över pannan med handen och såg litet förlägen ut, då han svarade Kattrinna. »Jag trodde, att det var kung Herodes av Judaland och Herodias, hans hustru!» {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> bx5r2wr6ezaxb8uvr7tk3tucf755aos 104 106897 504072 400505 2022-08-08T07:22:58Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||SCHARLAKANSFEBERN|39}}</noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">SCHARLAKANSFEBERN.</h2> Då den lilla flickan i Skrolycka var så där en tre år gammal, fick hon en sjukdom, som nog tör ha varit scharlakansfeber, för hon var röd över hela kroppen och brände som eld, när man tog i henne. Hon ville ingenting äta och kunde inte heller sova, utan låg bara och yrade. Jan var inte i stånd att gå hemifrån, så länge som hon var sjuk, utan satt kvar i stugan dag efter dag, så att det såg ut, som om Erik i Fallas råg skulle bli otröskad det året. Det var Kattrinna, som skötte tösen, som bredde över henne täcket, var gång hon hade kastat av sig det, och gav henne att dricka litet utspädd blåbärssaft, som hon hade fått låna av mor i Falla. När den lilla flickan var frisk, så var det mestadels Jan, som tog hand om henne. Men i samma ögonblick hon blev sjuk, tordes han inte komma nära henne. Han var ängslig, att han skulle göra henne illa och inte ta nog varligt på henne. Men ut ur stugan gick han inte, utan han satt i vrån vid spisen och stirrade bort till den lilla sjuklingen. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> fotjb2soeqbs5ekpp3qvgsgc6wueh1a 104 106898 504073 400506 2022-08-08T07:24:02Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|40|KEJSARN AV PORTUGALLIEN|}}</noinclude>Hon låg i egen säng, men hon hade bara ett par halmdynor under sig och inga lakan. Det var nog strävt och svårt för den lilla fina kroppen, som hade blivit ömtålig av utslag och svullnad, att ligga på de grova blångarnsöverdragen. Det var så eget, att var gång Jan såg hur hon kastade sig fram och tillbaka i sängen, måste han tänka på det finaste han ägde i denna världen, som var hans söndagsskjorta. Han ägde inte mer än en, som var av vitt, blankt lärft och hade styvt skjortbröst. Den var så väl sydd, att den kunde ha dugt åt brukspatronen på Duvnäs, och Jan höll den högt i vördnad. De andra plaggen, som han begagnade, var likaså grova som dynöverdragen, som den lilla flickan låg på. Men det var bara galet att tänka på den där skjortan. Kattrinna skulle aldrig i världen gå in på att han fick förstöra den, för det var hon, som hade gett den till honom i brudgumsgåva. Kattrinna gjorde nog ändå allt, vad hon förmådde. Hon lånade sig häst av Erik i Falla, lindade in den lilla flickan i schalar och täcken och for till doktorn med henne. Det var duktigt gjort av Kattrinna, men Jan kunde inte se, att det var till någon nytta. Inte kom det någon hjälp ur den stora droppflaskan, som hon hade med sig från apoteket, och inte heller från någon annan av doktorns ordinationer. Det var kanske så, att man inte kunde få behålla en så märkvärdig gåva, som den lilla<noinclude> <references/></noinclude> 0jo901ya1m6k1or1dgh6csk3mn7inpc 104 106899 504074 400507 2022-08-08T07:25:12Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||SCHARLAKANSFEBERN|41}}</noinclude>flickan var, om man inte var färdig att offra för henne det, som man hade bäst. Men det var inte så lätt att få en sådan människa som Kattrinna att förstå detta. Den gamla Finn-Karin kom in i stugan en dag, medan flickan låg sjuk. Hon förstod sig på att bota sjukdom hos djur, som alla av finn-ras, och hon var inte heller så bet att trolla bort stolsteg och bölder och onda bettet. För andra sjukdomar ville man just inte anlita henne. Det var liksom inte rätt att begära hjälp av en trollkäring för annat än småkrämpor. När hon kom in i stugan, såg hon ju strax, att barnet låg sjukt, och Kattrinna talade om för henne, att det hade scharlakansfeber, men det var ingen, som bad henne om ett gott råd. Att föräldrarna var ängsliga och oroliga, det kunde hon nog se i alla fall, och när hon hade blivit fägnad med kaffe av Kattrinna och Jan hade gett henne en bit rulltobak, så sade hon alldeles av sig själv: »Den här sjukdomen går det över min makt att bota. Men så mycke ska jag lära er, att ni kan ta reda på om det bär mot liv eller död. Håll er vakna te klockan tolv i natt, å sätt då ihop pekfingret å lillfingret på vänstra handen som en ögla, å se igenom den bort te flickungen! Ge då akt på den, som ligger breve'na i sängen, så får ni veta vad ni har å vänta!» Kattrinna tackade henne så vackert, för det är bäst att hålla sig väl med sådant folk. Men inte<noinclude> <references/></noinclude> 7pjbuv2559r8e18kzp5qacsjmsgg03h 104 106900 504075 400508 2022-08-08T07:26:24Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|42|KEJSARN AV PORTUGALLIEN|}}</noinclude>ett Ögonblick ämnade hon göra, som hon var tillsagd. Jan fäste ingen vikt vid rådet, han heller. Han tänkte inte på något annat än skjortan. Om han bara tordes för Kattrinna! Men det var ju omöjligt att be henne om att få riva sönder brudgumsskjortan. Inte kunde det göra den lilla flickan bättre, det förstod han ju, och om hon i alla fall skulle dö, så var det ju rent bortkastat. Då det blev kväll, gick Katrinna och lade sig vid vanlig tid, men Jan hade inte ro att sova, utan satt uppe i sin vrå, som han brukade. Han såg hur Klara Gulla låg och våndades. Det var för grovt och för hårt, det, som hon hade under sig. Han tänkte, att det skulle vara ljuvligt att få bädda henne en bädd, som var kall och fin och glatt. Skjortan låg nytvättad och obegagnad borta i klädkistan. Det gjorde ont i honom att veta den ligga där, men det var ju inte rätt gjort mot Kattrinna heller att använda hennes gåva till lakan åt den lilla flickan. Hur det nu var, så när klockan närmade sig midnatt och Kattrinna sov som djupast, gick han bort till kistan och tog fram skjortan. Först rev han ur den det styva skjortbröstet, och sedan slet han den i två delar. Den ena smög han under den lilla kroppen, och den andra bredde han ut mellan flickan och det varma, tjocka täcket, som hon hade över sig. Sedan kröp han ihop igen i sin vrå och vaktade på henne som förut. Han hade inte suttit<noinclude> <references/></noinclude> 4hr9gwimvwtg1hiaslqlfoaienyyu8o 504079 504075 2022-08-08T09:47:22Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|42|KEJSARN AV PORTUGALLIEN|}}</noinclude>ett ögonblick ämnade hon göra, som hon var tillsagd. Jan fäste ingen vikt vid rådet, han heller. Han tänkte inte på något annat än skjortan. Om han bara tordes för Kattrinna! Men det var ju omöjligt att be henne om att få riva sönder brudgumsskjortan. Inte kunde det göra den lilla flickan bättre, det förstod han ju, och om hon i alla fall skulle dö, så var det ju rent bortkastat. Då det blev kväll, gick Katrinna och lade sig vid vanlig tid, men Jan hade inte ro att sova, utan satt uppe i sin vrå, som han brukade. Han såg hur Klara Gulla låg och våndades. Det var för grovt och för hårt, det, som hon hade under sig. Han tänkte, att det skulle vara ljuvligt att få bädda henne en bädd, som var kall och fin och glatt. Skjortan låg nytvättad och obegagnad borta i klädkistan. Det gjorde ont i honom att veta den ligga där, men det var ju inte rätt gjort mot Kattrinna heller att använda hennes gåva till lakan åt den lilla flickan. Hur det nu var, så när klockan närmade sig midnatt och Kattrinna sov som djupast, gick han bort till kistan och tog fram skjortan. Först rev han ur den det styva skjortbröstet, och sedan slet han den i två delar. Den ena smög han under den lilla kroppen, och den andra bredde han ut mellan flickan och det varma, tjocka täcket, som hon hade över sig. Sedan kröp han ihop igen i sin vrå och vaktade på henne som förut. Han hade inte suttit<noinclude> <references/></noinclude> ly4evqktukqzzlld9ocf7o83vzm7iuy 104 113158 503967 413016 2022-08-07T12:12:18Z Vätte 4208 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Vätte" />{{huvud||<i>HERR FOGG FÖRVÅNAR SIN BETJÄNT</i>|17}} ----</noinclude>vara tillbaka i London och inställa mig i denna sal lördagen den 21 december klockan 8,<small>45</small> eftermiddagen. Är jag ej tillbaka på utsatt tid, tillhör de hos Baring Brothers insatta femhundratusen kronorna er, mina herrar. Stuart erbjöd sig att avbryta schackpartiet, så att Fogg skulle kunna gå hem och göra sig i ordning. — Jag är alltid i ordning! förklarade Fogg. Han flyttade fram sin löpare och sade: »schack!» I detsamma slog klockan sju. {{linje|5em}} <section end="kap03" /> <section begin="kap04" /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">FJÄRDE KAPITLET. <br /> Herr Fogg förvånar sin betjänt.</h2> Tjugufem minuter senare hade Fogg gjort sin motspelare »matt» och vunnit den vanliga summan, tvåhundra kronor. Han sade farväl till de andra ledamöterna och lämnade klubben. Klockan 7,<small>50</small> öppnade han sin port och steg in i sin våning. Passepartout, som nu kunde dagordningen »som ett vatten», blev alldeles förbluffad, när han hörde sin husbonde komma hem. Vad ville detta säga? Från talröret ropades: — Passepartout! {{tomrad}}<noinclude> <references/> <small>2. — <i>Jorden runt på 80 dagar.</i></small></noinclude> qexk0953nh4fjsf4afwgex3emjhnd5n 104 113217 503968 413089 2022-08-07T12:16:20Z Vätte 4208 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Vätte" />{{huvud|18|<i>BARNBIBLIOTEKET SAGA</i>|}} ----</noinclude>Passepartout rörde sig inte ur fläcken och svarade inte heller. Detta kunde ju inte röra honom — det var inte så dags än. — Passepartout! ljöd det för andra gången. Då gick han, skakande på huvudet. — Jag har ropat ''två'' gånger! sade herr Fogg. — Men det är inte så dags än! svarade han. — Jag vet det och gör dig inga förebråelser! Om tio minuter reser vi till Dover och Calais. Passepartout gjorde stora ögon. — Ska herrn resa? sporde han tveksamt. — Ja, vi ska resa jorden runt. Passepartout kände benen skälva under sig. — ''Jorden runt!'' — Ja, på åttio dagar. Vi har således inte en minut att förlora. — Men resgodset? Packningen? — Intet resgods? Bara en nattsäck med två ylleskjortor och tre par strumpor. Lika mycket för din räkning! Resten köper vi under resan. Ta med min regnkappa och min resfilt och starka skor! För resten kommer vi inte att gå så synnerligen mycket! Rör på spelet! Passepartout skulle velat svara, men han kunde ej få fram ett ord. Han sprang upp på sitt rum och gjorde rent maskinmässigt sina förberedelser till resan, allt under det han talade för sig själv som i yrsel. Jorden runt på åttio dagar! Var hans husbonde från sina sinnen? Åh — det var naturligtvis bara gyckel! En liten tur ned till Dover — en tripp till Calais också, kanske. Det skulle ju inte vara så<noinclude> <references/></noinclude> d40wwi7v8kgbxb4ey9h26br91qcvf0a 104 113219 503969 413091 2022-08-07T12:17:39Z Vätte 4208 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Vätte" />{{huvud||<i>HERR FOGG FÖRVÅNAR SIN BETJÄNT</i>|19}} ----</noinclude>[[Fil:Jorden runt på 80 dagar Edvard Forsström 019.jpg|miniatyr|center|stående=1.5]] dumt — han fick då återse sitt fädernesland. Kanhända kvista in ett slag till Paris, där han inte varit på fem år? Inte kunde en man, som var så rädd om fjäten som Fileas Fogg, resa längre än till Paris på sin höjd! Vad behöver väl en engelsman<noinclude> <references/></noinclude> 1trf4bzseake2c59meuo9rt12abr3w1 104 113220 503971 413092 2022-08-07T12:21:19Z Vätte 4208 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Vätte" />{{huvud|20|<i>BARNBIBLIOTEKET SAGA</i>|}} ----</noinclude>se, när han sett den staden? Men i alla fall — vem skulle ha tänkt, att den mannen, som var stel som en vaxbild, skulle falla på den idén att fara ut och lufta på sig! Klockan 8 hade Passepartout kappsäcken klar; helt huvudyr låste han dörren till sitt rum och uppsökte sin husbonde. Denne var redan färdig. Han tog kappsäcken, öppnade den, stack ned en stor packe sedlar och lämnade den åter till Passepartout. — Ingenting glömt? — Nej. — Min regnkappa och min filt? — Här. — Ta väl vara på kappsäcken! Det är en halv million i den. Passepartout höll på att tappa den, så tung föreföll den honom nu — alldeles som om summan varit i guld- och silvermynt. Husbonde och tjänare lämnade nu huset, låste porten omsorgsfullt och togo en droska, som i stark fart förde dem till stationen. Dit anlände de klockan 8,<small>20</small>. När Fogg gjort upp med droskkusken, fick han syn på en fattig tiggerska, som ledde ett barn vid handen. Hon gick barfota i gatsmutsen, hade en utnött hattskrålla på huvudet och en trasig schal över axlarna. Tveksamt och skyggt närmade hon sig Fogg, räckte fram handen och bad om en allmosa. Fogg tog upp ur sin ficka de tjugu guldmynt, som han vunnit på klubben, och gav dem åt den förvånade kvinnan. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ngod7vreb6keqt76l2arbsui8bf1ks3 104 144524 504061 473350 2022-08-07T17:50:33Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" /></noinclude> <h3 align=center><big>KJELLMAN GÖRANSON.</big></h3> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> tp6y0j8is3pekf1mseua4lwo1hufe8e 104 144532 504060 482830 2022-08-07T17:49:37Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{c|<u>52</u>}}</noinclude>ovanligt bred och hög mahognymöbel med de hvitaste örngottskuddar på. Dörrarne tillslötos. Efter en kort stund utkommo tvenne af brudtärnorna, lemnande åt Hammar och den andre kavaljeren hvar sin kyss och hvar sitt broderade strumpeband. Hammar höll strumpebandet nära sina ögon och mumlade för sig sjelf: väl broderadt! ... charmant i alla afseenden ... det vackraste broderade strumpeband jag någons insett; ... men hvad tusan är det i alla fall mot den broderade plånboken! [[Fil:På Divans-Bordet linje2.jpg|150px|center]] {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> cno5m3octeomeqapvx2omqycg0yc725 104 148318 504009 482903 2022-08-07T16:46:49Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{c|<u>43</u>}}</noinclude> — Det kan du inte få, min lilla flicka, — sade modern, som sökte lösgöra sin dotters hand från det begärliga bytet. — Låt henne få roa sej med den, min nådiga fru! — sade Linder, lemnande näsduken till Netta, som under glädjerop svepte den omkring sig och hoppade yrande af belåtenhet kring dem båda. De båda följde den lilla yrhättan. Samtalet emellan dem blef allt lifligare, öfvergick småningom från det ena till det andra och kom slutligen ifrån likgiltiga ämnen till mera förtroliga, hvarunder Linder fick veta, att den sköna damen, som gick vid hans sida, var sedan tvenne år enka efter en brukspatron, och att hon nu, för sin helsas vårdande, rest till Stockholm, der hon ämnade, såsom brunnsgäst, tvenne månader uppehålla sig. Linder sade sitt namn och sin rang i samhället, talade med rörelse om sin barndom och sina föräldrar, som tidigt rycktes ifrån honom, och som skryt icke ingick i hans hufvudkarakter, uraktlät han ej att beklaga sig öfver den bana han valt och den totala brist på framtida utsigter, som plågade hans själ. Hon tycktes med deltagande lyssna till hans ord och äfven han deltog i allt hvad henne angick ... Dock, hvem känner ej deltagande för en ung vacker enka med halsband af guld och briljanterade ringar på bländande fingrar. Lilla Netta fladdrade fram och tillbaka, som en kupidon mellan dem båda, ryckte än sin hulda moder i klädningen och än Linder i bonjuren, hafvande så innerligt roligt åt sin nya prydnad. Slutligen ville hon prompt opp i Linders famn, troligtvis för att förnya den korta bekantskapen med stålkedjan, och han var icke heller sen att taga den näpna sötungen på sina armar. Ett fruntimmer och vid hennes sida en herre med ett barn på armen, bildar en grupp af huslig äkta sällhet. Troligtvis var det tanken derpå, som kom ifrågavarande promenerande att småle mot hvarandra. — Nå, sent omsider ha vi det nöjet att träffa herr Notarien! — hördes en basstämma bakom dennes rygg. Träffad som af ett ormstyng, vände sig Linder om. Hans ansigte blef vaxgult och det var nära, att han i förskräckelsen<noinclude> <references/></noinclude> q2gb748qzvno6q245zvisf9wwgcdwmc 504010 504009 2022-08-07T16:47:00Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{c|<u>43</u>}}</noinclude>— Det kan du inte få, min lilla flicka, — sade modern, som sökte lösgöra sin dotters hand från det begärliga bytet. — Låt henne få roa sej med den, min nådiga fru! — sade Linder, lemnande näsduken till Netta, som under glädjerop svepte den omkring sig och hoppade yrande af belåtenhet kring dem båda. De båda följde den lilla yrhättan. Samtalet emellan dem blef allt lifligare, öfvergick småningom från det ena till det andra och kom slutligen ifrån likgiltiga ämnen till mera förtroliga, hvarunder Linder fick veta, att den sköna damen, som gick vid hans sida, var sedan tvenne år enka efter en brukspatron, och att hon nu, för sin helsas vårdande, rest till Stockholm, der hon ämnade, såsom brunnsgäst, tvenne månader uppehålla sig. Linder sade sitt namn och sin rang i samhället, talade med rörelse om sin barndom och sina föräldrar, som tidigt rycktes ifrån honom, och som skryt icke ingick i hans hufvudkarakter, uraktlät han ej att beklaga sig öfver den bana han valt och den totala brist på framtida utsigter, som plågade hans själ. Hon tycktes med deltagande lyssna till hans ord och äfven han deltog i allt hvad henne angick ... Dock, hvem känner ej deltagande för en ung vacker enka med halsband af guld och briljanterade ringar på bländande fingrar. Lilla Netta fladdrade fram och tillbaka, som en kupidon mellan dem båda, ryckte än sin hulda moder i klädningen och än Linder i bonjuren, hafvande så innerligt roligt åt sin nya prydnad. Slutligen ville hon prompt opp i Linders famn, troligtvis för att förnya den korta bekantskapen med stålkedjan, och han var icke heller sen att taga den näpna sötungen på sina armar. Ett fruntimmer och vid hennes sida en herre med ett barn på armen, bildar en grupp af huslig äkta sällhet. Troligtvis var det tanken derpå, som kom ifrågavarande promenerande att småle mot hvarandra. — Nå, sent omsider ha vi det nöjet att träffa herr Notarien! — hördes en basstämma bakom dennes rygg. Träffad som af ett ormstyng, vände sig Linder om. Hans ansigte blef vaxgult och det var nära, att han i förskräckelsen<noinclude> <references/></noinclude> 6av2o1sfg2hjuosf7tfpn8iimjsszz9 104 148319 504014 482906 2022-08-07T16:50:12Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{c|<u>44</u>}}</noinclude>siäppt till marken den lilla flickan, som lekte i hans famn. Framför honom stodo tvenne karlar i långa surtuter och med trotsiga hånleende ansigten. Linder, förstelnad, kunde inte få fram ett enda ord. — Tror herrn, att vi längre tänka löpa som narrar — fortfor basstämman, — ifrån staden till malmarna och sedan från malmarna till staden tillbaka? ... Derföre var så gentil och genast infria det här gamla dokumentet, som nu är nästan utnött, eller gör oss genast sällskap till ... ja ja, herrn vet nog ... förlåt emellertid att vi så här på morgonqvisten kanske falla något olägligt ... men vår tid är dyrbar. Linder, hvars ansigtsfärg nu öfvergick i det klaraste purpurrödt, ville befria sig från sin sköna börda, för att gå sitt öde till mötes; men lilla Netta, som tycktes hafva fattat ett serdeles tycke för den stackars Notarien, började gråta och skrika af alla krafter. — Se så, Netta lilla! — tröstade den tröstlöse Notarien, — var snäll nu ... jag kommer snart tillbaka ... gråt inte så der, mitt lilla barn! ... förlåt mej, min fru, för det obehagliga uppträde, ni blifvit vittne till, ovanligt för er, men hvardagligt för unga, obetänksamma män som jag ... anse alltsammans endast som en liten episod ur hvardagslifvet och tänk inte mer derpå ... jag tackar er af hela mitt hjerta för den oförgätliga stund jag tillbragt i ert sällskap ... adjö, Netta lilla! ... när jag återkommer, ska du få namnam af mej, men gråta får Netta inte, för då är Netta inte snäll längre och då tycker mamma inte om Netta mer och ... — Hvad fan är det för historier! — afbröt den hiskliga basstämman; — ha vi väl tid att höra på sån’t der? ... klockan går på nie ... låt oss lunka på nu medan det är någorlunda svalt ... vi ha allsingen lust att steka opp oss på Hornsgatan middagstiden ... vill herr Notarien åka, så ha vi ingenting deremot ... var så god nu, herr Notarie! Och dermed ställde sig en herre på hvardera sidan om vår hjelte, som med en djup suck bugade sig för frun och beredde sig att åtfölja de obevekliga figurer, som omgåfvo honom. Den sköna frun, som stått alldeles förbryllad framför det oväntade skådespel, som så der utfördes midt framför hennes<noinclude> <references/></noinclude> obxa1dod821ukyxrcmdw1j4z1l2brkz 104 148320 504018 482907 2022-08-07T16:53:00Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{c|<u>45</u>}}</noinclude>ögon, och hvaruti hon på sätt och vis blifvit en medspelande, närmade sig Notarien och hans bevakning. — Min herre! — sade hon till Notarien; — är ni skyldig dessa herrar pengar? — Ja, min fru! — Och hvart ämna de föra er? — Till gäldstun, det är ju naturligt det, — svarade basstämman. — Hur stor är summan? — Tvåhundra riksdaler utom ränta och expenser, — svarade samma röst; — det är för en borgen som herr Notarien skrifvit på. — Dröjen några ögonblick medan jag talar några ord med herrn der, — yttrade frun, i det hon vinkade Notarien till sig. Slottskanslibetjenterna gjorde ingen invändning och Notarien trädde något närmare sin dam med nedslagna ögon. — Det går inte an, herr Notarie! — sade hon med den mildaste ton i verlden, — att ni åtföljer de der menniskorna och sålunda förstör er hela framtid! ... Ni har skrifvit borgen för en annan, och ni är då på det hela taget oskyldig till den förbindelse, hvarför ni nu är blottställd. — Visserligen, min fru! — svarade Linder; — men jag vill inte göra mej oskyldigare än jag verkligen är ... andra ha skrifvit på för mig vid andra tillfällen och fått betala för mej ... detsamma vore min skyldighet att nu göra, och som jag det inte kan, får jag också nu underkasta mej de obehagliga följderna ... Det enda som nu oroar mej är att jag på ett sådant sätt skulle störa ert lugn, ty ett godt menniskoälskande hjerta, som ert, ömmar alltid för en olycklig, äfven om denne vore aldrig så främmande. — Om denna skuld nu vore betald, vore ni hjelpt med det? — frågade frun. — Denna fråga sätter mig i ny förlägenhet, — sade Notarien, — och jag börjar misstänka, att jag snart kommer i strid med ert ädelmod; men jag måste öppet bekänna, att jag tillhör det olyckliga slaget af menniskor och att jag, äfven om jag skulle undgå den olycka, som nu hotar mig, snart skulle bli kräfd för andra utelöpande skuldsedlar ... Ni finner således,<noinclude> <references/></noinclude> o415igte0lhbmbygdowzoulb4hkxy6o 104 148321 504053 482908 2022-08-07T17:33:07Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{c|<u>46</u>}}</noinclude>min fru, att jag hvarken kan eller bör begagna mig af det ädelmod, som ni synes vara på väg att bevisa mig. — Men om ni nu emottoge ifrågavarande summa såsom lån af mig, så . .. — Så är det alltför troligt, att jag icke så snart blir i tillfälle att återgälda den ... kanske aldrig ... — Jag har blott varit bekant med er en halftimma, — genmälte damen, — och kan således ej känna er rätt; men ni har en dygd, som jag lärt känna, och det är ärligheten ... tro mej, den är mycket värd i dessa tider ... men det är ej tid att resonnera längre ... de nalkas, de blodsugarne! ... Se här ... tag min plånbok och uppgör med dem, under det jag går in och dricker mitt fjerde glas. Och dervid tog hon en grannt broderad plånbok ur barmen och räckte den åt den förvånade Notarien. — Jag skulle mottaga denna plånbok! — stammade han: — jag skulle med edra pengar betala mina obetänksamheter! ... nej, min fru! ... jag vore då en usling! ... nej! ... jag har nog af den olyckan att vara en slarf, en galning, som aldrig skulle hafva kommit i sådana omständigheter, om jag haft den minsta gnista af omtanka. — I himlens namn, min herre, dröj inte längre! ... se på lilla Netta ... se hur hon ber er ... ni gaf henne den der vackra duken ... tag nu mot för hennes skull den här återtjensten ... det är inte gåfvans större eller mindre betydenhet som bestämmer dess värde, utan gifvarens hjerta ... dock, hvad säger jag! ... det blir ju ingen gåfva .. det är blott ett lån, och, för att uppmuntra er, lofvar jag att bli den strängaste borgenär i verlden. Och dermed stoppade hon sin plånbok mellan bonjuren och västen på Notarien, tog Netta vid handen och skyndade med raska steg till Brunnshuset. Notarien beredde sig att följa henne; men hejdades af de tvenne griphumrarne, hvilka förklarade, att Hornsgatan vette åt alldeles motsatt väderstreck. Förgäfves bad han dem, att på ett ögonblick få tala med fruntimret, som nyss aflägsnat sig. Den ena af dem svor på, att han omöjligt kunde sticka sin fot inom ett hus, der menniskor kolkade i sig vatten. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> cazit7zhab5zk68cenhfayduse70a9a 104 148322 504054 482909 2022-08-07T17:35:57Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{c|<u>47</u>}}</noinclude>Notarien svor på, att han icke skulle gå ett enda steg, förrän han fått tala vid ifrågavarande dam. Slottskanslibetjenterna svuro med en röst på att om han ej godvilligt följde dem, skulle de bruka våld. Hvad var att göra? ... Kasta plånboken ifrån sej på marken, gick ej an; taga den med sig till gäldstugan, kunde väl gå för sig; men huru få den derifrån, när han inte en gång kände egarinnans namn? Öppna plånboken och begagna de deruti förvarade penningar, för att rädda sig ur ulfvarnes klor, stred emot hans karakter ... Nyss förut förtviflad, för det han var utan pengar, var Linder nu ännu mer förtviflad för det han hade pengar. — Hammar! bror Hammar! — ropade han, i det hans blick ljusnade; — kom hit, får jag tala vid dig några ord! En herre ungefär af samma ålder som han nalkades honom. — Bror Hammar! du dricker ju brunn här i torget, om jag inte bedrager mig? — Jo visst gör jag det — svarade Hammar — och det bekommer mig ganska väl. — Det fägnar mig ... hör du ... känner du den der unga enkan i svarta sidenklänningen och laxgula sjalen och som åtföljes af sin lilla dotter, en liten engel i grönrutig kjol? — Henne, som du nyss gick och talte med? — svarade Hammar; — känner du inte henne? ... hur fan kan man på ljusa dagen tala med ett fruntimmer som man inte känner! ... du är dig alltid lik ... Hvem känner inte fru Stifvern, den rika och vackra enkan, som hela garnizonens officerare-korps diffilerar för? — Hon tappade den här lilla vackra plånboken och jag får be dig vara god och genast lemna den åt henne ... hon gick nyss in i brunnshuset. — Med mycket nöje, min bror! — genmälte Hammar i det han tog emot plånboken; — men hvarför lemnar du den inte sjelf åt henne? — Jag har inte tid, jag måste genast bort. — Hvad fan är det för sällskap? — tillsporde Hammar, som i samma ögonblick tick syn på Slottskanslibetjenterna, hvilka ånyo nalkades Linder; — hvad har du att göra med de der figurerna? ... hvart bär kosan? ... det måtte väl inte ... {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> oeulq9qxw7btp4x0or3cfhsme0ps94c 104 148347 504055 482911 2022-08-07T17:38:33Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{c|<u>48</u>}}</noinclude>— Bära till söder, menar du ... Jo jo men, min bror! ... vill du hälsa på mig, så är du välkommen! — Aj för tusand! ... så vandre vi all verldens väg den ene med den andre etcettera etcettera. — Tack för likpsalmen, bror! ... jag hoppas likväl snart få fira min uppståndelse ... adjö med dig ... uträtta nu ditt ärende och tig med begrafningen! Derefter svängde sig Linder om och skyndade med stora steg ur alleen. Hans följeslagare följde honom med ben, som den flitiga öfningen gjort outtrötteliga. Hammar kastade en dyster blick efter sin kamrat och begaf sig derefter in i brunnssalongen. Fru Stifvern och hennes dotter sutto på ett gungbräde, omgifna af en skara eleganta damer och kavaljerer, hvilka sednare bäddade kring henne en verklig rosenbädd af de skönaste fraser. Hammar banade sig väg genom den lysande skaran och, framräckande plånboken, gjorde en djup bugning för den sköna damen. — Min vän Notarien Linder, — sade han, — ber om sin ödmjuka helsning och öfverlemnar genom mig denna plånbok, som frun säkert tappat under promenaden i torget. En stark purpur flammade öfver de ädla anletsdragen i det hon mottog plånboken. — Jag får på det förbindligaste tacka, — stammade hon; — men hvar är herr notarien Linder, att jag äfven för honom får uttrycka min erkänsla? — Ty värr, fick han inte tillfälle att sjelf presentera den hittade skatten, emedan ett högst angeläget göromål påkallade hans närvaro på annat ställe ... derföre bad han mig att ... — Ach min Gud! — utbrast hon med en ton så dyster, att den väckte de kringståendes uppmärksamhet; — han aflägsnade sig, sade ni ... han gick bort! ... men ... var han ensam när han gick? ... förlåt mig, min herre! ... men jag måste veta om han var ensam. — Ensam? — mumlade Hammar mycket förlägen, dock mera på sin väns än på sin egen bekostnad; — ensam, min fru? ... er ödmjuke tjenare var den sista som talte med honom. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> to8av2mznxo1a6t9rmvhz518kno7s5v 504056 504055 2022-08-07T17:39:30Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{c|<u>48</u>}}</noinclude>— Bära till söder, menar du ... Jo jo men, min bror! ... vill du hälsa på mig, så är du välkommen! — Aj för tusand! ... så vandre vi all verldens väg den ene med den andre etcettera etcettera. — Tack för likpsalmen, bror! ... jag hoppas likväl snart få fira min uppståndelse ... adjö med dig ... uträtta nu ditt ärende och tig med begrafningen! Derefter svängde sig Linder om och skyndade med stora steg ur alleen. Hans följeslagare följde honom med ben, som den flitiga öfningen gjort outtrötteliga. Hammar kastade en dyster blick efter sin kamrat och begaf sig derefter in i brunnssalongen. Fru Stifvern och hennes dotter sutto på ett gungbräde, omgifna af en skara eleganta damer och kavaljerer, hvilka sednare bäddade kring henne en verklig rosenbädd af de skönaste fraser. Hammar banade sig väg genom den lysande skaran och, framräckande plånboken, gjorde en djup bugning för den sköna damen. — Min vän Notarien Linder, — sade han, — ber om sin ödmjuka helsning och öfverlemnar genom mig denna plånbok, som frun säkert tappat under promenaden i torget. En stark purpur flammade öfver de ädla anletsdragen i det hon mottog plånboken. — Jag får på det förbindligaste tacka, — stammade hon; — men hvar är herr notarien Linder, att jag äfven för honom får uttrycka min erkänsla? — Ty värr, fick han inte tillfälle att sjelf presentera den hittade skatten, emedan ett högst angeläget göromål påkallade hans närvaro på annat ställe ... derföre bad han mig att ... — Ach min Gud! — utbrast hon med en ton så dyster, att den väckte de kringståendes uppmärksamhet; — han aflägsnade sig, sade ni ... han gick bort! ... men ... var han ensam när han gick? ... förlåt mig, min herre! ... men jag måste veta om han var ensam. — Ensam? — mumlade Hammar mycket förlägen, dock mera på sin väns än på sin egen bekostnad; — ensam, min fru? ... er ödmjuke tjenare var den sista som talte med honom. {{Tomrad}}<noinclude> {{sidfot|||Men —}} <references/></noinclude> 07s48kdfljbiehmy4w3eb2l59vc5u7m 104 148348 504057 482913 2022-08-07T17:42:11Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{c|<u>49</u>}}</noinclude>— Men var det inga andra? — inföll hon med häftighet; — var det inga andra som åtföljde honom? — Jo jag tror väl, att det var några ... några bekanta som väntade på honom och med hvilka han ... han måste göra sällskap. — Ha! jag inser nu allt ... den olycklige! ... det var mycket hederligt handladt ... men ... men mycket illa gjordt! ... Efter dessa ord uppsteg från gungbrädet den unga enkan och sväfvade med sin dotter ur salen. De omkringstående, som ingenting af saken begrepo, sågo förvånade och nyfikne på Hammar, och Hammar såg äfven förvånad och nyfiken ut, ty äfven han begrep ingenting. {{linje|4em}} Den stackars Linder hade nått sitt bedröfliga mål. Kring honom stojade olyckskamraterna under högljudd munterhet, bevittnande att de alla funno sig i sitt öde. Föreställningen af olyckan är oftast bittrare än sjelfva olyckan. Linder tyckte så äfven, och sträckande sig makligt på den torftiga madrassen, beslöt han att bära sitt öde så lugnt som möjligt. Visserligen trädde den mörka bilden af hans framtid då och då inför hans ögon; men när han närmare eftersinnade, att han var i sina bästa år, hade hälsa och förmåga att bli en nyttig menniska i samhället, samt att tusen sinom tusen funnes i vida mer förtviflad belägenhet än hans, ljusnade småningom framtidsbilden och han insomnade snart under de ljufvaste drömmar, som allesammans grupperade sig kring den sköna qvinnan i Carl XIII:s torg. Han väcktes ur all denna herrlighet af någon som ruskade honom och när han, gnuggande sig i ögonen, yrvaken uppsteg, föllo hans blickar på Hammar. — Åh! välkommen, bror Hammar! — ropade han; — välkommen! ... hvilken lycklig stjerna har fört dig hit! ... kommer du kanske att såsom stadigvarande gäst förljufva mina ensliga stunder? — Nej jag tackar så mycket! — svarade Hammar; — det är allenast en fransysk visit jag har det nöjet att göra i dag ...<noinclude> <references/> {{ph|4}}</noinclude> oivtrax42s7ja6cv6f29xusm9wrxk2g 104 148349 504058 482904 2022-08-07T17:45:32Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{c|<u>50</u>}}</noinclude>Jag kommer såsom din befriare och ämnar föra dig ur denna filantropiska boning. — Hvad säger du! — Jag säger, att du är fri, att din skuld är betald, att du är den lyckligaste ost i verlden och att du måste bjuda mig på en portion griljeradt lambhufvud på Norges vapen, emedan jag är tom som ett bräckt äggskal. — Jag är fri och min skuld betald, säger du! — Jag tycker jag talar temmeligen tydligt, min bror. — Och hvem har betalt för mig? — Det kan ju göra dig detsamma ... jag är förbjuden att säga det ... kom nu ... min sann tror jag icke det luktar bräckt salt kött ... jag svälter ihjel, men här har jag ingen lust att frukostera ... se der, tag på dig rocken nu ... der är hatten ... en vacker hatt ... hvar har du köpt den? ... jaså, hos Söderström ... Åh se bror Westerdahl! ... är du här? . . . man sa att du var i Söderköping för att bada ... kunde väl tro, att du inte skulle vara så tokig heller ... Fan besitta, är icke du också här, bror Stark! ... man påstod att du var hos dina anförvandter i Nerike ... vackra anförvandter! ... Nå hur är det, bror Linder! du har svårt för att komma dig i ordning ... nå det har du nu alltid haft ... nå ändtligen ... tjenare go’ herrar! ... svala och rymliga rum ... tjenare! tjenare! Dermed tog han Linder under armen och snart hade de lemnat qvarteret Ufven huset N:o 74 långt bakom sig. {{linje|4em}} Vid få gator i Stockholm bo så många resande som vid Norra Smedjegatan. Nästan hvarje hus är till sådant ändamål upplåtet. En nätt våning i hörnet af denna gata och Herkulis backe beboddes af Fru Stifvern, som med sin lilla dotter vid sidan som bäst höll på att spisa sin middag, då kammarjungfrun inträdde, anmälande, att en ung herre väntade i yttre rummet på företräde. Frun spratt till och sänkte mot talriken ett knifblad spenat, som varit nära att försvinna mellan de skönaste läppar. Hon steg upp och befann sig öga mot öga med sin kavaljer på Carl XIII:s torg nyssförflutne morgon. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> s2t20rxentiisipn609omafbp6kb4ys 104 148350 504059 482905 2022-08-07T17:48:29Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{c|<u>51</u>}}</noinclude>Oförmögen att få fram ett enda ord, störtade Linder fram till hennes fötter och vätte med erkänslans tårar de alabasterhvita händer, som räcktes mot honom. Förgäfves spelte hon den oskyldiges roll; förgäfves bedyrade hon, att hon med affären icke hade det ringaste att skaffa; förgäfves bad hon honom stiga opp och lät honom medelst tecken förstå, att kammarjungfruns nästipp syntes mellan dörrspringan; — han ville inte släppa hennes händer, han ville inte upphöra att nöta den rika mattan med sina knäskålar, han ville inte och Gud vet hvad han ville! — Men vill ni då inte se lilla Netta, som längtar så mycket efter er? — afbröt honom den sköna; — vill ni inte göra mig det nöjet och äta middag med oss? Vare sig nu att lilla Netta eller middagsbjudningen verkade på honom; nog af, han reste sig, medföljde värdinnan till middagsbordet, återsåg lilla Netta, som skrikande sprang emot honom, och fortsatte nu sina känsloutgjutelser under förtärandet af spenat, korteletter, buljong och mandelbakelser med hallonsylt. Följande dagarna syntes Fru Stifvern och lilla Netta, åtföljde af notarien Linder, ute på gatorna och de besågo tillsammans tafvelgalleriet i Stockholms slott, Sten-Museum och Vettenskaps-Akademiens intressanta samlingar. Närmare mot hösten sprang Linder kring gatorna, för att se på våningar med kök och nödiga uthus. En oktobernatt rullade utåt Drottninggatan flera täckvagnar, hvilka stannade utanför ett större hus, hvars första våning var särdeles rikt upplyst. Ur vagnarne stego en brud och en brudgum, arm i arm ledsagande hvarandra uppför den breda trappan. Vidare kommo sex brudtärnor, af hvilka Netta var den minsta och gladaste. Slutligen herr Kongl. Sekter Hammar och en annan herre, båda i hvita handskar, hvita västar och hvita halsdukar. I den af kronor och lampetter strålande salongen steg herr Hammar fram, höjde ett glas champagne och höll ett längre tal om tomtebolycka, om en lugnad hamn efter stormen, om englars salighet på jorden, om cypressens förvandling till myrtenqvistar och mycket mera sådant som var vackert att höra. Bruden och brudtärnorna försvunno i ett inre rum, hvars motsatta vägg tycktes helt och hållet vara undangömd af en<noinclude> <references/></noinclude> 9eddiw9xqjaavm5hft8e9u0p81mpkxd 104 150849 504042 501004 2022-08-07T17:18:12Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h2 align=center style="border-bottom:none;">Om fingrarnes namn i svenskan.</h2> {{c|Af}} {{c|'''''Johan Nordlander.'''''}} {{högertext|Des menschengeschlechtes älteste<br> geschichte lagert verborgen gleich der seiner<br> sprache, und nur die sprachforschung wird<br> lichtstrahlen darauf zurück werfen.<br> {{em|10}}<i>J. Grimm.</i>}} Det torde måhända förvåna en och annan att se ett så ringa och obetydligt ämne som fingrarnes namn göras till föremål för behandling, och det i en vetenskaplig tidskrift. Och man får icke undra derpå. Det skall emellertid blifva vårt mål att i korthet uppvisa den stora kulturhistoriska betydelse, som dessa namn ega; och vi våga hoppas, att om vår uppsats icke kan skänka annat nöje, skall den åtminstome föra tanken tillbaka till ens egen barndomstid och kalla till lif med tiden mer eller mindre bleknade men kära minnen. Samma tanke, som den tyske heroen inom den moderna språkforskningen uttryckt i de som motto anförda orden, finnes ock uttalad af en svensk språkforskare. Språkvetenskapen, yttrar prof. Richert (»Kulturhistoriska bilder» i »Svensk tidskrift» för år 1876) kan komma till kännedom om mången yttring af folkets skaplynne och verldsåskådning, hvarigenom man kan bilda sig en viss föreställning om folkets framfarna lefnadsöden samt gången af kulturanlagens utveckling. — När fingrarnes namn ses i den jemförande språkforskningens ljus, lemma de det ypperligaste exempel på s. k. <i>kulturord.</i> Också hafva framstående män bland våra tyska stamfränder gjort dessa namm till föremål för grundliga och omfattande undersökningar. Uti A. F. Potts arbete »Die quinare und vigesimale Zählmethode bei Völkern aller Welttheile»,<noinclude> <references/></noinclude> cqdozyb4908dwt7b0ivumz09wjp8l5z 104 153822 503992 496164 2022-08-07T16:22:24Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|12|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>Äfven från {{sp|Ångermanland}} har museet under de senare åren fått ett jemförelsevis stort antal fornsaker af sten, för hvilkas insamlande och insändande man hufvudsakligen har att tacka herr P. Edholm i Balsjö. För ungefär tio år sedan kände man från Ångermanland endast 5 fornsaker, som kunde hänföras till den »skandinaviska stenåldern», och 2 minnen från lapparnes stenålder, nämligen två spjutspetsar af skiffer. Sedan dess har Statens Historiska Museum från detta landskap erhållit följande stensaker: 1 vanlig yxa med skafthål, 5 mejslar och 1 flat slipsten (?) från Bjertra socken (St. M. 5373, 5417, 5421, 5875, 6120, 6231 och 6431); 1 vanlig yxa med skafthål från Hernön (St. M. 5656); 1 båtformig hammare, 1 vanlig yxa med skafthål och 4 mejslar från Nora s:n (St. M. 5330, 5331, 6010 och 6860); 1 vanlig yxa med skafthål och 1 ovanligt stor och lång mejsel eller yxa af skiffer, utan hål, från Nätra s:n (St. M. 6860); 1 båtformig hammare, 4 yxor med skafthål, 1 hammare med inknackad ränna rundtom, 7 mejslar, samt 1 knif af skiffer<ref>Afbildad i <i>Månadsbladet</i> 1874, sid. 172, fig. 79.</ref> och 6 spjutspetsar af skiffer från Skogs s:n (St. M. 5400, 5434, 5481, 5519, 5524, 5656, 5678, 5684, 6010, 6041, 6120, 6134, 6362, 6604 och 6860); 2 spjutspetsar af skiffer från Sånga s:n (St. M. 6039); 2 yxor med skafthål, {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=20|bildtext=<i>Fig. 1. Knif af skiffer. Kjäl i Vibyggerå s:n, Ångermanland.</i>}}<noinclude> <references/></noinclude> kfdav41meahzro1nmivmc8mzjitfoil 104 153868 503993 496235 2022-08-07T16:24:01Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|18|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>bronsåldern, vanligen af ek. I vestra Danmark äro sådana ekkistor i ganska stort antal funna, hvilka nästan oskadade bevarats ända till vår tid<ref>Madsen, <i>Broncealderen, Samlede Fund,</i> pl.3— 10; Worsaae, <i>Om Slesvigs eller Sonderjyllands Oldtidsminder,</i> sid. 31 o. följ.</ref>, emedan de högar, i hvilka de stått, bildats af blålera eller andra jordarter, som i hög grad ega förmågan att skydda trä från förruttnelse, hvarjemte eken mer än de flesta andra träslag kan trotsa tiden. Äfven i Meklenburg och England äro grafkistor af ek från bronsåldern funna<ref><i>Meklenburg. Jahrbücher,</i> 5 sid. 31; <i>Nordisk Tidsskrift for Oldkyndighed,</i> 3 sid. 279 (vid Gristhorpe i Yorkshire, England).</ref>. Vid Kabusa i Köpinge socken har man i en förstörd hög, under en hop kullersten, funnit den bronsdosa, med lock af brons, som är afbildad fig. 2<ref>Förut var blott en sådan bronsdosa känd från Sverige. Den är funnen i Simris s:n, Skåne, och förvaras i Statens Hist. Mus. (n:o 5990); dess botten är afbildad i <i>Månadsbladet</i> 1881, sid. 21 fig. 43. Bottnen å dosan från Kabusa är prydd på liknande satt. men endast med en stor, fördjupad, fordom med harts fyld, stjernformig figur, som är åttauddig.</ref>, ett spänne likt fig. 121 och en knif lik fig. 114 i <i>Sv. forns.,</i> samt 2 spiralrefflade armringar och en »tutulus», allt af brons (St. M. 6637). {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=26|bildtext=<i>Fig. 2. Bronsdosa. Kabusa i Köpinge s:n, Skåne.</i> {{bråk|1|1}}}} Strax söder om Ramlösa helsobrunn, i Raus socken, låg en samling högar, hvilka i mannaminne varit minst 10, ehuru endast sex temligen oskadade återstodo. Dessa sex högar hafva åren 1879 och 1881 undersökts af docenten Söderberg<ref>Redogörelsen för dessa intressanta undersökningar är benäget meddelad af d:r Söderberg.</ref>. De<noinclude> <references/></noinclude> mhcp54nt5mgwj974gkjirny8qil03iu 104 153902 503994 496295 2022-08-07T16:26:03Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1880—1881.</small>|23}}</noinclude>dess riktning var N.—S. Under den fina jord, som fylde denna graf, träffades midt på den stensatta bottnen kol och »brända» ben; vid norra ändan låg ett stort diademliknande brons-halssmycke af ungefär samma form som <i>Sv. forns.</i> 123, men med täta, långsgående, upphöjda ränder<ref>Det liknar således närmast fig. 44 å pl. 4 i Nilssons <i>Bronsåldern,</i> 2:a uppl.</ref>; i denna kista lär man äfven hafva funnit bitar af en smal såg och af en tång, båda af brons. De tre andra kistorna voro smärre. I en af dem lågo två bronsarmringar. Ur en annan, som var 4 fot lång och 1 fot bred, upptogs den bronsprydnad, som är afbildad fig. 3; under densamma syntes lemningar af näfver. Den tredje innehöll intet annat än ben. Alla grafvarna skola hafva innehållit brända ben; bland de till vara tagna benen äro dock några obrända. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=31|bildtext=<i>Fig. 3. Bronsprydnad. Söndrum i i Söndrums s:n. Halland.</i> {{bråk|1|2}}.}} Då den återstående delen af detta röse år 1881 undersöktes af kapten Lagergren och mig, träffade vi deruti ytterligare två stenkistor, bildade på samma sätt som de nyssnämnda. Röset hade således, oaktadt det icke var särdeles stort, innehållit 6 stenkistor, stälda på olika höjd och i olika riktning. Af de två sist funna stod den ena på rösets botten, i riktning VNV.—<noinclude> <references/></noinclude> sznutbk5s8luo72lz3j4zd6l5lpgayv 104 153948 503995 496363 2022-08-07T16:27:46Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1880—1881.</small>|27}}</noinclude>Genom rektor Bruzelii bemedling erhöll Statens Historiska Museum år 1880 af Ystads Museum en skaftcelt med stora flikar (s. k. »skaftlappar»), som varit böjda om skaftet; den är i funnen Hammenhögs s:n, Ingelstads h:d, {{sp|Skåne}} (St. M. 6680). En dylik celt, funnen vid Carlsborgs herregård i Skåne, lemnades till museet samma år af d:r Wittlock (St. M. 6677). Skaftcelter af denna typ — Madsen, <i>Broncealderen, Suiter,</i> pl. 22 fig. 15, 16 — äro sällsynta i Sverige. För ett par år sedan kände man blott en, den nyssnämnda från Carlsborg; nu äro utom denne och den från Hammenhög följande kända: 3 från Gladsax nära Simrishamn<ref>Se <i>Fornm.för:s tidskr.,</i> 4 sid. 168.</ref>, 2 från Fredshög i Skytts h:d, Skåne<ref>Till detta fynd, beskrifvet af Bruzelius, <i>Sv. fornl.</i> 1 sid. 45, höra enligt meddelande af d:r Söderberg bitar af två celter af denna typ.</ref>, samt 1 från Köpings s:n på Öland, afbildad i <i>Sv. Fornm. för:s tidskr.,</i> 4:e bandet, sid. 271. Således känner man nu 7 från Skåne och 1 från Öland. Dessutom fick Statens Historiska Museum år 1881 en dylik celt genom inköp af den förut omtalade Trägårdhska samlingen; fyndorten är ej känd, men sannolikt Kalmar län eller Skåne (St. M. 6819). I Danmark äro några skaftcelter af denna typ funna, och i norra Tyskland äro dylika celter vanliga. År 1880 erhöll museet äfven ett bronssvärd af främmande typ, nämligen ett svärd med fäste af brons, likt <i>Sv. forns.</i> 158 (eller snarare fig. 62 å sid. 376 i 3:e delen af <i>Antiqv. tidskr. f. Sverige);</i> det hade för omkr. 20 år sedan hittats vid grundgräfning till en byggnad i Köpinge s:n, Gärds h:d, Skåne (St. M. 6497). Sedermera har museet {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=35|bildtext=<i>Fig. 4. Bronssvärd. Ostads s:n, Vestergötland.</i> {{bråk|1|5}}.}}<noinclude> <references/></noinclude> eho0zntptaq2805ldfdhqti8h2afk4m 104 153949 503996 496381 2022-08-07T16:28:58Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|28|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>förvärfvat ett liknande svärd, som förut tillhört veterinärläkaren A. Sahlstrands samling i Alingsås; det är afbildadt fig. 4 och funnet i kanten af en mosse under Östads Barnhus i Östads s:n, Ale h:d, Vestergötland. Endast tre svärd af denna typ äro för öfrigt kända från Sverige: 2 hörande till fyndet vid Rud, i By s:n, på Vermlandsnäs<ref><i>Ant. tidskr. f. Sv.,</i> 3 sid. 374—379.</ref>, och 1 från Hannas s:n i Ingelstads h:d, Skåne, afbildadt fig. 160 i <i>Sv. forns.</i> I mellersta Europa äro dylika svärd deremot vanliga<ref><i>Compte-rendu du Congrès de Stockholm</i> 1874, sid. 904—906.</ref>. Genom lektor Eurenii bemedling har Statens Hist. Museum från Malmö Museum erhållit det bronsvapen, som är afbildadt fig. 5; det är funnet 3 fot djupt vid dikning i Klagstorps s:n, Oxie h:d, Skåne. Från Sverige känner man för öfrigt blott ett vapen af samma slag: det som är afbildadt fig. 131 i <i>Sv. forns.</i> och funnet nära Arup i Ifvetofta s:n, Skåne; äfven detta förvaras nu i Statens Hist. Museum, der det jemte professor Angelins öfriga fornsakssamling är deponeradt. I norra Tyskland äro flere dylika s. k. »svärdstafvar» funna<ref>Lindenschmit, <i>Alterthümer unserer heidnischen Vorzeit,</i> III: 6, pl. 1; Sophus Müller <i>Correspondenzblatt der deutschen Gesellschaft für Anthropologie</i> 1877, nr 3 och 4, sid. 31. — I <i>Månadsbladet</i> 1880, sid. 150—151, har jag sökt visa, att dessa svärdstafvar icke, som jag förut antagit, tillhöra den senare delen af vår bronsålder, utan början af denna period.</ref>. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=36|bildtext=<i>Fig. 5. Bronsvapen. Klagstorps s:n, Skåne.</i> {{bråk|1|3}}.}} En bronsarmring af ovanlig form (fig. 6) förvärfvades år 1881 af Uppsala Museum; den är funnen vid Ramsjö i Vestra Karups s:n, Skåne, och har förut tillhört d:r G. Brunii samling i<noinclude> <references/></noinclude> 2ir2t4hxm98xfrdkmhrty3l71hlawyd 104 153964 503997 496752 2022-08-07T16:31:05Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1880—1881.</small>|29}}</noinclude>Landskrona. En betydlig del af denna samling såldes nämnda år på två auktioner i Stockholm. Statens Hist. Museum inköpte dervid flere, hufvudsakligen i Skåne funna bronssaker af ovanligare former, bland hvilka särskildt märkas ett par skaftcelter från den äldre bronsålderns blomstringstid, en hålcelt af sällsynt typ m. m. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=37|bildtext=<i>Fig. 6. Bronsarmring. Ramsjö i V. Karups s:n, Skåne.</i> {{bråk|1|4}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=37|bildtext=<i>Fig. 7. Ena hälften af en gjutform af sten för hålcelter. Flädje i Alfshögs s:n, Halland.</i> {{bråk|2|3}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=37|bildtext=<i>Fig. 8. Bronsknif. Trakten af Laholm, Halland.</i> {{bråk|1|1}}.}} Kapten Lagergren afstod år 1881 till Statens Hist. Museum en vid Flädje i Alfshögs s.n, {{sp|Halland}}, nära Falkenberg, funnen gjutform af sten för bronshålcelter, hvilka haft <i>två öglor,</i> något<noinclude> <references/></noinclude> 4j5r86bmb4l2oby8f35lp93q1jhij1y 104 154239 503998 496766 2022-08-07T16:32:17Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|30|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>mycket sällsynt i Sverige<ref>I Statens Hist. Museum förvaras blott <i>en</i> sådan hålcelt med två öglor; den är funnen vid Nygårds i Buttle s:n på Gotland (St. M. 2668).</ref>. Båda hälfterna af denna gjutform finnas; den ena är afbildad fig. 7. Från Halland har museet år 1881 äfven fått, dels en i Laholmstrakten funnen bronsknif af ovanlig form, afbildad fig. 8 (St. M. 6805); dels en stor, massiv bronsyxa (St. M. 6928), afbildad fig. 9 och funnen vid dikesgräfning å Tågarp i Vinbergs s:n, nära Falkenberg, således i ungefär samma trakt som den stora, vid Lundby i Slöinge s:n hittade bronsyxan af mycket liknande form, fig. 99 i <i>Sv. forns.;</i> dels två glasögonformiga spännen, funna 1881 vid Gamla Köpstad i Träslöfs s:n nära Varberg »under en större sten, som fylde den vinkel, hvilken två andra dylika stenar bildade mot hvarandra» (St. M. 6781). Samma år fick museet tre andra glasögonformiga spännen, två funna i Skeby s:n, Kinnefjerdings h:d, Vestergötland (St. M. 6753), och det tredje troligen i {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=38|bildtext=<i>Fig. 9. Massiv bronsyxa. Tågarp i Vinbergs s:n, Halland.</i> {{bråk|1|2}}.}}<noinclude> <references/></noinclude> 1y556belwicnprqr609ucyta5gnzx1b 104 154240 503999 496774 2022-08-07T16:34:01Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1880—1881.</small>|31}}</noinclude>Kalmar län eller Skåne (med f. d. Trägårdhska samlingen; St. M 6819). {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=39|bildtext=<i>Fig. 10. Bronsnål, afbruten. Vallby i Veddige s:n, Halland.</i> {{bråk|1|2}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=39|bildtext=<i>Fig. 11. Bronsnål. Vallby i Veddige s:n, Halland.</i> {{bråk|1|2}}.}} Från en senare del af bronsåldern förskrifva sig två andra halländska fynd. Det ena bestod af tre bronshalsringar, funna under draineringsarbete på 3 fots djup i kanten af en stenhop vid Clastorp i Eldsberga s:n, nära Halmstad; ringarna prydas på öfversidan med grupper af inristade streck i olika riktningar, hvarigenom man tydligen velat efterbilda sådana ringar som <i>Sv. forns.</i> 229<ref>Jfr <i>Månadsbladet</i> 1880, sid. 104 och 105.</ref>. En af ringarna skänktes år 1881 af friherre D. E. Stierncrona till Statens Hist. Museum (n:o 6868); en annan förvaras i kapten Lagergrens samling och den tredje i herr A. Wallbergs samling på Slottsmöllan vid Halmstad. Det andra fyndet anträffades vid gräfning å utmarken till n:o 9 Vallby i Veddige s:n, Viske h:d, och utgjordes af de två bronsnålar, som ses fig. 10 och 11, samt några små bitar tunn brons utan sirater (St. M. 6523). Den ena spiralen å nålen fig. 10 hade i forntiden blifvit afbruten och lagats genom pånitande af en plåt, hvilken måhända varit af jern, emedan jernrost ses på hela ytan mellan de tre hålen och i synnerhet vid ett af dem. Detta antyder, att nålen tillhör en mycket sen del af bronsåldern, hvilket äfven visas af andra omständigheter. I museet förvaras blott en annan<noinclude> <references/></noinclude> fk608n77wrlq6v5jwga1o76j89ol2dx 104 154275 504000 496822 2022-08-07T16:35:22Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|32|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>bronsnål af liknande typ, men dylika nålar äro funna på Bornholm och i andra delar af Danmark, samt i stort antal uti Tyskland<ref>Vedel. <i>Den ældre Jernalders Begravelser på Bornholm</i> i <i>Årböger f. nord. Oldkynd.,</i> 1872, pl. 1 fig. 3, jfr sid. 23; Madsen, <i>Broncealderen, Suiter,</i> pl. 27 fig. 10; Lindenschmit, <i>Alterthümer unserer heidnischen Vorzeit</i> I: 9, pl. 2 fig. 7. Jfr Undset, <i>Jernalderens begyndelse i Nord-Europa</i> pl. XII fig. 25, sid. 82; samt not ²) å 41 här nedan.</ref>. Med kammarjunkaren Th. Carlheim-Gyllenskölds samling, som år 1881 inköptes för Statens Hist. Museum (n:o 6815), erhölls bland annat<ref>Med samlingen följde ock det fynd från Båstad i Skåne, som är omtaladt i 3:e delen af <i>Antiqv. tidskr. f. Sv.,</i> sid. 278, not 2; den runda skifvan har <i>icke</i> varit lock till någon bronsdosa.</ref> öfre delen af en bronsdolk, funnen i {{sp|Bleking}} och afbildad fig. 12; fästets form är mycket ovanlig, ytan grof och gropig. Två större fynd från den yngre bronsåldern äro på de sista åren anträffade i norra delen af {{sp|Kalmar}} län. Vid Rangelsbo i Locknevi s:n, Södra Tjust, hittades i ett stenröse, under odling, ett hängkärl, närmast likt <i>Sv. forns.</i> 248, och fyra spiralarmringar af brons; det förra nu i grefve Th. Bielkes saml. på Sturefors och en af de senare i jägmästaren E. G:son Hjorts saml. på Råstorp i Kisa<ref><i>Sv. Fornm.för:s tidskr.,</i> 4:e bandet, sid. 261.</ref>. — Det andra fyndet gjordes våren 1881 vid Fårhult i Gladhammars s:n, äfven i Södra Tjust: i en åker fann man här ett hängkärl, närmast likt <i>Sv. forns.</i> 248, och tre nålar med 3 stora runda skifvor, närmast lika <i>Sv. forns.</i> 218 (grefve Th. Bielkes saml.). {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=40|bildtext=<i>Fig. 12. Bronsdolk. Bleking.</i> {{bråk|1|2}}.}} På {{sp|Öland}} hittades år 1880 vid plöjning å egorna n:o 8 Karlevi i Vickleby s:n det korta bronssvärd af ovanlig typ, som är afbildadt fig. 5 å sid. 276 i 4:e bandet af <i>Sv. Fornm. för:s tidskr.</i> (St. M. 6748). — På samma ö hittades år 1881 vid dikesgräfning i Mörbylånga s:n en bronsdolk med ganska smal tånge jemte tre bitar af ett långt, smalt bronsrör, som varit prydt med vackra, meanderliknande sirater, sådana som ses på<noinclude> <references/></noinclude> okumqfgw6ac5pxtsbydub31tab4lqsx 104 154390 504001 496956 2022-08-07T16:38:12Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1880—1881.</small>|33}}</noinclude>arbeten från den yngre bronsålderns blomstringstid; de förvaras i Kalmar Museum<ref>Enligt benäget meddelande af kandidat H. Horn i Kalmar. Lunds Museum eger ett dylikt bronsrör, som afsmalnar mot den ena, slutna ändan (längd 35,1 cm.; bredd vid den öppna ändan 2, vid den slutna ändan endast 1 cm.), och är prydt med vackra sirater; insidan är betäckt med harts. Det är funnet vid Högs qvarn i Högs s:n, Torna h:d, Skåne, jemte ett kedjeformigt bronsbälte af ovanligt slag. — Äfven i inspektor J. L. Nilssons samling på Järrestad vid Simrishamn förvaras bitar af ett eller två dylika bronsrör. En af dessa ringar blir afbildad i februari-numret af <i>Månadsbladet</i> för 1882.</ref>. Från {{sp|Gotland}} har Statens Hist. Museum under de två sista åren bland andra bronsålderssaker erhållit dels en bronsnål af ovanlig form (fig. 13), funnen ensam under dikesgräfning i en åker vid Tjengdarfve i Träkumla s:n (St. M. 6544); dels två stora, ihåliga bronsringar af ungefär samma typ som fig. 54 å sid. 108 i <i>Månadsbladet</i> för 1880<ref>en af dessa ringar blir afbildad i februari-numret av <i>Månadsbladet</i> för 1882.</ref>. Dessa två ringar äro funna jemte två alldeles dylika. Hela fyndet förvarades uti Gotlands Fornsal i Visby, men de två ringarna skänktes år 1881 till Statens Historiska Museum (n:o 6866). De äro af särdeles stort intresse, emedan bronsringar af denna typ förut icke voro kända från Sverige, under det att sådana hittats både i Danmark och i norra Tyskland. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=41|bildtext=<i>Fig. 14. Bronsnål. Träkumla s:n, Gotland.</i> {{bråk|1|2}}.}} Vid utspridning af jord i en mosse å Timmersdala Sixtensgårdens egor i Timmersdala s:n, Södra Vadsbo h:d, {{sp|Vestergötland}}, hittades år 1880 en<noinclude> <references/> {{sidfot|||3}}</noinclude> 0cm5zns3qi7inf8newg5pnu21cz427p 104 154391 504002 496961 2022-08-07T16:39:53Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|34|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>armring, bildad af ett dubbelviket, smalt guldband, hvars ändar äro virade om hvarandra (fig. 14); vigt 2 ort 40 korn, guldhalt 88 % (St. M. 6578). — Statens Hist. Museum erhöll år 1881 en bronsring af ovanlig form, afbildad fig. 15; den är funnen i trakten af Alingsås (St. M. 6907). — I adjunkten A. Nilssons samling i Skara såg jag förlidet år en bronsarmring af sällsynt slag från vår bronsålders sista tid (fig. 16); den är funnen i Åsleds s:n, Gudhems h:d. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=42|bildtext=<i>Fig. 14. Armring af guld. Timmersdala s:n, Vestergötland.</i> {{bråk|1|1}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=42|bildtext=<i>Fig. 15. Bronsring. Trakten af Alingsås, Vestergötland.</i> {{bråk|1|?}}.}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> sjj55mkcto1whlmbwxfjp4k98y1sg2v 104 154392 504003 496973 2022-08-07T16:40:53Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1880—1881.</small>|35}}</noinclude>Från {{sp|Nerike}} hafva följande nya bronsåldersfynd blifvit kända: en skaftcelt med mycket låga kanter, funnen under en sten å Frommesta egor i Ekeby s:n och lemnad af provisor V. Baumbach i byte till Statens Hist. Museum; en skaftcelt lik <i>Sv. forns.</i> 117, funnen i en bäck i Qvistbro s:n (tillhör hr Rud. Söderlindh i Örebro); samt en hålcelt, närmast lik <i>Sv. forns.</i> 152, funnen vid Aspa bruk i Hammars s:n (i d:r Nordemans saml. i Skeninge, enligt benäget meddelande af honom). {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=43|bildtext=<i>Fig. 16. Armring af tunn brons; kan ej öppnas. Åsleds s:n, Vestergötland.</i> {{bråk|2|3}}.}} Från {{sp|Södermanland}} erhöll Statens Hist. Museum år 1881 dels genom gåfva af hr C. Bergstedt träskaftet och dess bronsbeklädnad<ref>Denna är lik <i>Sv. forns.</i> 136, men längre och prydd med 6 grupper parallela linier; skaftet är 11,5 tum långt och har troligen ej varit längre. Dessa yxor böra hänföras till den äldre bronsåldern, och ej till den yngre.</ref> till en af de vid Skogstorp funna, märkvärdiga yxorna af tunn brons, som äro afbildade fig. 134—136 i <i>Sv. Forns.</i> (St. M. 6759); dels en bronshalsring närmast lik <i>Sv. Forns.</i> 229, funnen vid Hedensö i Näshulta s:n, Öster-Rekarne h:d, »under plöjning på 5 tums djup i en sidvallsäng, som antagligen aldrig förut varit upplöjd» (St. M. 6782). Å egorna till Lilla Kila i Vänge s:n, {{sp|Uppland}} hittades sommaren 1880 åtta bronshalsringar, lika <i>Sv. forns.</i> 227, »vid rothuggning ungefär 4 tum under torfven i en uttorkad myr»; de lågo två och två på hvarandra, bildande en fyrkant, inom en rymd av 3 □ fot (sju ringar förvaras uti artisten O. Sörlings saml. i Stockholm). — En förut ej beskrifven hålcelt af brons, funnen i Villberga s:n, tillhör kandidat O. Söderboms saml. i Upsala. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> nzoiiepeyza2irn3c9fuz3qhl9wmq4a 104 154393 504004 496974 2022-08-07T16:41:43Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|36|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>Friherre Emanuel Cederström skänkte år 1880 till Statens Hist. Museum en hålcelt af brons, funnen i Hedesunda s:n, {{sp|Gestrikland}} (n:r 6609). Från <b>jernålderns förra del</b> — eller de perioder, som vanligen kallas den äldre jernåldern och midten af jernåldern — hafva under de två sista åren åtskilliga fynd kommit i dagen, bland hvilka följande företrädesvis torde böra här omnämnas. År 1880 erhöll Statens Hist. Museum ett bronsspänne af ovanlig form (fig. 17), hvilket hittats å Köpinge n:o 28 i Köpinge s:n, {{sp|Skåne}}, nära Ystad (n:o 6637). Spännet hade träffats 3 fot djupt jemte ett skelett och ett lerkärl. En på undersidan flat sten låg öfver likets hufvud; inga andra stenar lära hafva funnits i grafven. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=44|bildtext=<i>Fig. 17. Bronsspänne, sedt från två sidor. Köpinge s:n, Skåne.</i> {{bråk|1|1}}.}} Samma år såg jag i Lunds Museum (n:o 10330) ett graffynd från denna tid, anträffadt å V. Ahlstads Prestgårds egor. Vid kanten af en grusgraf, »utan något tecken till grafsättning», hade man år 1876 här, jemte ett skelett, funnit bronsbeslag till en träspann med jernhank, bitar af glasbägare och af ett simpelt lerkärl, samt en spiralfingerring i 5 hvarf af silfverblandadt guld. Sakerna lågo nu blott ungefär en half fot djupt, men platsen var förut utjemnad. I {{sp|Halland}} hittades år 1881 »vid odling af en backe eller rättare uppbrytandet af ett stenkummel» å n:o 6 Morup i Morups s:n, mellan Varberg och Falkenberg, ett söndrigt kärl af tunn brons med utböjd kant. Kärlet, som träffades »strax under jordytan», innehöll brända ben, men inga fornsaker. Det insändes, jemte prof på benen, af telegrafassistenten Jönsson till Statens Hist. Museum (n:o 6850). I {{sp|Småland}} undersökte komminister Palmgren år 1880 vid Draftinge i Ås s:n, Vestbo h:d, återstoden af en liten hög, som jemte brända ben, en kolbädd och några småsaker innehöll ett<noinclude> <references/></noinclude> 2cs0aox2bws2899s531a5ehpx3f17zj 104 154420 504005 497004 2022-08-07T16:43:16Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1880—1881.</small>|37}}</noinclude>bronsspänne, hvars nål varit af jern (fig. 18. St. M. 6746 <i>b</i>). »Bonden sade sig hafva funnit brons skålar i högen; de bitar han hade visade, att det varit enskaliga ovala spännbucklor.» Vid undersökning af en mer än till hälften förstörd grafhög å Domaryds egor i Berga s:n, Sunnerbo h:d, fann Palmgren år 1880 en kolbädd med brända ben jemte ett stort, i flera bitar brutet bronsspänne, till typen stående mellan fig. 445 och 531 i <i>Sv. forns.,</i> 2 söndriga, små, enskaliga ovala spännbucklor, närmast lika <i>Sv. forns.</i> 434 och omkring 2 tum långa, samt bitar af en bronsarmring, perlor m. m. (St. M. 6745). {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=45|bildtext=<i>Fig. 18. Bronsspänne, sedt från två sidor. Draftinge i Ås s:n, Småland.</i> {{bråk|2|3}}.}} Med den Trägårdhska samlingen erhöll Statens Hist. Museum två små enskaliga ovala spännbucklor, utan känd fyndort, men sannolikt från Kalmar län (St. M. 6819). Den ena är slät och närmast lik fig. 13 å sid 461 i <i>Månadsbladet</i> för 1877; den andra är något större, 2,2 tum lång, prydd med en dålig djurbild och med en perlstaf kring kanten. Vid Stockebäck i Tryserums s:n, Norra Tjust, hittades våren 1881 »under harfning på en mosse» en guldring, närmast lik <i>Sv. forns.</i> 347; den väger 43,9 ort med 95,1 % halt (St. M. 6816). — Å egorna till »Klefva n:o 4», i Kalmar län (socknen är icke uppgifven), fann man år 1881 ett större stycke af en spiralvriden guldring med en ögla, lik <i>Sv. forns.</i> 343 (St. M. 6823). {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=45|bildtext=<i>Fig. 19. Bronsprydnad. norra Qvinneby i Stenåsa s:n, Öland.</i> {{bråk|1|1}}.}} Vid Norra Qvinneby i Stenåsa s:n på {{sp|Öland}} har man funnit den bronsprydnad, föreställande ett ansigte, som är afbildad fig. 19 i naturlig storlek; ett<noinclude> <references/></noinclude> aztxgygrwnmkkpuxuwomlco9s2dvi7h 104 154421 504006 497043 2022-08-07T16:43:59Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|38|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>bronsbeslag, troligen för spetsen af ett dryckeshorn (fig. 20); ett bronsbeslag med ring, likt dem som på Gotland förekomma i fynd från jernålderns äldsta del; ett bronsspänne likt fig. 16 å pl. III i Bruzelius’ <i>Svenska fornlemningar</i> samt en liten dubbelknapp af brons. Alla dessa saker, hvilka tillhöra Göteborgs Museum, skola vara funna »bland aska och brända ben i en urna, som föll sönder»<ref>Till fyndet uppgifves också höra ett litet rundt silfverspänne med filigransirater, af samma slag som <i>Sv. forns.</i> 583; detta beror dock tydligen på ett misstag, emedan silfverspännet är många hundra år yngre än de andra sakerna. — Teckningar af de till detta fynd hörande föremålen äro benäget meddelade af intendenten Brusewitz.</ref>. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=46|bildtext=<i>Fig. 20. Bronsbeslag till ett dryckeshorn. Norra Qvinneby i Stenåsa s:n, Öland.</i> {{bråk|1|1}}.}} Bland öfriga på Öland funna föremål från jernålderns äldre del nämnas här endast: det bronsspänne, som är afbildadt i <i>Månadsbladet</i> 1880, fig. 12 (St. M. 6485); ett spänne af brons (fig. 21), funnet i Kastlösa s:n på Öland och år 1881 lemnadt af häradshöfding G. Berg i byte till Statens Hist. Museum; samt ett spänne i form af en <big>∞</big> ringlad orm, hittadt vid Dystad i Runstens s:n, »i en åker, hvarest före odlingen funnits ett stort stenrör» St. M. 6819). På {{sp|Gotland}} hade kandidat Gustafsson år 1879 undersökt åtskilliga grafvar inom Vallstena s:n, men den utförliga redogörelsen för deras innehåll hade icke hunnit afslutas förr än följande året. Enligt Vitterhets-Akademiens önskan hade han riktat sin uppmärksamhet hufvudsakligen på det stora graffältet å Vallstenarum, hvarest under loppet af flera år en mängd fynd<noinclude> <references/></noinclude> 1qmgrz3wy6p0rql6xu3pwqgq5xlso8q 104 154447 504007 497050 2022-08-07T16:44:41Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1880—1881.</small>|39}}</noinclude>tillfälligtvis eller af skattgräfvare anträffats, och hvarest med anledning deraf major Ulfsparre redan 1875 på uppdrag af akademien företagit undersökningar<ref>Ulfsparre i <i>Månadsbladet</i> 1878, sid 607. Det intressanta fynd från detta graffält, som är afbildadt och beskrifvet af Ulfsparre i <i>Svenska fornsaker,</i> pl. 7 och 9, har han sedermera öfverlemnat till Statens Hist. Museum, jemte de af honom på samma ställe gjorda fynden.</ref> Detta graffält består af två helt och hållet skilda grupper af grafvar, den ena belägen på »rummets» södra (eller rättare sydöstra) del, vanligen kallad Nygårdsrummet efter den närbelägna gården Nygårds, den andra och större utbredd öfver rummets nordligaste del, närmast söder om Vallstena kyrka. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=47|bildtext=<i>Fig. 21. Bronsspänne. Stora Dalby i Kastlösa s:n, Öland.</i> {{bråk|2|3}}.}} På Nygårdsrummet kan man ännu räkna omkring 80 mer eller mindre skadade rösen och kullar af stenblandad jord, några innehållande brända, andra obrända lik. Midt ibland dessa grafvar ligger en nu mycket skadad fyrkant af 3—4 rader ganska stora gråstenar, ungefär 25 steg i tvärmått; derinom är jorden svartbränd och blandad med kol. Att denna plats stått i samband med begrafningsceremonierna göres, såsom Gustafsson anmärker, troligt äfven deraf, att »två af stenarna i norra hörnet (der stenarna äro mycket stora) äro försedda med <i>skålformiga insänkningar;</i> den yttersta stenen har på en sluttande yta 16 eller 17 sådana fördjupningar, omkring 6 cm. i diameter och 2 cm. djupa, och den dernäst liggande stenen har på plan yta 10 eller 11 sycken, af hvilka en, med en diameter af 5 cm., är omgifven af en cirkel, 18 cm. i diameter.» Det norra graffältet eller »rummet» har en mycket större utsträckning än Nygårdsrummet och har innehållit flere gånger<noinclude> <references/></noinclude> dzugjx4ba2sgkvza1bq4os5qcvzzpl7 104 154479 504008 497119 2022-08-07T16:46:22Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|42|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>Den berättelse Nordin aflemnat om sina forskningar år 1880, då han uppmätte och beskref Gotlands fornborgar, är tryckt i <i>Månadsbladet</i> för 1881 (sid. 97—147). Utom de fynd från jernålderns äldre del, som anträffats vid de nu omtalade undersökningarna, hafva äfven andra fynd från samma tid under de två sista åren gjorts på Gotland, dels i grafvar, dels annorstädes. Bland dem kunna här endast följande omnämnas: en präktig, 7 tum hög glasbägare med smala, upphöjda sirater, och ett bronsspänne likt <i>Sv. forns.</i> 328, funna för några år sedan, jemte två skelett, en benkam och »några förrostade jernspjut», i en stenkista vid Nygårds i Vesterhejde s:n och skänkta af brukspatron G. Benedicks till Statens Hist. Museum n:o (6504); handtaget till en romersk bronsskopa, som varit nästan alldeles lik <i>Sv. forns.</i> 376, och som är funnen i Alfva s:n (artisten Sörlings saml.); samt en halsring af silfver, lik <i>Sv. forns.</i> 348, men större, hvilken är hittad ensam i en åker vid Hafvor i Habblingbo s:n (St. M. 6751). {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=50|bildtext=<i>Fig. 22. Jernsvärd med stämpel. Ödeshögs s:n, Östergötland.</i> {{bråk|1|4}} <i>och</i> {{bråk|1|1}}.}} I Ödeshögs s:n, vestra {{sp|Östergötland}}, har man funnit det tveeggade, sammanböjda jernsvärd och de två böjda spjutspetsar af jern, som äro afbildade fig. 22—24; de äro skänkta af grefve Th. Bielke till Statens Hist. Museum. Fyndomständigheterna äro ej kända; det säges endast, att sakerna äro funna »i jorden». Svärdet är i hög grad märkvärdigt genom den stämpel, som är inslagen på klingan, omedelbart nedanför fästet, och hvari tydligt läses det med romerska bokstäfver skrifna namnet MARCIM. Något svärd med<noinclude> <references/></noinclude> 007lsc0dupwuzjz0yl6uqq22uezgs6q 104 154480 504011 497104 2022-08-07T16:47:32Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1880—1881.</small>|43}}</noinclude>stämpel från den äldre jernåldern är ej förut kändt från Sverige, men i Norge är ett, och på Fyen äfvensom på den Jutska halfön äro några sådana svärd funna<ref>Rygh, <i>Norske Oldsager,</i> fig. 187; Engelhardt, <i>Vimose Fundet,</i> pl. 6 och sid. 14—15, samt <i>Nydam Mosefund,</i> pl. VII och sid. 23.</ref>. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=51|bildtext=<i>Fig. 23. Spjutspets af jern. Ödeshögs s:n, Östergötland.</i> {{bråk|1|3}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=51|bildtext=<i>Fig. 24. Spjutspets af jern. Ödeshögs s:n, Östergötland.</i> {{bråk|1|3}}.}} Genom inköp från en samlare i Göteborg erhöll Statens Hist. Museum år 1880 ett märkligt, i {{sp|Vestergötland}} anträffadt fynd från den äldre jernåldern, bestående af minst 7 betsel, dels af brons, dels af jern; en större jernkrok; flere bronsbeslag, af hvilka några hafva silfverinläggningar; tjocka, slutna bronsringar af olika storlek, en af dem med smala inlagda silfverränder; 3 spjutspetsar och en bit af ett tveeggadt svärd, af jern; remsöljor af brons, en af dem belagd med silfverplåt; några tunna silfverplåtar och beslag, delvis förgylda och prydda med sådana sirater, som äro utmärkande för den äldre jernåldern m m. Några af beslagen och ringarna hafva troligen hört till selar. De flesta af dessa saker hade anträffats under spadvändning våren 1874 på egorna till Vennebo i Roasjö s:n, Kinds h:d; de öfriga vid olika tillfällen senare. (St. M. 6511.) {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> kveetb5uohzgfmqx3jf3n0r01hup9q0 104 154531 504012 497184 2022-08-07T16:48:39Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1880—1881.</small>|49}}</noinclude>sådana spännen förtjena omnämnas: en dubbelskalig spännbuckla, närmast lik <i>Sv. forns.</i> 551, från Fjelkinge i Villands h:d, Skåne (St. M. 6497); en dubbelskalig, lik <i>Sv. forns.</i> 556, från Klintebys i Klinte s:n på Gotland (St. M. 6705); två dubbelskaliga, lika <i>Sv. forns.</i> 551, från ett grustag vid Husaberget i Nerike, helt nära Askersund (St. M. 6519 och 6551); två dubbelskaliga, lika <i>Sv. forns.</i> 551, från Nora s:n, Ångermanland (St. M. 6634). — Det nyssnämnda fyndet från Husaberget är värt uppmärksamhet, emedan ovala spännbucklor hittills varit så sällsynta i Nerike<ref>Jfr <i>Månadsbladet,</i> 1873, sid. 178—179.</ref>. På samma ställe har man också funnit ett treflikigt {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=57|bildtext=<i>Fig. 25. Selbeslag af brons. Gotland.</i> {{bråk|1|1}}.}}<noinclude> <references/> {{sidfot|||4}}</noinclude> 6wtycxtuhhljz90udthfeoqbogz0nvn 104 154545 504013 497202 2022-08-07T16:49:23Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|50|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>bronsspänne, några perlor m. m. (St. M. 6551); äfven treflikiga spännen träffas mycket sällan i denna trakt. Bland andra föremål från den yngre jernåldern, som icke äro af silfver, kunna här nämnas: en snodd armring af guld, vägande 14,65 ort och funnen vid Ed i Bro s:n, Bohuslän (St. M. 6817); ett präktigt jernsvärd, med silfverinläggningar och sådant fäste som å <i>Sv. forns.</i> 506, från Sigridsholmssjön i Lunda s:n, Uppland, och af hr E. Fryberg deponeradt i Statens Hist. Museum (n:o 6742); en stigbygel af jern, belagd med brons, funnen vid Farstorp i Strö s:n, Skåne, och skänkt af kapten K. Liljecrona till nämnda museum (n:o 6672); ett ovanligt selbeslag af brons, afbildadt fig. 25 och funnet på Gotland (St. M. 6912); ett litet bronsbeslag med tre små stift på baksidan, afbildadt från två sidor fig. 26 och funnet jemte ett par dylika på Öland (i Statens Hist. Museum); två väl arbetade bronsnycklar af ovanlig form, funna på Öland (den ena i St. M., n:o 6749, den andra i artisten Sörlings saml.); två genombrutna bronsspännen, i form af fantastiska djurbilder, som påminna om dem man ser på Svealands runstenar, funna det ena i Vestergötland, det andra på Öland (det förra i St. M., n:o 6765) det senare i artisten Sörlings samling); samt den lilla, på Öland funna hängprydnad af brons i qvinnogestalt, som är afbildad i <i>Månadsbladet</i> 1880, sid. 18, fig. 13 (St. M. 6485). {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=58|bildtext=<i>Fig. 26. Bronsbeslag. Öland.</i> {{bråk|1|1}}.}} Under de två sista åren, liksom under de föregående, har Statens Hist. Museum fått mottaga många silfverfynd från hednatidens sista århundraden. De flesta af dessa fynd äro, såsom vanligt, gjorda på {{sp|Gotland}}. Vid Stora Enbjenne i Hogräns s:n hittades år 1881 en mängd bitar af ringar och andra prydnader, tackor och tenar, samt 718 hela och 52 brutna tyska, anglosachsiska m. fl. mynt, allt af silfver; det hela vägde 3 ℔ 34,5 ort (St. M. 6821). — År 1880 fann man vid Qvie i Burs s:n 114 hela och 34 brutna arabiska (»kufiska») silfvermynt, vägande 99,5 ort (St. M. 6681). — Vid Ansarfve i Stenkumla s:n hittades samma år två halsringar samt 10 tyska och anglosachsiska mynt (St. M. 6552). — Dessutom har man under dessa två år på Gotland funnit<noinclude> <references/></noinclude> 8zz14hllqx6egfcgpk080fchymh1g8w 104 154584 504015 497255 2022-08-07T16:50:17Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|56|<small>HJALMAR STOLPE.</small>|}}</noinclude><i>Kabinettet,</i> 1881, sid. 473, var. 4 — och det andra med S:t Petri namn (se fig. 2 här nedan), prägladt i York i början af 900-talet (anf. arb., sid. 473), båda nya för Sverige. Dessutom hafva de troligen från det gamla Dorestad (nu Wijk bij Duurstede) härstammande mynten med hjortar etc. ej saknats, lika litet som mynt med Ludvig den frommes namn, samt kufiska mynt. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=64|bildtext=<i>Fig. 1. Bronsspänne, sedt från två sidor.</i> {{bråk|1|1}}.}} Ett förhållande, som länge varit föremål för de svenska arkeologernas uppmärksamhet, är att så ytterst få anknytningspunkter påträffats mellan den egendomliga gotländska jernålderns senare del och motsvarande period på vårt fastland. Sålunda hafva de på Gotland så vanliga runda spännbucklorna (<i>Sv. forns.</i> 538—542) <i>aldrig</i> funnits på fasta landet, och af de ej mindre karakteriska gotländska s. k. djurhufvudformade spännbucklorna<noinclude> <references/></noinclude> plbn4hypb2hnzjdbz4unpg4mc28upp4 104 154595 504016 497266 2022-08-07T16:51:00Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>GRAFUNDERSÖKNINGAR PÅ BJÖRKÖ ÅR 1881.</small>|57}}</noinclude>(<i>Sv. forns.</i> 532—537) känner man blott ett någorlunda säkert fynd från Mem vid Slätbaken och ett annat, ej tillräckligt bestyrkt, från den midtemot Björkö liggande Adelsön i Mälaren. Frånvaron hittills af gotländska spännformer i de rika Björköfynden är så mycket mera förvånande, som andra fynd ej saknas, hvilka ådagalägga en direkt beröring med Gotland. Jag syftar här på de i temligen stort antal bland »Bystads»-fynden förekommande gotländska petrifikaten (enkrinitstjelkar, omarbetade till perlor, koraller slipade till sländtrissor, samt en mängd oarbetade stycken af båda de nämnda slagen, stycken af enkrinitkalk, ett stycke petrifikatförande Hoburgssandsten, bearbetadt till gjutform för silfvertackor, m. m.) Af så mycket större vigt är då att kunna för första gången uppvisa fyndet af en gotländsk, rund spännbuckla af en senare, något försämrad typ, tillsamman med ett par af de för fastlandet karakteristiska ovala spännbucklorna, äfven de tillhörande ett senare, något vanslägtadt utvecklingsskede (lika <i>Sv. forns.</i> 577). Fyndet träffades i graf med spikad kista, tillsamman med ett väl bibehållet qvinligt skelett, hvars öfriga utstyrsel utgjordes af perlor, ett litet rundt bronsspänne, en sax, en knif och en vid fötterna liggande jernbrodd. En anmärkningsvärd omständighet för öfrigt med detta fynd är, att liket legat i en mot den vanliga motsatt riktning, med hufvudet mot öster (Ö.+9° N.) och fötterna mot vester (V.+9° S.). Sådana undantag hafva visserligen flere gånger under de föregående åren anträffats, och äfven det sista kan uppvisa flere (med ofvannämnda 7) sådana, men afvikelsen från det vanliga är så stor, och undantagen så få och i ögonen fallande, att det väl knapt lider något tvifvel att bakom detta egendomliga förhållande gömmer sig ett ännu ej för fullgiltig förklaring åtkomligt etnologiskt faktum. Jag kan, på grund af andra, hithörande omständigheter, knappast tro, att det egendomliga förhållandet beror helt enkelt derpå, att likkistorna varit så förvillande lika i båda ändar, att en förvexling af fram- och bak-ända kunnat ega rum under transporten till grafven. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=65|bildtext=<i>Fig. 2 Anglosachsiskt silfvermynt.</i> {{bråk|1|1}}.}} Äfven en annan graf hänvisar möjligen på Gotland. I en mindre graf (5 fot lång och 3 fot bred) utan spår af kista (spikar<noinclude> <references/></noinclude> 9uc3dkj5dxk8jspyxtvw4q90oltay8r 104 154992 504017 498031 2022-08-07T16:52:38Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>BIDRAG TILL VÅR MEDELTIDS KÄNNEDOM FRÅN ÅREN 1880—1881.</small>|77}}</noinclude>— äfven ett under 1300-talet vanligt motiv. De två andra skålarne, som höra till denna grupp, hafva i flikarne enahanda fantastiska figurer, men i midten en religiös bild: lammet med korsfanan, en bild som särskildt på Gotland torde mycket ofta hafva användts, eftersom denna bild ingick i landets sigill. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=85|bildtext=<i>Fig. 1. Midten af insidan å en silfverskål. Dunegårds i Dalhems s:n, Gotland.</i> {{bråk|1|1}}.}} En femte skål bildar öfvergången till den andra gruppen genom att vara försedd med en låg fot (ungefär 1 centimeter hög). Skålens botten är något högre än den närmast omgifvande delen. Intill en ram af romanska bladsirat sluter sig tämligen troget en drake, som biter sig i sin egen stjert. Ett lejon, hvilket hoppar öfver drakens hals, slår sina klor i hans stjert, som slutar<noinclude> <references/></noinclude> n22ym94rn6dphz4d51fjbihy7km2074 104 154993 504019 498032 2022-08-07T16:53:27Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|78|<small>HANS HILDEBRAND.</small>|}}</noinclude>med bladornament, och biter uti den. Fig. 1 framställer denna scen, hvars hela hållning gör det nödigt att hänföra den till 1100-talet. Skålens utsida höljes af ett nät af bugtiga band, som än skilja sig åt, än närma sig hvarandra och då sammanhållas med runda nagelhufvud. Ur dessa band framgå växtornament, som mellan dem bilda ännu ett föreningsband. I tre rader gå dessa ornament rundt omkring skålen, och i den öfversta raden framställas här och der hufvud af olika slags djur, fåglar, lejon o. s. v. Fig. 2, som återger en del af skålens utsida, visar, huru föga man under medeltiden var intresserad af ett maskinmessigt upprepande: bland de många ornament, som förekomma i hvar rad, finnas ingenstädes två, som äro hvarandra fullkomligt lika. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=86|bildtext=<i>Fig. 2. Ornament å utsidan af en silfverskål. Dunegårds i Dalhems s:n, Gotland.</i> {{bråk|1|1}}.}} Vi komma nu till de tre skålar, som äro försedda med högre fot. De äro så formade, att fotens konturer bilda fortsättning af skålens: sedan skålen öfvergått i fot, aftager hastigt bredden,<noinclude> <references/></noinclude> gt76xmy16kh3omghnsq7h5brvvz3807 104 155250 504020 498456 2022-08-07T16:54:22Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|86|<small>HANS HILDEBRAND.</small>|}}</noinclude>emaljer från Frankrike, silfverbägare från österlandet. Intrycket om betydelsen af denna samfärdsel höjes af iakttagelsen, att de i Dunefyndet förekommande mynten äro präglade i Spanien. Om under medeltiden främmande föremål af stort värde kommo till våra bygder, så böra äfven från dem värderika saker hafva blifvit förda till utlandet. {{linje|10em}} Som exempel på de vigtiga upplysningar, vi kunna hemta af fornsakerna, vill jag här till sist framhålla ett guldspänne, som år 1880 hittades vid Tibbles i Hejdeby socken, likaledes på Gotland. Dess utseende, när det betraktas från sidan och uppifrån, är här återgifvet fig. 3. Det är massivt, af starkt silfverhaltigt guld. Under det runda toppornamentet är lindadt ett silfverband, förmodligen i afsigt att styrka skifvans fästeten. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=94|bildtext=<i>Fig. 3. Spänne af guld, sedt från sidan och uppifrån. Tibbles i Hejdeby s:n, Gotland.</i> {{bråk|1|1}}.}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> jjixyzmogifk21i9kb4zpwry4eze67n 104 155335 504021 498585 2022-08-07T16:55:13Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>GRIPSHOLMS SLOTTS KONSTHISTORIA UNDER RENÄSSANSEN.</small>|97}}</noinclude>i morgongåfva. Det var under det nu började skedet, som slottet fick sin slutliga gestaltning, sådan denna, med kanske några smärre afvikelser, framstår i Dahlbergs Suecia (fig. 1). Under sagda år voro ej mindre än 11 murmästare sysselsatta vid slottet; och till ett »proberehus», trossning, murning och gaflar åtgingo 258 läster 9 tunnor kalk, 47,100 tegel samt 11 tolfter bräder. År 1593 omtalas, att Eskil murmästare murade 50 famnar mur, och dessutom nämnas 6 andra murmästare. Särskildt bör märkas, att »thill Golff vthi En ny Saall och till En M. N. H. Senge Kamar opå Slottet» åtgingo 5{{bråk|1|2}} tolft bottenbräder. Murningen kräfde, bland annat, 75,800 tegel. Huruvida en Jochin eller Jacob tornbyggare, som vid denna tid säges fått försträckningar, arbetade här eller på domkyrkotornet i Strengnäs, hvilket också omtalas, är nu omöjligt att afgöra. Deremot kan man väl antaga, att Sigfrid och Hans målare, som 1594 omtalas, utfört arbeten å slottet. Till murningen sagda år användes 31,350 tegel. År 1595 voro 5 murmästare anstälde. Bräder åtgingo, »för arbete vppe i Salen och Camererne, att Panele och giöre dörer och fönster Carmer aff.» Samtidigt nämnes »den Mur som 95. oppmureds på Förborchen», och jemväl »Stenekamrener som giords på Forborgen.» Det följande året säges, att en »förtingen» slutits med Michel byggmästar, »til at öfuertheckie den Nye Murenn»; muren innan i {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=105|bildtext=<i>Fig. 1. Gripsholm, efter kopparsticket i Dalbergs Suecia.</i>}}<noinclude> <references/> {{sidfot|||7}}</noinclude> nrp2a2prrm1986zkvkzfx5rccucn3hm 104 155336 504022 498587 2022-08-07T16:55:50Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|98|<small>C. EICHHORN</small>|}}</noinclude>slottet hvitlimmades, i »salen» murades fortfarande, och till »den Nye Salen» gjordes nio stora fönsterkarmar.¨Härvid voro flere murmästare sysselsatte, förutom Michel, »som bygger på stallet». Vidare gjordes »skurtak» på slottet, och »den stoore Porten opå Förborgen» förfärdigades. Än ytterligare var »Gamble Mester Hanns Måålere i Strengnäs» flitigt sysselsatt, bland annat med att »måla slottet ini», med målning af »det lilla karnapet» o. s. v.; och Joen snickare i Mariefred lade golf i salsförmaket och lilla rundelen ofvan porten. År 1597 lades golf och gjordes en {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=106|bildtext=<i>Fig. 2. Gripsholm, plan af nuvarande 2:a våningen.</i>}}<noinclude> <references/></noinclude> l0ih4h90vx8xzyvckunw4xyhcyq8ghb 104 155466 504023 498762 2022-08-07T16:57:17Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>SVERIGES ARKEOLOGISKA LITTERATUR 1880—1881.</small>|107}}</noinclude><small>sid. 17—71. <b>Montelius, O.</b> Om den nordiska bronsålderns ornamentik och dess betydelse för frågan om periodens indelning. Med 103 fig.<br> » 81—89. <b>Hofberg, H.</b> Kort öfversigt af Hallands naturbeskaffenhet och fornlemningar.<br> » 89—96. <b>Hildebrand, H.</b> Hällristningar från Bohuslän, tecknade och utgifna af L. Baltzer, med förord af V. Rydberg.<br> » 97—147. <b>Nordin, F.</b> Om Gotlands fornborgar.<br> » 147—150. <b>Hildebrand, H.</b> En stridslur från den tidigare jernåldern (funnen i Barfva socken, Södermanland). Med 1 fig.<br> » 174—178. Den angelsaksiska myntsamlingen (i Kongl. Myntkabinettet).<br> » 179—184. » <b>Hildebrand, H.</b> Vendelfyndet. (i Uppland).</small> 52. <i>Svenska Sällskapet för antropologi och geografi. Antropologiska sektionens tidskrift.</i> Band 1, n:r 3—7. Stockholm 1879—1881, 8:o. 15 + 15 + 76 + 8 + 18 sid. Med 11 fig.<br> <small>n:r 3. <b>Retzius, G.</b> Några kranier från stenåldern i Sverige. 15 sid. med 5 fig. (15 träsnitt).<br> » 6. <b>Hildebrand, H.</b> Fornlemningar på Kypern. 8 sid.</small> 53. <i>Ymer. Tidskrift utgifven af Svenska Sällskapet för antropologi och geografi.</i> Red. af <b>S. Nordström,</b> Sällskapets sekreterare. 1881, häft. 1 och 2. Stockholm 1881, 8:o. 90 sid. Med 1 karta.<br> <small>sid. 50—52 och 89—90. Sällskapets förhandlingar.</small> 54. <i>Svenska Fornminnesföreningens tidskrift.</i> Fjerde bandet, 2:a häftet. (N:o 11. 1879.) Stockholm 1880, 8:o. Sid. 49—188. Med 11 fig.<br> <small>sid. 49—89. <b>Nordin, F.</b> Fornlemningar i Vestkinde socken på Gotland, på Svenska Fornminnesföreningens bekostnad undersökta år 1877. Med 2 fig.<br> » 90—102 <b>Palmgren, L. F.</b> Fornlemningar i Finveden (Småland), på Svenska Fornminnesföreningens bekostnad undersökta år 1875. Med 7 fig.<br> » 148—180. <b>Montelius, O.</b> Den förhistoriska fornforskningen i Sverige under åren 1878 och 1879. Kortfattad öfversigt.<br> » 181—188. <b>Montelius, O.</b> Sveriges arkeologiska litteratur åren 1878 och 1879.</small> 55. <i>Svenska Fornminnesföreningens tidskrift.</i> Fjerde bandet, 3:e häftet. (N:o 12, 1880.) Stockholm 1881, 8:o. Sid. 189—296 Med 21 fig.<br> <small>sid. 189—217. Svenska Fornminnesföreningens sjette allmänna möte, i Kalmar den 23—25 augusti 1880.</small> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> tmf2cyywiyjkfz74memvazknzbmkq91 104 155503 504024 498873 2022-08-07T16:59:01Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|110|<small>FREDRIK NORDIN.</small>|}}</noinclude>vidd, dess södra sida blir allt bredare och mera långsluttande. Här bortom de sista vallarne vidtager det egentliga <i>graffältet,</i> utbredande sig från åsryggens norra kant ned till landsvägen, som löper utmed södra sluttningen. I början stöter man endast på enstaka <i>kummel,</i> men ju längre man går åt öster, desto mera tilltaga de i antal. Graffältets vestligaste del är genom en stor grusgrop skild från dess östra och ojemförligt största del. Säkerligen hafva ej så få kummel här blifvit jemnade med marken. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=120|bildtext=<i>Fig. 1. Bronsspänne, funnet vid Tingstäde.</i> {{bråk|1|1}}.}} Ett litet fynd från denna plats, bygeln af ett <i>bronsspänne</i> (fig. 1), har jag lyckats erhålla. Det hittades år 1842 vid grustagning af arbetskarlen J. Beckström och låg bland <i>aska</i> i ett <i>lerkärl,</i> som saknade öra och rymde vid pass ett stop. Urnan var omgifven af fyra kantsatta <i>kalkflisor</i> af 1 fots storlek; under och ofvantill låg äfven en kalkhäll och utanför hvarje sidohäll var lagd en kulformig sten af cirka 15 cm. genomskärning. Urnan hade af hittaren en längre tid användts som blomkruka. Nålen till spännet har enligt uppgift af hittaren funnits, ehuru hon gått förlorad. Graffältet utgöres af<br> 1:o) <i>större kummel</i> af kullersten, försedda med en rundt omkring dem löpande <i>krets</i> af i jorden nedlagda stenar,<br> 2:o) dylika utan krets,<br> 3:o) <i>mindre kummel</i> eller <i>rösen,</i> hopförda af kullerstenar och ör<ref>Ör (= gotl. aur), grof sand med iblandade klapperstenar.</ref>, försedda med krets,<br> 4:o) dylika utan krets,<br> 5:o) s. k. <i>domaresäten,</i> samt<br> 6:o) <i>kretsar</i> med fyllning af sten och ör. Den första är gruppen är talrikast och nästan ensamt rådande i graffältets östra del, den andra i dess vestra. Tredje och fjerde grupperna upptaga mellersta delen. Af den femte och<noinclude> <references/></noinclude> 058a2mku05erg8byluv06j36qcyid0o 104 155561 504025 499114 2022-08-07T16:59:43Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>FORNLEMNINGAR I TINGSTÄDE SOCKEN PÅ GOTLAND.</small>|115}}</noinclude><i>bronsfragment,</i> 1 mindre <i>jernsölja,</i> 1 större förrostad dylik samt några <i>fragment af jern.</i> Här och der syntes äfven spår af <i>aska.</i> {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=125|bildtext=<i>Fig. 2. Bronsspänne, funnet i röset 7.</i> {{bråk|1|1}}.}} <i>Spännet</i> (fig. 2) har en trind bygel, som är indelad i små fält, hvilka liksom svälla ut på midten. Mellan hvarje sådant fält löper en ås rundt om bygeln. Bygeln får derigenom ett utseende, som om han lik en mask skulle bestå af flera leder. Han afsmalnar i en slät spets. Nålhållaren är afbruten, men tyckes hafva bestått af en smal hake. Tvärstången, hvilken är dragen genom ett hål i bygelns öfra ända och på samma sätt genom den bredvid bygeln sittande nålen, är omgifven med en i spiral upplindad bronstråd och har på ändarna ganska stora, runda knoppar. I ändan af den ena af dessa ser man spår efter rost, hvilket antyder, att tvärstången är af jern. Nålen är nu fastrostad och utsträckt i motsatt håll mot bygeln. Bygeln är 5,2 cm. lång, tvärstången har samma längd. De delar af ett annat spänne, som lågo fastrostade, utgöras af tvärstången och en del af bygeln. Det tycks hafva varit ett spänne af samma slag som det förra. Den lilla <i>jernsöljan</i> är rund, 2,7 cm. vid; nålen fastrostad. <i>Lerkärlet</i> tycks hafva varit skålformigt, liksom det från grafven 1. Det är simpelt, temligen tunt och utan sirater. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 72dtlbqdspezo82mefqu21he32x8hcs 104 155627 504026 499110 2022-08-07T17:00:40Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|122|<small>FREDRIK NORDIN.</small>|}}</noinclude>bitar af ett <i>lerkärl,</i> och på litet afstånd derifrån tre <i>jernringar</i> af det vanliga slaget, försedda med öglor och tre kullriga <i>jernbitar.</i> Alltsammans låg på 20 à 30 cm:s djup. <i>Bronsspännet</i> är afbildadt fig. 3 i verkliga storleken. Bygeln, något ofvanför midten vidgad och plattad, afsmalnar småningom nedåt, men hastigt uppåt invid spiralvridningen; den senares öfverböjda del löper under bygeln. Större delen af nålen saknas. Spännets längd är 4,5 cm. <i>Bronsringen</i> är 2 cm. i diameter. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=132|bildtext=<i>Fig. 3. Bronsspänne, funnet i röset 22.</i> {{bråk|1|1}}.}} De tre <i>jernringarne</i> och de tre kullriga <i>jernbitarne</i> hafva säkerligen haft samma användning som de i grafven 15. På de kullriga jernbitarne i denna graf kan man se, att de äro bildade på det sätt, att en grof nit med stort hufvud blifvit slagen genom en jernplatta. Den ena af ringarne är försedd med en ögla, som äfven är försedd med en dylik nit med stort kullrigt hufvud. En annan ring har tvänne öglor, den tredje blott en. <i>Lerkärlsbitarne</i> äro starkt brända. De äro tillräckligt stora, för att visa, att kärlet varit formadt som en skål likt det i grafven 1, och att det varit platt i bottnen. <i>N:o 23.</i> Litet <i>röse,</i> omgifvet af ring, 4,4 m. SSV. från N:o 13 (nära landsvägen), bevuxet med träd och buskar. Var till största delen hopfördt af kullerstenar. Ringens diameter 12 m., rösets 4,2 m., dess höjd 48 cm. Bland stenarne i rösets norra del anträffades ett <i>obrändt ben.</i> I bottnen gick en rad af 6 större <i>kalkhällar,</i> i riktning N.—S. med någon dragning åt NO.—SV. Deras sammanlagda längd 2,47 m. Hällarne sträckte sig närmare till rösets norra kant än till dess södra och sluttade liksom den omgifvande marken åt söder. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 5b9fh1sd7my4sa50eh7o3n0mh726hma 104 155629 504027 499119 2022-08-07T17:01:19Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|124|<small>FREDRIK NORDIN.</small>|}}</noinclude>gå två upphöjda åsar hvardera delad af en nedtryckt rand. Söljans tvärmått är 3,2 cm. <i>N:o 25.</i> Litet <i>röse,</i> 5 m. ungefär i NV. från N:o 17; gräsbevuxet; diameter 3 m., höjd 20 cm. I bottnen voro 5 <i>hällar</i> lagda i riktning NNO—SSV. En af dessa var ovanligt stor. Deras sammanlagda längd 2 m. Hällarne hvilade på ören. Neruti denna påträffades ett <i>skelett,</i> liggande i samma riktning som hällsträckningen, med hufvudet åt N. Det var lagdt på venstra sidan med ansigtet åt Ö., högra armen så starkt böjd, att handen låg intill axeln och knäna böjda i rät vinkel. Skelettet låg 60 cm. djupt under jordytan. Raka afståndet från hjessan till tårna något mer än 1,4 m. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=134|bildtext=<i>Fig. 4. Bronssölja, funnen i röset 24.</i> {{bråk|1|1}}.}} Kring hjessan och pannan lågo <i>bronshalfperlor.</i> Äfven nere på armen hittades sådana, ja ända ner på höften låg en. Invid hjessan låg en i tvänne spiralformigt böjda flikar klufven <i>hårnål af brons.</i> Dess spets var vänd åt pannan, den klufna delen bakåt. Tätt bakom det nedersta refbenet låg en med ögla försedd <i>jernring</i> och innanför denna fyra små kullriga <i>jernknappar.</i> Dessa senare lågo alla i rad efter hvarandra med den kullriga sidan åt jernringen till, den största närmast ringen, den minsta längst in under skelettet. Några cm. längre ned låg en rund <i>jernplatta</i> och några <i>jernbitar</i> samt längre in under skelettet en <i>jernring.</i> Vid skelettets fötter hittades en samling harpixbitar. De lågo ej i någon synbar ordning; några bitar lågo till och med inne under ena smalbenet. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> lg1o5us2qflw9qd7pdemsdv4wctqnpx 104 155630 504028 499123 2022-08-07T17:02:25Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>FORNLEMNINGAR I TINGSTÄDE SOCKEN PÅ GOTLAND.</small>|125}}</noinclude><i>Hårnålen</i> afbildad fig. 5, är väl bibehållen<ref>Jfr. <i>Sv. Fornminnesföreningens tidskrift,</i> 5:e bandet, sid. sid. 32 not *) och sid. 41 not **).</ref>. Hon är 8 cm. lång. <i>Bronshalfperlorna</i> voro ej så talrika i denna graf, som i flera föregående. Deras antal är endast omkring 20. De äro af det vanliga slaget, genomborrade med tvänne små hål. Diameter omkring 1,3 cm. <i>Jernringarne</i> och <i>knapparne</i> likna dem i röset 22. En af de senare är öfverdragen med en bronshinna. Ringarne äro 2,5 cm. vida, den största af knapparne 2 cm. Den runda <i>jernplattan</i> är förderfvad af rost, men tyckes likna den i röset 9 funna. Antagligen hafva väl alla dessa föremål varit fästade på något bälte eller dylikt. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=135|bildtext=<i>Fig. 5. Bronsnål, funnen i röset 25.</i> {{bråk|1|1}}.}} <i>N:o 26.</i> En <i>krets</i> af väldiga kullerstenar, belägen i graffältets östligaste del bortåt grafvarna, alldeles invid landsvägen. Diameter 5,2 meter. Ringen tydlig åt S.; åt N. hade han sjunkit så djupt, att han var öfvervuxen af gräs. På två meters afstånd från sydvestra kanten påträffades en väldig <i>askbädd,</i> ymnigt uppblandad med <i>brända ben.</i> Denna bädd låg 30 cm. djupt under ringens yta och var öfver 1 m. i diameter samt omkring 25 cm. tjock. Bland askan påträffades delar af en stor <i>jernknif</i> samt fragment af ett <i>beslag</i> af böjd tunn <i>jernplåt,</i> bitar af ett stort <i>lerkärl,</i> en bit af ett <i>glaskärl,</i> och en liten <i>bronsbit.</i> <i>Kniffragmenten</i> äro alldeles fullsatta med rost och aska. Så mycket kan man dock se, att bladet varit nära 3 cm. bredt och hela knifven minst 20 cm. lång. <i>Glasbiten</i> är trekantig, tjock, slipad, något bugtig, af ljusgrön, klar massa med skimrande anlöpningsskorpa. På den kullriga sidan ses några fina inslipade linier. Bitens längd och bredd är omkring 4,4 cm. {{Tomrad}}<noinclude> <references/> {{sidfot|||10}}</noinclude> 8fx0m7swxdoacxc3qaihm6jea66tk45 104 155661 504029 499169 2022-08-07T17:03:00Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|126|<small>FREDRIK NORDIN.</small>|}}</noinclude><i>Lerkärlet</i> var såsom nämndt är, sönderfallet i flera delar, den största likväl utgörande ungefär en tredjedel af det hela. Formen tyckes hafva varit snarlik fig. 400 i <i>Sv. forns.,</i> men smalare och högre. Bottnen platt. Kring den kupigaste delen löpa två ränder af stjernformiga, inslagna figurer (fig. 6). Hela kärlets höjd ungefär 13 cm., vidd i öppningen 14 cm. Godset groft, 5 mm. tjockt. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=136|bildtext=<i>Fig. 6. Bit af ett lerkärl, funnet i stenkretsen 26.</i> {{bråk|1|1}}.}} <i>N:o 27.</i> Litet <i>röse</i> V. om föregående, ej långt från grafvarna nära vägen; temligen öfvervuxet af gräs. Diameter i NO.—SV. nära 5 m., NV.—SO. endast omkring 4 m.; höjd 40 cm. På bottnen af röset stodo något SO. om rösets midt två <i>kalkhällar</i> riktning NO.—SV. Äfven uti nordvestkanten stod en <i>häll</i> ungefär i samma riktning. Ytan mellan dessa hällar var belagd med kalk- och kullerstenar. Långt under dem påträffades ett <i>skelett,</i> liggande i SV. och NO. med hufvudet åt SV., således olika med alla de andra skeletten, som hittills funnits på detta graffält. Hufvudet var något nedböjdt och lutade något åt höger. Högra armen var starkt böjd, så att fingerbenen anträffades inne på ryggkotorna. Skelettet låg för öfrigt rakt utsträckt och var rätt väl bibehållet. Ofvanpå båda lårbenen låg en dugtig sten, som bräckt det högra. Skelettet var ovanligt kort, endast 1,4 m. Ungefär 25 cm. SO. om hufvudet låg en <i>benkam.</i> På högra axeln låg strax intill hufvudet ett temligen stort <i>ringspänne</i> af <i>jern</i> och längre ned vid nedra ändan af högra nyckelbenet ett mindre <i>sådant</i> af <i>brons.</i> Strax nedanför högra armbågen låg<noinclude> <references/></noinclude> g3xrhl4wym9bwzm7ycpj2ux1z9r4nmn 104 155663 504030 499171 2022-08-07T17:03:49Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|128|<small>FREDRIK NORDIN.</small>|}}</noinclude><i>Brynet af skiffer</i> är aflångt, fyrkantigt, dock i ena ändan något afrundadt. I denna ända är det genomborradt. Det har på ena sidan varit flitigt begagnadt. Längd 7,2 cm., bredd 1,7 cm. <i>Jernknifven,</i> mycket angripen at rost, har lång tånge och smalt blad. Tången afbruten. Knifvens hela längd 12 cm., bredd 1,5 cm. <i>Jernyxan</i> har alldeles samma form som fig. 263 i <i>Sv. forns.</i> I det aflånga skafthålet qvarsitta två nitar, som varit inslagna i skaftet, för att säkrare fästa det i yxan. Yxans längd 16 cm., bredd 8 cm. Den lilla fyrkantiga <i>silfvertenen</i> är endast några mm. tjock och 2,5 cm. lång, afsmalnande mot ändarna. <i>Bronsringen</i> är äfven mycket liten, endast 6 mm. vid. Den är öppen och bildad af en platt, svagt ryggad bronsten. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=138|bildtext=<i>Fig. 7. Bronsknapp, sedd från båda sidor; funnen i röset 27.</i> {{bråk|1|1}}.}} De två <i>bronsknapparne</i> (fig. 7) äro ofvantill prydda med tre inristade cirklar. Mellan de tvenne yttersta löpa tvärstreck likasom radier. På undersidan skjuta fram tvänne uddar, hvilka på ena knappen båda äro afbrutna. På den andra knappen är en udd hel, afsmalnande mot spetsen, och ser icke ut att vara brusten. Denna udd är nedböjd mot knappen. Troligen hafva således dessa knappar varit fästade på sådant sätt, att de båda uddarne stuckits igenom tyget och sedan omböjts. Tydligen förskrifver sig denna graf från en senare tid än flertalet af de öfriga. Under det att dessa senare lemnat saker, karakteristiska för en mycket tidig del af jernåldern, måste deremot den förra hänföras till den yngre jernåldern. <i>N:o 28.</i> Liten <i>krets</i> af kullerstenar, 9,3 m. NNV. om domaresätet, som är beskrifvet under N:o 6. Diameter 4,5 m. Höjde sig ej något öfver marken. Ringens inre var fyldt med stenar. I midten hittades strax uppe i jordytan ett <i>djurben,</i> möjligen dock ditkommet i senare tider. <i>N:o 29.</i> Litet <i>röse,</i> beläget alldeles invid en mycket trafikerad gångstig, hvilken utgår från landsvägen, slingrar sig<noinclude> <references/></noinclude> 0hwd3qo10ppqnaqjg6o8i6q2essgygc 104 155686 504031 499205 2022-08-07T17:04:58Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|132|<small>FREDRIK NORDIN.</small>|}}</noinclude>hvaraf följde, att kistan invändigt var mycket längre i Ö. (86 cm.) än i V. (72 cm.). Norra tvärväggen var 48 cm. lång, den södra 46 cm. Hällarne voro äfven olika höga: den vestra 45, den östra 38, den södra 40 och den norra 36 cm. Till följd deraf att den vestra långsidan således var 7 cm. högre än den östra, sluttade de ofvanpå h vilande båda hällarna starkt åt öster. Då de båda täckhällarne borttagits, befanns det, att kistan öfverst var tom till 10 cm:s djup. En fågel hade i detta tomrum bygt sitt bo. Härefter vidtog fyllningen, hvilken bestod af <i>aska</i> och öfverst <i>något jord.</i> Strax uppe i fyllningens yta påträffades <i>brända ben,</i> hvilka lågo spridda bland askan ända ned till kistans botten. Äfven några små obrända ben (af fågel?) förekommo. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=142|bildtext=<i>Fig. 8. Bronsspänne, funnet i röset 32.</i> {{bråk|1|1}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=142|bildtext=<i>Fig. 9. Remsölja af brons, funnen i röset 32.</i> {{bråk|1|1}}.}} Rätt många fornsaker voro här äfven nedkastade, synbarligen utan någon ordning. De utgjordes af ett litet, väl bibehållet <i>spänne,</i> nålhållaren och öfra delen af ett annat <i>dylikt,</i> den senare sönderfallen i tvänne hälfter, hvilka lågo på skilda ställen, en bit af bygeln till ett <i>tredje spänne,</i> som tyckes varit något olikt de båda föregående, en <i>fingerring,</i> grofändan af en <i>synål</i> med helt öga, en väl bibehållen <i>remsölja,</i> tre små smala böjda <i>tenar,</i> två små smälta <i>klumpar,</i> några obestämbara <i>fragment,</i> alla dessa föremål af <i>brons;</i> en långdragen, genomborrad <i>perla af blått glas,</i> samt, spridda på flere ställen i kistan, delar af ett stort <i>lerkärl.</i> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> bauouj8e4ykv4kvg1dxj9gm349dcxco 104 155688 504032 499210 2022-08-07T17:06:39Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|134|<small>FREDRIK NORDIN.</small>|}}</noinclude>denna låg ett <i>sköldhandtag</i> af samma metall, mycket sönderrostadt, samt en större <i>jernnit.</i> Bucklan låg emot högra fotbenen till ett <i>skelett,</i> hvars särskilda delar lågo i en mycket förvirrad ordning. Af de nedre extremiteterna lågo förutom det högra smalbenet äfven hela det venstra benet på sin plats. Dessa ben jemte de nämnda sakerna lågo alla på 60 cm:s djup. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=144|bildtext=<i>Fig. 10. Del af ett sköldkantbeslag af brons, funnet i röset 32.</i> {{bråk|1|1}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=144|bildtext=<i>Fig. 11. Sköldbuckla af jern, funnen i röset 32.</i> {{bråk|1|2}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=144|bildtext=<i>Fig. 12. Handtag af jern till en sköld, funnet i röset 32.</i> {{bråk|1|2}}.}} Längre åt N. påträffades sedan en mängd ben, såsom hufvudskålen, refben, armben, kotor, allt utan någon ordning, samt slutligen äfven högra lårbenet afbrutet; och denna norra samling af ben låg hela <i>30 cm. högre upp</i> än den södra. Huru kan detta förklaras? Ett godt stycke norr om alla dessa ben, och egentligen utanför rösets område, lågo på samma djup, eller 30 cm. under jordytan, två <i>spjutspetsar af jern</i> ofvanpå hvarandra, båda pekande med spetsarna åt N. Sköldkantbeslaget (fig. 10) är förfärdigadt af tunn bronsplåt, som är böjd så att den omslutit sköldens kant. På insidorna<noinclude> <references/></noinclude> l998fhb949kgcm41sv1xyxz0brtr5l8 104 155689 504033 499211 2022-08-07T17:07:55Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>FORNLEMNINGAR I TINGSTÄDE SOCKEN PÅ GOTLAND.</small>|135}}</noinclude>sitter nästan öfver allt ett tunt, vitt, kalkartadt ämne som troligen tjenat till att fästa beslaget vid skölden, hvilket kunde vara så mycket mera behöfligt, som hela beslaget — dess sammanlagda längd var 3,06 m. — varit fastsatt endast med 8 små nitar. Men vidare sutto här och der tunna flisor af ett blått ämne, antagligen lemningar efter någon <i>blå färg hvarmed skölden varit målad.</i> Några <i>träsplintar,</i> som lågo inuti beslaget buro också spår efter samma blåa färg. Beslaget är nu sönderfallet i sex bitar, men har ursprungligen bestått af fyra. I hvardera ändan af hvarje bit sitter en liten nit. Beslaget är 7 mm. bredt och öppningen 3 mm. vid; sistnämnda mått angifver således sköldkantens tjocklek. Om skölden varit rund, hvilket synes framgå af den lika böjningen på alla beslagsstyckena, har dess diameter varit nära 1 meter. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=145|bildtext=<i>Fig. 13. Spjutspets af jern, funnen i röset 32.</i> {{bråk|1|3}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=145|bildtext=<i>Fig. 14. Spjutspets af jern, funnen i röset 32.</i> {{bråk|1|3}}.}} Sköldbucklan (fig. 11) är lågt kupig utan någon uppskjutande spets och utbugtig på midten. Rundt omkring kanten, hvilken varit fästad vid skölden med tre nitar, går ett smalt, omvikt beslag af brons. Nitarne hafva kullriga hufvud. Bucklans största diameter, nedtill, 16,3 cm. <i>Sköldhandtaget</i> (fig. 12), brustet i fyra delar, är 16 cm. långt. Den ena <i>spjutspetsen</i> ses fig. 13. Bladet är bredast vid basen och på båda sidorna försedd med en skarp ås, som fortsätter ned till holkens mynning. Längd 28,2 cm., bladets största bredd 3,5 cm., holkens 2 cm. Den andra <i>spjutspetsen</i> (fig. 14) är något längre än föregående, har kort smalt blad med utstående hullingar, af hvilka en är afbruten, samt långt utdragen holk. Bladet är först något indraget och sedan närmare spetsen åter utböjdt.<noinclude> <references/></noinclude> i75sewqaqidwzjck06vfr1cqq9s8rrg 104 156505 504034 500903 2022-08-07T17:10:51Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|252|<small>HANS HILDEBRAND.</small>|}}</noinclude>kor en mur, i hvilken man, för att bereda den nödvändiga förbindelsen mellan de två hufvuddelarne af kyrkan, anbragte en öppning, upptill afslutad med en rundbåge. I en kyrka, Horla, i Kullings härad, har denna öppning det utseende, som synes af fig. 1. Denna kyrka, som har 5—6 fot tjocka stenmurar, saknar torn och absis. Långhuset är 30,4 fot långt, 22,5 fot bredt. Koret, hvars golf ligger en fot högre än långhusets, har en längd af 16,4 och en bredd af 14,5 fot. Så i långhus som kor finnes ett platt trätak. Muren mellan kor och långhus är 4,5 fot tjock. Öppningen är 8,6 fot hög och dess största bredd är 8,5 fot, men denna stora bredd går ej ända ned till golfvet, ty sjelfva genomgången är endast 5 fot bred. Man ville å ena sidan freda den andlige i koret från menighetens blickar, så ofta han ej stod framför altaret, men å andra sidan ville man skaffa ljus åt koret, som i gammal tid antagligen ej hade annat fönster än det lilla rundbågiga, som ses öfver altaret. Enahanda anordning af koröppningen (den s. k. triumfbågen) förekommer i Eggvena kyrka inom samma härad. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=264|bildtext=<i>Fig. 1.</i>}} Kyrkornas yttre är ytterst enkelt. Någon gång ser man i absis under den utskjutande takkanten en rundbågslist, från hvilken på vissa mellanrum stafvar (s. k. lisener) gå ned till sockeln. Någon enstaka gång är portalen försedd sidokolonner. Oftare finna vi det halfrunda fältet öfver ingångsdörren prydt med en<noinclude> <references/></noinclude> 9b8bazgeejvm4i03k8syhxezuzx6bwe 104 156522 504035 500926 2022-08-07T17:11:26Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|256|<small>HANS HILDEBRAND.</small>|}}</noinclude>Äfven andra stenhuggare än Alexander hafva namngifvit sig å funtarne. En af dem, Andreas, har tillverkat en prydligt ornerad funt, som från Säms kyrka förvärfvats till Statens Historiska Museum. Som denna funt, å hvilken läses i runskrift, att Andreas gjort karet, redan förut blifvit i denna tidskrift återgifven (band 3, s. 174), må det vara nog att hänvisa dit, och att här införa (fig. 2) bilden af en annan funt, med temligen enkel ornering, som ock bär namnet Andreas. Denna funt, som, med vederbörligt tillstånd, flyttats från Finnekumla kyrka till Göteborgs museum, visar, att man fordom roade sig med att signera äfven föremål, som icke kunna sägas vara af yppersta beskaffenhet. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=268|bildtext=<i>Fig. 2.</i>}} Å Vestergötlands kyrkogårdar träffar man i ganska stort antal grafvårdar, som tillhöra medeltidens början. Ofta skadade och mossbelupna löpa de fara att förvexlas med andra stenar utan märklighet och att användas för hvarjehanda praktiska ändamål; särskildt hafva de befunnits lämpliga att fylla hål i kyrkogårdsmurar. Då de torde blifva bättre skyddade, derest allmänhetens uppmärksamhet riktas på dem, vill jag här nämna några ord om de olika slagen, ehuruväl visserligen icke alla kunna komma under rubriken bildande konst. De grafmonument inom Vestergötland, som ådragit sig den största uppmärksamheten, äro de två kistformiga, som förekomma å Husaby kyrkogård, i landskapets norra del. Skulpturer förekomma å långsidorna samt å de uppstående gafvelstenarne. Dessvärre äro dessa bildverk genom tidens tand så skadade, att ej alla kunna tydas. Men äfven om vi för vissa af dem kunna<noinclude> <references/></noinclude> 3hx2wskbdpnao7hwlnulc7sl4hpnawn 104 156545 504036 500960 2022-08-07T17:12:13Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>NÅGRA ORD OM VESTERGÖTLANDS ÄLDRE MEDELTIDSKONST.</small>|259}}</noinclude>I andra landskap finnas endast enstaka exempel på dylika grafvårdar. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=271|bildtext=<i>Fig. 3.</i>}} En rikare utstyrsel gafs i Vestergötland åt en annan grupp af grafstenar, som bestå af platta kalkstenshällar, hvilka skulle kunna kallas rektangulära, derest icke så godt som alltid den<noinclude> <references/></noinclude> lzn1g6bg3l7y271d21lezsz7tb759ue 104 156550 504037 500965 2022-08-07T17:12:42Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|260|<small>HANS HILDEBRAND.</small>|}}</noinclude>ena ändan, fotändan, vore något smalare än den öfre. På öfre ytan har hvar sådan sten en upphöjd randlist, ibland har den äfven en annan list, som delar stenens yta på längden i två hälfter. Vid fotändan finnes, likaledes i plan relief, en trappformig förhöjning, från hvilken uppspirar en växt, stiliserad, bestående än af idel bladmotiv, än öfverst uppbär en rik blomma. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=272|bildtext=<i>Fig. 4.</i>}} Ett par prof å dessa olika slag af bilder meddelas här fig. 3 och 4. Den förra, från Gösslunda kyrka, visar en tudelad häll med två hvarandra fullt lika stiliserade växter, en i hvardera afdelningen. I andra fall har man visat sig mera rädd för enformighet, genom att gifva något olika utseende åt de två plantorna. Då deras yta är alldeles plan, parallel med stenens nedsänkta yta, var det angeläget att åstadkomma någon omvexling, så att icke det hela skulle visa släta tomma ytor. Detta har man gjort med mycket förstånd, genom att gifva en rundad sänkning åt<noinclude> <references/></noinclude> 1zracanopirnaoqd0l4vfvloz1fqf2c 104 156561 504038 500976 2022-08-07T17:13:10Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>NÅGRA ORD OM VESTERGÖTLANDS ÄLDRE MEDELTIDSKONST.</small>|261}}</noinclude>midtpartiet af vart blad. De svängda delarne, de mångklufna bladen och det spel af dagrar och skuggor, som bladens insänkningar jemte bildernas förhöjning öfver bottenytan framkalla, bereda rik omvexling. Vi kunna med temlig trygghet antaga, att under en tudelad sten af detta slag hvilat man och hustru. På Gotland ser man än i dag den rektangulära ofvanpå platta grafkullen i öfre kanterna omslutas af en smal träram, hvilken, när man och hustru hvila i grafven, är delad i två af en långs gående midtribba. Den andra stenen, från Edåsa kyrka, är enkel, men dess växt har en stor stiliserad blomma. Denna är arbetad på annat sätt än stjelkens blad, i det midten af blombladen är lindrigt upphöjd, hvilket inför ett nytt moment i omvexlingen. Det ligger onekligen en vacker tanke deruti, att man i stenhällen öfver den döde afbildar ett yppigt växtlif, för att påminna derom, att äfven ur förgängelsen spirar lifvet upp i rik fägring. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=273|bildtext=<i>Fig. 5.</i>}} De flesta hällar af detta slag sakna all inskrift. Undantag finnas dock. En sten i Skara domkyrka, enkel och till mönstret sämre än de vanliga, emedan den ej upptages af en enda öfver det hela uppspirande växt, utan visar öfver den nedra afbrutna delen af växten ett kors, hvars armar springa ut i hvar sitt rika blad, har på den något bredare kantlisten en illa skadad runinskrift, som icke lemnar oss några direkta upplysningar om tiden. Denna sten är afbildad i tredje häftet af Vestergötlands Fornminnesförenings tidskrift. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 7n290m7nlej1glox60kpitritplh4qi 104 156571 504039 500991 2022-08-07T17:13:49Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>NÅGRA ORD OM VESTERGÖTLANDS ÄLDRE MEDELTIDSKONST.</small>|263}}</noinclude>{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=275|bildtext=<i>Fig. 6.</i>}}<noinclude> <references/></noinclude> nwrixhnh5uwpqz7xk7shbl69y4ol89h 104 156572 504040 500993 2022-08-07T17:14:31Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|264|<small>HANS HILDEBRAND.</small>|}}</noinclude>I midtpartiet se vi det stora nyckelhålet äfvensom den stora ringen, hvilken man fattade i handen, då man skulle draga till den tunga dörren. De öfriga, smärre ringarna hafva icke haft någon praktisk betydelse. Öfver midtpartiet ses fyra menniskor med lifliga åtbörder, stälda hvar och en under sin rundbåge, och der ofvanför en man, som strider mot en stor drake med menniskohufvud. Att härmed betecknas den kamp, som måste utkämpas mot det onda i verlden, torde vi få anse troligt, och är onekligen en sådan framställning lämplig på kyrkans dörr, till påminnelse för dem, som vilja träda in i Guds hus. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=276|bildtext=<i>Fig. 7.</i>}} Man löper visserligen lätt fara att råka ut för öfverdrifter, om man äflas att än här än der i oansenliga framställningar se symboler, men vi torde dock vara berättigade att som symboliska tecken uppfatta dels det treuddiga ornament i midtpartiet, hvars ena udd skyles af den stora ringen. Det är den s. k. triqvetran, bildad af ett band, som tre gånger böjdt öfver sig sjelf utgör ett afslutadt helt. I en af det nedersta partiets öglor se vi äfven ett hakkors, ett tecken, som inom vidsträckta områden och under långa tider ansetts ega en mystisk betydelse. Möjligen hafva äfven de två fiskarna, som förekomma inom två andra öglor i samma nedersta afdelning, en symbolisk betydelse. Åtminstone tillerkändes en sådan i den kristna kyrkans äldsta tider åt fisken, emedan dennes grekiska namn innehåller begynnelsebokstäfverna till de fem grekiska ord, som i öfversättning lyda Jesus Christus Guds son Frälsaren. Ett särskildt intresse har denna dörr genom den runskrift, som är ristad på en af dess jernribbor, hvilken — här i något större skala återgifven fig. 7 — innehåller orden Asmutær gerði tör d. v. s. Åsmund gjorde dörren. Att vi här hafva för oss ett arbete af en inhemsk man, gör denna inskrift säkert. Att bestämma dörrens ålder är något vanskligare, eftersom man tydligen länge bevarade seden att på detta sätt sira<noinclude> <references/></noinclude> 6b33fyj8ss1dob4rsl62tiw943n0e48 104 156574 504041 500995 2022-08-07T17:15:13Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|266|<small>HANS HILDEBRAND.</small>|}}</noinclude>och målade altarskåp, på snidade helgonbilder, på målningar å kyrkornas hvalf och väggar. I detta afseende råder en stor skilnad mellan Vestergötlands kyrkor och t. ex. Mälarelandskapens. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=278|bildtext=<i>Fig. 8 a.</i>}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=278|bildtext=<i>Fig. 8 b.</i>}} Att emellertid under alla yttre hvälfningar traditioner fortlefde från gamla dagar, märkes af ett och annat. Af sådan anledning förtjenar särskildt den ’rotekista’ som här är afbildad fig. 8, uppmärksamhet. Dess slingor äro af ålderdomligt tycke, de påminna rent af om runstenarnas slingor — dock ej de vestgötska runstenarnas, som allmänhet äro högst enkla. Det<noinclude> <references/></noinclude> nok543qkelct7hyx73u2p0wj08p99ko 104 157249 504043 502176 2022-08-07T17:21:30Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1882—84.</small>|41}}</noinclude>denna sten varit använd vid <i>offer</i> för de döda, eller till dem<ref><i>Sveriges forntid,</i> texten, sid. 147 o. följ.</ref>. Gånggriften var omgifven af en hög af jord och sten, hvilken vid min ankomst till stället redan var till en del borttagen. I denna hög hade jordegaren för ett par år sedan funnit en sten, som han tillvaratagit, och som jag erhöll för Statens Historiska Museum. Jag gjorde mig noga underrättad om stället, der den hittats, och erfor, att den legat på högens botten, 10 fot utanför kammarens nordvestra hörn, men flera fot innanför högens ursprungliga kant. Det var alldeles uppenbart, att stenen legat på bottnen af den hög, som uppkastats kring gånggriften. Högen har visserligen, såsom vi strax skola se, sannolikt blifvit påökad efter stenålderns slut, men det ställe, der stenen hittades, måste höra till den ursprungliga högen, och stenen således vara samtidig med gånggriften. Detta är af vigt, emedan stenen, hvilken ses fig. 2 i {{division|1|8}} af verkliga storleken, varit en <i>handqvarn</i> af det äldsta och enklaste slaget. Den har nämligen en stor oval fördjupning, i hvilken säden krossats med en annan sten, som af den malandes händer fördes fram och tillbaka. Dylika qvarnar begagnas ännu i dag af vissa folk<ref>Illustrerad <i>Sveriges historia,</i> I sid. 119.</ref>. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=375|bildtext=1. Offersten. Lundby i Vestergötland. {{bråk|1|8}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=375|bildtext=2. Handqvarn. Lundby i Vestergötland. {{bråk|1|8}}.}} Då vi således hafva allt skäl att hänföra den vid Lundby funna qvarnen till stenåldern, ger detta fynd oss ett bevis för <i>åkerbruk</i> i Sverige under nämnda tid, och detta bevis torde vara det första direkta vi erhållit. Att något åkerbruk fanns här under bronsåldern, bevisas bland annat af de qvarnar, lika den nu i<noinclude> <references/></noinclude> gma6fetu2qsrv3zy9sxg242iwf1wf0n 104 157537 504044 502650 2022-08-07T17:22:59Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1882—84.</small>|69}}</noinclude>Vid Kölleberg i Mularps socken, Vartofta härad, äro två öppna armringar af brons med skålformiga ändar hittade tillsammans. Den ena förvaras i St. M. (n:o 7232); den andra i trafikintendenten Troilis samling i Göteborg. I en åker vid Rafvelstorp i Gökhems socken, Vilske härad, hittades år 1882 en armring af guld lik fig. 240 i <i>Sv. forns.,</i> men alldeles slät (St. M. 7068). Den bildas af ett guldbleck, hvars kanter äro inrullade och mötas. Ändarna äro klufna, och hvardera halfvan utdragen i en smal, bakåt i spiral hoprullad tråd. Vigt 6 ort 96 korn. Vid Svartorp i Åsleds socken, Vartofta härad, fann man år 1882 i en gammal åker två hängkärl, lika fig. 248 i <i>Sv. forns.,</i> två till dessa kärl hörande »kupor» af samma slag som fig. 246 i <i>Sv. forns.,</i> tre glasögonformiga spännen med kupiga skifvor, tre hålcelter med ögla uppe vid kanten, lika fig. 11 i bihang till <i>Bohuslänska forns.,</i> samt en spjutspets med rund holk, utan sirater; allt af brons (St. M. 7034). Den ena kupan har midt på insidan en lodrät, upptill tregrenad stång, som slutar i en vågrät, rund skifva; den andra har vid kanten en stor fyrkantig ögla och midt emot denna en stång, som slutar i rund skifva. Sakerna hittades under en stor sten af minst 6 fots genomskärning: de lågo under kanten af stenen på omkring 3 fots djup under jordytan. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=403|bildtext=3. Spänne af brons. Varnhem i Vestergötland. {{bråk|2|3}}.}} Å Klostret Ryttaregårdens egor i Varnhems socken, Valle härad, hittades för ett par år sedan en sönderbruten diademliknande halsprydnad med spiralsirater, men utan upphöjda, långsgående åsar; ett smalt, platt, jemnbredt spänne, afbildadt fig. 3 i två tredjedelar af verkliga storleken; en smal, trind, slät halsring, afsmalnande mot de nu afbrutna ändarna; en enkel armring; en bit af en dolkklinga och en stor syl, allt af brons (St. M. 7216). Åtminstone de flesta af dessa saker äro utan tvifvel funna i en graf, ehuru närmare upplysningar om fyndförhållandena tyvärr saknas. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> og9wbpm4ctqwtlwdyswd48ktm4u3h8j 104 157599 504045 502793 2022-08-07T17:23:52Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1882—84.</small>|73}}</noinclude>Enligt de upplysningar om fyndförhållandena, som amanuensen Gustafson lyckades erhålla kort efter det fyndet gjordes, hade detta anträffats på ett ställe, der ett stenröse legat, från hvilket man i många år kört sten. Då den nu varande jordegaren beslöt att helt och hållet bortföra röset, var det enligt hans uppgift ett par alnar högt och ungefär 50 fot i genomskärning. Vid upptagandet af de sista stenarna, antagligen i rösets nordvestra kant och ungefär jemnhögt med jordytan, träffades hängkärlet, som låg upp- och nedvändt, under och mellan hufvudstora, runda gråstenar. Då det med jord betäckta kärlet såg ut som en sten, märktes det icke af arbetaren, förr än han träffat det med jernspettet och stött hål i dess botten. Under kärlet och inpackade deri lågo de öfriga bronserna; det var tydligen för att få rum i kärlet, som spännet och de flesta halsringarna sönderbrutits före nedläggandet. Inga flisor, inga på kant eller i någon märkbar ordning satta stenar funnos här; {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=407|bildtext=4 <i>a.</i> Spänne af brons. Stenbro på Gotland. {{bråk|1|2}}.}}<noinclude> <references/></noinclude> 0a20ggl698rv0mfi6z23nlzggc31qy4 104 157600 504046 502794 2022-08-07T17:24:22Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|74|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>inga kol eller ben. Vid borttagandet af röset hade intet annat anträffats. Spännets skifvor äro prydda med upphöjda ränder af en form, som ej är känd från Sverige; dylika sirater ses deremot på flera i Pommern funna spännen. Jag anser det derför otvifvelaktigt, att det vid Stenbro hittade spännet antingen är infördt till Gotland från Pommern, eller — hvilket måhända är sannolikare — är gjordt efter ett från sistnämnda land kommet spänne. På baksidan af båda skifvorna ses fina upphöjda streck, hvilka bilda en hand med fem fingrar, såsom fig. 4 <i>b</i> visar. Liknande märken förekomma äfven på baksidan af andra i Sverige hittade glasögonformiga spännen. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=408|bildtext=4 <i>b</i> Baksidan af spännet fig. 4 <i>a.</i> {{bråk|1|3}}.}} Från Gotland har Statens Historiska Museum under de tre sista åren dessutom erhållit följande bronsåldersfynd: nedre delen af en svärdsklinga, funnen i en åker vid Tibbles i Hejdeby socken (St. M. 7116); — öfre delen af en stor spjutspets, funnen i en åker vid Granskogs i Dalhems socken (St. M. 7117); — en skaftcelt med låga kanter och utsvängd egg, funnen i en åker vid Smedegårda i Börke socken (St. M. 7120); — en hålcelt med ögla lik fig. 152 i <i>Sv. forns.,</i> funnen i en åker vid Salmunds i Vänge socken (St. M. 7121); — samt en halsring, vriden åt ett håll, med trinda, släta, afsmalnande ändar, hvilka ytterst äro upprullade i små, plattade spiraler, funnen nära Etelhems kyrka (St. M. 7497). {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> qatnz96mxx35rim061l58818a1lakcj 104 157602 504047 502796 2022-08-07T17:25:00Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1882—84.</small>|75}}</noinclude>Inom {{sp|Svealand}} träffas arbeten från bronsåldern jemförelsevis sällan. Derför nämnas här alla de fynd af detta slag, som under de i fråga varande åren gjorts der eller blifvit kända. Vid Ökna i Gellersta socken, {{sp|Nerike,}} är en skaftcelt med låga kanter hittad (St. M. 7489). Det är anmärkningsvärdt, att skaftcelter af denna form, som tillhör bronsålderns äldsta period, några gånger träffats så långt upp i Sverige, som i Nerike och Mälarelandskapen. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=409|bildtext=5. Halsring af brons. Stenbro på Gotland. {{bråk|1|2}}.}} I nordvestra {{sp|Södermanland}} har man under arbetena för Hjelmarens sänkning hittat flera minnen från äldre tider, och bland dem äfven några från bronsåldern. Vid Hyndevad, på gränsen mellan Vester-Rekarna och Öster-Rekarna, hafva i Hjelmarens gamla utlopp följande bronssaker hittats nära hvarandra<ref>Enligt benäget meddelande af friherre G. Djurklou.</ref>: en skaftcelt närmast lik fig. 117 <i>Sv. forns.;</i> en hålcelt af samma typ som fig. 151 i <i>Sv. forns.;</i> en stor nål med öfre delen upprullad i en spiralskifva; samt en stor hake lik fig. 227 Worsaae’s <i>Nordiske oldsager</i> och fig. 32 å pl. 29 i Madsens <i>Broncealderen,</i> Suiter. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> bdesx3jl5frm8q5fjlz2lmmkn5pf3ag 104 157604 504048 502880 2022-08-07T17:25:40Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1882—84.</small>|}}</noinclude>Den del af det mellersta Europas äldre jernålder, som är känd under namnet Tène-perioden, och som omfattar århundradena närmast före Kristi födelse, har äfven utöfvat inflytande på Norden. Med hvarje år ökas antalet nordiska jernåldersfynd af de för Tène-perioden egendomliga typerna. Från Sverige kände man ännu för kort tid sedan ej mer än ett jernsvärd, som kunde hänföras till Tène-typ; det förvaras i Kristianstads Museum<ref>Enligt benäget meddelande af riksantikvarien H. Hildebrand.</ref>. Men i december 1883 fann lektor Ahlén å Nosaby n:o 14, nära nyssnämnda stad, ett sådant svärd samt två spjutspetsar af jern (St. M. 7349 C). Svärdet, brutet i flera bitar, är afbildadt fig. 6 i {{bråk|1|4}} och den ena spjutspetsen fig. 7 i hälften af verkliga storleken. Nu är svärdets längd, med tången, 70,3 cm.; det har, så som fallet vanligen är med svärd af denna typ, haft en slida af jern, hvaraf flera bitar ännu finnas qvar. Båda spjutspetsarnas holkar äro afbrutna. Dessa tre vapen hittades på 2,5 fots djup i en grushåla. Intet fanns på jordytan, som gaf till känna en graf. Inga stenar omgåfvo sakerna, och ingen svart jord märktes; gruset var endast blandadt med något matjord på det ställe, der vapnen lågo, hvilket väl i förening med frånvaron af brända ben antyder, att ett obrändt lik en gång funnits här, men förmultnat. De flesta i Norden upptäckta grafvar, i hvilka man funnit föremål från Tène-perioden, torde väl innehålla brända ben, men man känner äfven grafvar med obrända lik från denna del af vår jernålder. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=411|bildtext=6. Jernsvärd med jernslida. Nosaby i Skåne. {{bråk|1|4}}.}} Med major Ulfsparres samling erhöll Statens Historiska Museum 6 spjutspetsar af jern, funna i Närs socken på Gotland, troligen tillsammans (St. M. 7571). En af dem är afbildad fig. 8 i en tredjedel af verkliga storleken; de öfriga äro af<noinclude> <references/></noinclude> r4bye10qdmounoco76in59zkmrt6wsy 104 157640 504049 503001 2022-08-07T17:26:58Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|78|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>ungefär samma form, men mindre. Likheten mellan dessa spjutspetsar och dem, som förekomma i fynd från Tène-perioden, gör det sannolikt, att de tillhöra en mycket tidig del af vår jernålder. Vid Södra Lund i Flistads socken, Bobergs härad, Östergötland, gjordes våren 1882 ett märkligt fynd från nämnda period (St. M. 7038: <small>10—18</small>). Det anträffades i en grusgrop, på ett ställe der inga högar eller stensättningar syntes; nära derintill ligga emellertid åtskilliga smärre, runda högar, samt runda och fyrkantiga stensättningar. Vid grushemtning fann man här på 1,5—2 fots djup under jordytan en mängd små gropar, fylda med svart jord och brända ben; hvarje grop var betäckt med en kalkstensflisa. Ofta fanns bland benen ett litet lerkärl, som ej innehöll några ben. Endast en gång lär man hafva funnit ett större lerkärl, som innehöll brända ben. Det {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=412|bildtext=7. Jernspjut. Nosaby i Skåne. {{bråk|1|2}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=412|bildtext=9. Bronskärl med grepe af jern. Sköfde i V.-Götl. {{bråk|1|5}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=412|bildtext=8. Jernspjut. När på Gotland. {{bråk|1|3}}.}}<noinclude> <references/></noinclude> ghc8sm8dpq4ovt63imn6nlryrapquce 104 157683 504052 503070 2022-08-07T17:31:06Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|84|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>I Varnhems socken hittades för ett par år sedan ett litet, med pressadt guldbleck belagdt bronsspänne från nämnda tid (St. M. 7217). — I en grafhög vid Nygård i samma socken fann jag 1884 ett bronsspänne af liknande form, men utan guldbeläggning; genom ergens skyddande inverkan hade en liten bit tyg, som legat invid spännet, bibehållit sig (St. M. 7494). — I en hög vid Ulunda i Varnhems socken träffade jag nämnda år ett litet bronsspänne, äfven af liknande form (St. M. 7494). På en till Amundtorp Öfverstegården i Lundby socken hörande åker fann jag i en liten grafhög ett utsträckt liggande, särdeles väl bevaradt skelett, med det ännu nästan oskadade hufvudet åt norr och fötterna åt söder. Det låg på alfven och var omgifvet af en något mer än 6 fot lång och högst 1,2 fot bred kista af små kullerstenar. Vid det högra låret träffades ett nu krossadt, ganska fint och med enkla sirater prydt lerkärl af en för den äldre jernåldern egendomlig form (St. M. 7494). Att ett eneggadt svärd och en sköldbuckla af jern från nu i fråga varande tid hittades ofvanpå takhällarna till gånggriften vid Nils Olofsgården Lundby, är redan omtaladt (sid. 43). Vid lägenheten Sofielund å Skäfvids egor, invid Vretstorps jernvägsstation i Nerike, fann man för ett par år sedan under gräfning i en af grus bestående kulle, 5 fot djupt: ett tveeggadt, nästan rakt jernsvärd, med en liten rund bronsknapp på tångens spets; ett liknande svärd, tre gånger omböjdt och hophamradt; 2 spjutspetsar och en bit af en sköldbuckla af jern; samt öfre delen af ett större bronskärl med utböjd kant (St. M. 7160). Förlidet år deponerades af Nationalmusei konstafdelning i Statens Historiska Museum en förut på Drottningholm förvarad statyett af brons, som är funnen i sjön Fysingen, mellan Erlinghundra, Seminghundra och Vallentuna härad i Uppland (St. M. 7414). Statyetten, 26 cm. hög och afbildad fig. 10 i en tredjedel af verkliga storleken, framställer en yngling med krans kring hufvudet och en offerskål i den högra handen; den venstra handen är tom. Arbetet är romerskt, men från sen tid. Statens Historiska Museum egde förut en bronsstatyett, funnen på Öland och afbildad fig. 369 i <i>Sv. forns.,</i> samt det ena benet af en annan, på samma ö funnen bronsstatyett<ref>Montelius, <i>Statens Historiska Museum,</i> 4:de nppl., sid. 33.</ref>, båda af<noinclude> <references/></noinclude> 04z6j4p1c07p1t9e6aiaq28awza6z6y 104 157684 504050 503071 2022-08-07T17:28:15Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1882—84.</small>|85}}</noinclude>romerskt arbete. I Danmark äro ganska många sådana statyetter anträffade<ref>Engelhardt, <i>Romerske statuetter og andre kunstgjenstande fra den tidlige nordiske jernalder</i> i <i>Årböger for nordisk oldkyndighed</i> 1871.</ref>. Ett par romerska silfvermynt (»denarer») från de två första århundradena efter Kristi födelse äro också under de nu i fråga varande åren hittade i Sverige. De äro båda funna på Gotland, der det ojemförligt största antalet förut från Sverige kända sådana mynt anträffats<ref>Af 4661 från hela det nu varande Sverige kända romerska mynt, präglade före kejsar Alexander Severi dödsår (235 e. Kr. f.), äro icke mindre än 3964, eller fulla 85 procent, funna på Gotland.</ref>. Vid Granskogs i Dalhems socken hittade man år 1882 en denar, präglad för kejsar Marcus Aurelius (St. M. 7117). — Under plöjning å egorna till Myrsjö i Stenkumla socken fann man 1884 en denar från samma tid (St. M. 7417). Vid dikesgräfning i en till Mannegårda i Lye socken på Gotland hörande åker fann man år 1882 en armring af guld, närmast lik fig. 347 i <i>Sv. forns.,</i> och således förskrifvande sig från den äldre jernåldern (St. M. 7064). Ringen väger 10 ort 16 korn; dess guldhalt är 93 %. I en till Frendarfve i Eskelhems socken på Gotland hörande åker har man funnit en vacker fingerring af guld, lik fig. 353 i <i>Sv. forns.</i> och vägande 9,72 gram (St. M. 7482). Vid Götslunda i Hulterstads socken, Öland, hittade man samma år en i spiral lagd guldarmring med vidgade ändar; vigt 17 ort 5 korn och guldhalt 97 % (St. M. 6999). — Under plöjning å en till Glabo i Högby socken på samma ö hörande åker fann man 1884 en fingerring från den äldre jernåldern och en i 3 {{bråk|1|4}} hvarf lagd, smal spiralring af guld (St. M. 7567). {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=419|bildtext=10. Romersk bronsstatyett. Sjön Fysingen i Uppland. {{bråk|1|3}}.}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ehowpv48bmb4yqredmo5oiq61f0naza 104 157712 504051 503128 2022-08-07T17:29:23Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|88|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>en kullfallen och under jordytan dold bildsten hittats, som är af ett äldre slag än de vanliga, och som nu förvaras i Statens Historiska Museum. Högst 4 meter från det ställe, der stenen legat, påträffade hr Gustafson lemningarna af en liten grafkista, bildad af resta hällar, hvilkas öfverkanter nådde nästan upp till jordytan. På kistans botten lågo brända ben, ett litet guldmynt, en del af ett låsbeslag af brons, några smärre bronsbitar och åtskilliga klumpar af ljusgrönt glas (St. M. 7582). Guldmyntet, afbildadt fig. 11 i naturlig storlek, är en barbarisk efterbildning efter ett romerskt eller byzantinskt guldmynt från det 5:te århundradet eller tiden deromkring. Myntet, som är försedt med en liten ögla, har måhända varit större; man ser nämligen delar af bokstäfver vid kanten. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=422|bildtext=11. Guldmynt med ögla. Hafvor på Gotland. {{bråk|1|1}}.}} Hösten 1882 hittades under plöjning å en till Asums kyrkoby hörande åker i Färs härad, Skåne, en ovanligt stor guldbrakteat, afbildad i naturlig storlek fig. 68 i <i>Månadsbladet</i> 1882, sid. 177 (St. M. 7128). Dess diameter är 12,3 cm.; det är den största guldbrakteat, man nu känner. Tyvärr hade öglan, som varit fastlödd, lossnat och hittades icke på samma gång som brakteaten. Det är dock möjligt, att den ännu kan återfinnas vid arbete på åkern. Vigten är nu, utom öglan, 23 ort 60 korn. Föreställningen är den vanliga: ett menniskohufvud öfver ett fyrfota djur; framför hufvudet ses ett hakkors och en runinskrift. Under det ställe, der öglan suttit, finnas sirater af fina, pålödda guldtrådar, bildande små dubbelspiraler. På ön Hven hittades år 1883 under plöjning en guldbrakteat med den ofta förekommande bilden af ett menniskohufvud öfver ett fyrfota djur (St. M. 7257). Den är nästan alldeles lik en vid Åkarp mellan Lund och Malmö och sju vid Bolbro på Fyen funna guldbrakteater, men är icke präglad med samma stamp som dessa, emedan på brakteaten från Hven framför menniskohufvudet ses ett hakkors, som icke finnes på de andra<ref>Brakteaten från Åkarp är afbildad fig. 9 å pl. 2 i mitt arbete <i>Från jernåldern,</i> och två af dem från Bolbro i <i>Atlas for vord. oldkynd.,</i> pl. XII fig. 240 och 241; jfr <i>Från jernåldern,</i> fynd 344 och 454.</ref>. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 2kac6tq905bt5c63y2o8tnthtzzvd6d 3 157807 503970 503966 2022-08-07T12:20:54Z Thurs 138 /* Tomma sidor */ korr wikitext text/x-wiki Hej hej! Så roligt att se att du fortsätter redigera här även efter lägret. :) Hoppas hemresan gick bra! /[[Användare:Sofie Sigrinn|Sofie Sigrinn]] ([[Användardiskussion:Sofie Sigrinn|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 15.38 (CEST) :Jadå, nu har jag blivit varm i kläderna, så nu är jag ostoppbar. Det känns jätteskönt! :Hemresan gick bra, och snabbare än utresan. Mycket socialt här i Stockholm, så jag är ännu matt. :Mina känslor för wikipedia är numera Väldigt Varma, och så kommer det att fortsätta :) ! [[Användare:Basingo|Basingo]] ([[Användardiskussion:Basingo|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 21.08 (CEST) == Tomma sidor == Hej och välkommen till Wikisource. Jag ser att du kommit i gång bra. Men helt tomma sidor och pärmar ska inte markeras som korrekturlästa utan de har en egen kategori: "Utan text" den grå radioknappen. Du kan läsa mer om kategorierna på [[Wikisource:Korrekturläsning]] rubriken Status. Med vänlig hälsning [[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 7 augusti 2022 kl. 11.15 (CEST) :Tack :)! [[Användare:Basingo|Basingo]] ([[Användardiskussion:Basingo|diskussion]]) 7 augusti 2022 kl. 11.33 (CEST) :Hej, nu behöver jag hjälp! Kejsaren av Portugallien, sid 35: I den digitala texten står: »[[Var hälsad, sköna morgonstund|Var hälsad, sköna morgonstund, som av :profeters helga mund är oss bebådad vorden!]]» med klamrar omkring. :Men i originalet finns inga klamrar. Eftersom jag inte förstår klamrarnas betydelse törs jag inte ändra. Nu ser jag att klamrarna tydligen indikerar länk, men förstår ändå inte varför. [[Användare:Basingo|Basingo]] ([[Användardiskussion:Basingo|diskussion]]) 7 augusti 2022 kl. 12.48 (CEST) ::Det är en internlänk som länkar till samma psalm som nämns i texten. Internlänkar kodas med två <s>klammer</s>hakparenteser <nowiki>[[ ... ]]</nowiki> som ger en klickbar länk till texten. Det är inte nödvändigt att lägga till den typen av länkar vid korrekturläsningen men om någon annan har lagt in dem på sidan ska de vara kvar vid valideringen. (Om de inte leder helt fel förstås).--[[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 7 augusti 2022 kl. 13.10 (CEST) 2f8ge85gp8zrmbiykjbbq4ab6id59ru 104 157918 503972 2022-08-07T13:08:45Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>FORNLEMNINGAR I VESTKINDE SOCKEN PÅ GOTLAND.</small>|121}}</noinclude>norr, på venstra sidan med uppåtböjda knän, ansigtet åt öster. Vid dess midt lågo en <i>fingerring af silfver</i> och två bitar af en <i>jernknif.</i> Ofvanför hufvudet längst bort i kistans norra ända stod ett <i>lerkärl.</i> På vestra sidan om detta och längs kistans vestra {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=455|bildtext=1. <i>Grafkistan i röset 70, sedd uppifrån.</i>}}<noinclude> <references/></noinclude> 3td3dpojmwpadl17c1epgsoaacuhgnd 104 157919 503973 2022-08-07T13:31:04Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|122|<small>FREDRIK NORDIN.</small>|}}</noinclude>kant lågo <i>bronsbeslag</i> i en böjd linie, hvilken längst ned vek af inåt grafven och uppåt lerkärlet, så att alltsammans bildade en oval form. De hade varit fästade på <i>trä,</i> af hvilket bitar ännu funnos qvar. Äfven hittades ett rätt stort stycke <i>hartz.</i> {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=456|bildtext=2. <i>Genomskärning af grafkistan i röset 70.</i>}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=456|bildtext=3. <i>Beslag af tunn brons, funnet i röset 70.</i> {{bråk|1|1}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=456|bildtext=4. <i>Ihålig bronsknapp, som med två flikar är fäst i trä; funnen i röset 70.</i> {{bråk|1|1}}.}} <i>Bronsbeslagen</i> utgjordes dels af tre rhomboidiska tunna plåtar, dels af runda, ihåliga knappar. De förstnämnda, af hvilka en är afbildad fig. 3 i naturlig storlek, äro 6 cm. långa och 2 cm. breda, med upphöjda ränder längs kanterna. Af knapparna är en afbildad fig. 4, likaledes i naturlig storlek; de äro försedda med långa, ej invikta, utan rakt nedgående flikar. Dessa knappar voro dels anbragta i de nämnda beslagens hörn och tjenade till att fästa dem vid träföremålet, dels hafva de äfven suttit här och der på föremålet mellan de rhomboidiska plåtarna för att pryda upp det eljest här nakna träet. De äro knappast 1 cm. vida.<noinclude> <references/></noinclude> fiexar6kryf2ybvakxxrw6fnq0mqud1 104 157920 503982 2022-08-07T14:46:29Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|85}}</noinclude>som omständigheterna syntes fordra. Han fann miss Bradwardine presiderande öfver té- och kaffekannorna, med bordet betäckt af färskt hvete- och rågbröd i form af bullar, kakor, skorpor och andra sorter, jemte ägg, renstek, får- och oxkött, rökt lax, marmelade och alla öfriga läckerheter, som föranledde sjelfva doktor Johnson att prisa yppigheten af en skotsk frukost framför alla andra länders. Ett fat med hafregryns-gröt jemte en silfvermugg, innehållande en lika blandning af tjernmjölk och grädde, voro framsatta som baronens andel af denna måltid; men Rosa nämnde, att han gått ut tidigt på morgonen efter att hafva gifvit befallning, att hans gäst ej skulle få störas. Waverley satte sig ned nästan alldeles tyst och med ett utseende af tankspriddhet och sinnesfrånvaro, som ej kunde inge miss Bradwardine någon synnerligt fördelaktig tanke om hans umgängesgåfvor. Han besvarade på måfå ett par anmärkningar, som hon vågade göra rörande några allmänna ämnen, så att hon, då hon fann sig nästan tillbakavisad i sina bemödanden att underhålla honom, och i hemlighet förundrande sig öfver, att en skarlakansröd rock<ref>Engelska uniformsfärgen.</ref> ej skulle betäcka ett bättre lefnadsvett, lemnade honom åt hans tysta nöje att inom sig förbanna doktor Doubleits favoritkonstellation ''ursa major'' såsom orsaken till all den ofärd, som redan skett och sannolikt komme att ske. Men plötsligt spratt han upp och rodnade, då han genom fönstret varseblef baronen och unga Balmawhapple komma arm i arm och synbarligen inbegripna i ett djupt samtal. »Låg mr Falconer qvar här i natt?» Rosa, hvilken ej tyckte synnerligen om tvärheten i den första fråga, som den unge främlingen stälde till henne, svarade ett tort »nej», hvarpå samtalet åter afstannade. I detta ögonblick inkom mr Saunderson med en helsning från sin herre, som bad att få tala vid kapten Wawerley i ett annat rum. Med ett hjerta, som klappade litet fortare, visst ej af fruktan, utan af oro och ovisshet, hörsammade Edward kallelsen och inträdde i rummet, der han fann de båda herrarne stående tillsammans. En min af välbehaglig värdighet hvilade på baronens ansigte, medan något liknande vresighet eller blygsel, eller båda dessa<noinclude> <references/></noinclude> riujxgx4z26iy7456wcdfchyes59dpg 104 157921 503983 2022-08-07T14:48:33Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />86</noinclude>känslor, rubbat det vanliga djerfva sjelfförtroendet i Balmawhapples ansigte. Den förre stack sin arm genom den senares, och under det han sålunda tycktes promenera med honom, ehuru han i sjelfva verket ledde honom, gick han emot Waverley och stannade midt i rummet, i det han med mycken högtidlighet höll följande tal: »kapten Waverley! Min unge och högaktade vän, mr Falconer af Balmawhapple, har utbedt sig af min ålder och erfarenhet, alldenstund jag är en person, ej helt och hållet oförfaren i duellens eller envigets lagar, att vara hans förespråkare vid att förklara er den ledsnad, hvarmed han erinrar sig vissa tilldragelser under vårt gårdagskalas, hvilka tilldragelser ej kunna annat än vara högligen misshagliga för er, som för tillfället tjenar under den nuvarande styrelsen. Han anhåller hos er, sir, att i glömska dränka minnet af dylika brott emot belefvenhetens lagar, såsom något, hvilket hans bättre förstånd ogillar, och att emottaga den hand, han räcker er i vänskap; och jag vågar försäkra er, att ingenting mindre än medvetandet af att vara ''dans son tort'', som en tapper fransk riddare, monsieur Le Bretailleur, en gång yttrade till mig vid ett dylikt tillfälle, skulle kunnat aftvinga honom ett sådant medgifvande; ty både han och hela hans familj ha från urminnes tider varit, som Buchanan uttrycker sig, ''mavortia pectora'', en tapper och krigisk stam.» Edward emottog genast och med naturlig belefvenhet den hand Balmawhapple, eller snarare baronen i sin egenskap af medlare, räckte honom. Det var omöjligt för honom, sade han, att ihogkomma, hvad en adelsman önskade sig ej ha yttrat, och han tillskref gerna dagens slösande gästfrihet hvad som förefallit. »Det är mycket bra sagdt», svarade baronen; »ty, om en man är ''ebrius'' eller drucken, en tilldragelse som både kan inträffa och inträffar i en hederlig karls lif, och om samma person i sitt nyktra tillstånd återtager de skymfliga tillmälen, han yttrat under ruset, så mäste det ostridigt anses som ''vinum locutum est'', och orden upphöra att vara hans egna. Likväl skulle jag ej anse denna ursäkt tillfyllestgörande i fråga om en, som vore ''ebriosus'', eller en drinkare; ty om en sådan person behagar tillbringa större delen af sin tid i ett berusningstillstånd, har han ingen<noinclude> <references/></noinclude> p2p4zjg94lj47ge8cche4tmn63bngig 104 157922 503984 2022-08-07T14:50:35Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|87}}</noinclude>rättighet att bli fritagen från belefvenhetens fordringar, utan bör lära sig att uppföra sig fredligt och artigt, då han står under den spirituösa eggelsens inflytelse. — Och låt oss nu gå att frukostera och inte mer tänka på denna dumma affär.» Hvilka slutsatser man än torde draga af denna omständighet, måste jag tillstå, att Edward efter en så tillfredsställande förklaring gjorde mycket större heder åt läckerheterna på miss Bradwardines frukostbord, än hans början lofvat. Balmawhapple deremot syntes förlägen och nedslagen, och Waverley märkte nu först, att hans arm bars i band, hvilket tycktes förklara det tafatta och förlägna sätt, hvarpå han räckt honom sin hand. På en fråga af miss Bradwardine mumlade han någonting om, att hans häst fallit, och synbarligen angelägen att slippa både från ämnet och sällskapet, steg han upp, så snart frukosten var förbi, tog afsked och red hem, efter att hafva afslagit baronens bjudning att stanna qvar till middagen. Waverley tillkännagaf nu sin afsigt att lemna Tully-Veolan så tidigt på eftermiddagen, att han kunde hinna fram till värdshuset, der han ärnade tillbringa natten; men den oförstälda och djupa ledsnad, hvarmed den godsinte och hjertlige gamle herrn hörde detta beslut, beröfvade honom alldeles modet att vidblifva det; och så snart baronen fått Waverleys löfte att stanna qvar ännu några dagar, sökte han undanrödja de skäl, han ansåg såsom anledningen, hvarför Edward velat förkorta sin dervaro. »Ni får inte tro, kapten Waverley, att jag af vana eller grundsats är någon advokat för dryckenskapen, ehuru det kan hända, att vid vårt gårdagsnöje några af våra vänner, fastän kanske ej alldeles ''ebrii'' eller druckna, voro, minst sagdt, ''ebrioli'', hvarmed de gamla utmärkte dem, som voro ankomna eller, såsom ert inhemska och metaforiska engelska talesätt uttrycker det, på tre gvart. Ej som jag skulle vilja låta förstå något dylikt om er, kapten Waverley, hvilken, lik en förståndig ung man, snarare afhöll er från att dricka; ej heller kan det med fog sägas om mig, som suttit vid många stora generalers och marskalkars bord vid deras festliga gästabud och lärt konsten att tömma mitt glas med försigtighet, hvadan jag, som<noinclude> <references/></noinclude> rkdxl6vz59o7jie5hqzyfm4x9bohd5z 104 157923 503985 2022-08-07T14:55:00Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />88</noinclude>ni säkert sjelf märkte, ej under hela aftonen öfverskred gränserna af en sansad glädtighet.» Man kunde ej gerna vägra att instämma i en åsigt, som så bestämdt uttalades af den, som otvifvelaktigt var den bäste domaren; ehuru Edvard, om han skulle dömt efter sina egna hogkomster, skulle påstått, att baronen ej blott var ''ebriolus'', utan äfven på vippen att blifva ''ebrius'', eller, rent ut sagdt, den utom all fråga drucknaste af sällskapet, med undantag kanske af hans motståndare, lairden af Balmawhapple. Sedan baronen likväl erhållit den väntade eller snarare äskade komplimenten för sin nykterhet, fortfor han: »nej, sir, ehuru jag har en stark kropp, hatar jag dryckenskap och afskyr dem, som sluka vinet: ''gulæ causa'', för strupens förnöjelse; änskönt jag torde undanbedja mig Pittaci af Mitylene lag, som med dubbelt straff belade ett brott, hvilket begicks under Bacchi inflytelse; ej heller skulle jag helt och hållet vilja instämma i den äldre Plinii förevitelser emot vinet, i fjortonde boken af hans ''Historia naturalis''. Nej, sir, jag vet att göra åtskilnad och gillar blott så till vida vinets bruk, som det gör ansigtet gladt, eller, för att tala med Flaccus, <i>recepto amico.</i>» Så slutades det försvar, baronen af Bradwardine ansåg nödigt att göra för sin öfverflödande gästfrihet, och man kan lätt förstå, att han hvarken afbröts af någon motsägelse eller något uttryck af misstroende. Han bjöd derefter sin gäst på en morgonridt och befalde, att David Gellatley med hundarne Ban och Buscar skulle möta dem vid den s. k. ''gömda stigen''. »Ty jag vill gerna visa er något vildt, innan jagttiden begynner, och vi kunna, om Gud så vill, stöta upp ett rådjur. Rådjuret, kapten Waverley, kan jagas alla tider på året, ty, liksom det aldrig är hvad man kallar ''gräsfett'', är det också alltid skjutbart, ehuru det är sant, att dess kött ej kan jemföras med hjortens eller dofhjortens. Men det duger till att visa er, huru mina hundar springa, och derför skall David Gellatley taga dem med sig åt oss.» Waverley uttryckte sin förvåning öfver, att ett sådant uppdrag kunde anförtros åt hans vän David; men baronen underrättade honom, att den stackars token hvarken var vansinnig eller ''naturaliter idiota'', såsom det heter i galen-<noinclude> <references/></noinclude> 2tiard1rbq3jfkt4y2yyp1onux8dsi2 104 157924 503986 2022-08-07T14:59:40Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|89}}</noinclude>skapsintygen, utan blott en fånig skälm, som ganska bra kunde uträtta hvilket uppdrag som helst, som han hade lust till, och som tog sin dårskap till en förevändning att slippa ifrån alla andra. »Vi stå i skuld hos honom», fortfor baronen, »för det han med våda för sitt eget lif räddat Rosa från en stor fara, och den sluga skälmen får derför äta vårt bröd och dricka ur vår bägare samt göra hvad han kan eller vill, hvilket, hvad honom beträffar, just kan komma på ett ut, om Saundersons och intendentens misstankar äro grundade.» Miss Bradwardine berättade derpå för Waverley, att den stackars fånen var utomordentligt kär i musik, som djupt rörde honom, om den var sorglig, och hänförde honom till ytterlig glädtighet, om den var glad och liflig. Han hade i detta hänseende ett förundransvärdt minne, som var fullproppadt med en olikartad samling af stumpar och fragmenter af melodier och visor, hvilka han ibland med ganska stor skicklighet använde såsom uttryck för förklaring eller tadel. David var mycket tillgifven de få, som visade honom godhet, hvarjemte han var känslig för hvarje föraktfull och elak behandling, han erfor, samt färdig att, då tillfälle yppade sig, hämnas den. Allmogen, som ofta är lika sträng i sina omdömen om sina likar. som om dem, hvilka stå öfver dem, hade uttryckt mycket medlidande med den enfaldige stackarn, så länge han i sina slarfvor vandrade omkring i byn; men de hade ej väl sett honom anständigt klädd och försörjd samt till och med ett slags favorit, förrän de framletade alla de bevis på skarpsinnighet och slughet, vare sig i ord eller handling, som hans föregående lif lemnade, och grundade derpå den menniskoälskande hypotesen, att David Gellatley ej var en större fåne, än som behöfdes för att undvika hårdt arbete. Denna åsigt hade ej bättre skäl för sig än negrernas, hvilka af apornas skälmstycken förmoda dem hafva talförmåga, och att de afhålla sig från att bruka den endast för att slippa arbeta. David Gellatley var verkligen den halffånige tok, han visade sig, och var ur stånd till hvarje allvarligt och ihärdigt bemödande. Han hade nätt och jemt så mycket förstånd, som fordrades för att ej kallas vansinnig, och så mycken qvickhet, som befriade honom från beskyllningen för fånighet; vidare hade han<noinclude> <references/></noinclude> btivwl7322mrqszabdke4gxn3lq6xjq 104 157925 503987 2022-08-07T15:01:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />90</noinclude>temligen stor skicklighet i jagt, hvari vi sett lika stora dårar som han utmärka sig, mycken godhet och mensklighet i behandlingen af honom anförtrodda djur, varm tillgifvenhet, ett förundransvärdt minne, samt öra för musik. Hästtramp förnams nu på gården, och David hördes sjunga till de båda stora vindhundarne: <poem>»Raskt framåt! Raskt framåt! Öfver berg, öfver fält går vår stråt, Der skogen, den vida, är grönast, Der källorna glänsa som skönast, Der ljungen sig frodigast höjer, Der skimrande daggen längst dröjer, Der orrtuppen ljufvast hörs qväda, Der trippande elfvor sig gläda. Skynda till ställen, knapt sedda, men sköna, Älskliga, ensliga, svalkande, gröna! Öfver berg, öfver fält går vår stråt, Raskt framåt! Raskt framåt!»</poem> »Höra dessa verser, som han sjunger, till den fornskotska poesien, miss Bradwardine?» frågade Waverley. »Nej, det tror jag inte», svarade hon. »Den arma varelsen hade en bror, och liksom för att skänka familjen en ersättning för stackars Davids brister, hade himmeln begåfvat honom med hvad man i byn ansåg för ovanliga talanger. En morbror lät uppfostra honom för att inträda i den skotska kyrkan; men han kunde ej få någon befattning, derför att han kom från vårt gods. Han återkom hopplös och förkrossad från akademien och råkade i förfall. Min far underhöll honom till hans död, som inträffade, innan han fylt nitton år. Han spelade utmärkt väl flöjt och ansågs ha stora anlag för poesi. Han var öm och medlidsam emot sin bror, som följde honom som hans skugga, och vi tro, att David af honom inhemtat många lösryckta stycken af sånger och melodier, som äro olika vårt lands. Om man frågar honom, hvarifrån han fått sådana fragment, som han nu sjunger, svarar han antingen med långa, vilda gapskratt eller också utbrister han i gråt och jemmer; men man har aldrig hört honom gifva någon förklaring eller nämna broderns namn sedan hans död.» »Säkert», sade Edward, hvars deltagande genast väcktes af hvarje berättelse, som hade en romantisk anstryk-<noinclude> <references/></noinclude> jhm9yz3cvc5z9xgaztucgeecrvv613f 104 157926 503988 2022-08-07T15:02:35Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|91}}</noinclude>ning, »skulle man kunna få veta mer genom närmare förfrågningar.» »Det vore väl möjligt», svarade Rosa; »men min far vill inte, att någon skall plåga hans känslor i detta fall.« Baronen. hade emellertid med mr Saundersons tillhjelp dragit på sig ett par stora jagtstöflar och bjöd nu vår hjelte att följa sig, under det han klampande klef utför den breda trappan och i förbigåendet slog med skaftet af sin massiva ridpiska emot balustraden samt med utseendet af en bland Ludvig XIV:s jägare gnolade: <poem>»Pour la chasse ordonnée il faut préparoer tout, {{em|3}}Ho la ho! Vite, vite debout!»</poem> {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> cihqhrbqmdhgj0k4oupe03ekzdt06vm 104 157927 503989 2022-08-07T15:05:00Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">TRETTONDE KAPITLET.<br /><b>En förnuftigare dag än den förra.</b></h2> {{Initial|R}}idande på en rask, väl inriden häst och sittande i en bomsadel, med ett långt schabrak af samma färg som hans livré, var baronen af Bradwardine ingen dålig representant af den gamla skolan. Hans ljusa, broderade rock och präktigt utsirade väst samt hans ståtliga peruk, betäckt af en liten guldgalonerad hatt, som var tryckt på sned, fulländade hans personliga kostym. Han åtföljdes af två välberidna betjenter, beväpnade med hölsterpistoler. På detta sätt red han i sakta traf öfver berg och dal och uppväckte beundran i hvarje bondgård, hvilken de foro förbi, tills de »djupt nere i en gräsbevuxen däld» funno David Gellatley, som ledde två ovanligt stora vindhundar och dessutom hade öfverinseende öfver ett halft dussin gårdshundar samt lika många barfotade och barhufvade pojkar, hvilka, för att få den stora utmärkelsen att medfölja på jagten, ej underlåtit att kittla hans fåfänga med den välljudande benämningen ''herr Gellatley'', ehuru sannolikt hvarenda en af dem vid föregående tillfällen sprungit efter honom och skrikit: »''galna David''». Detta är likväl ej något ovanligt smicker mot tjenstförrättande personer, ej heller är det inskränkt till Tully-Veolans barfotade bypojkar. Det var i bruk för sextio år sedan och skall äfven vara det sex hundra år härefter, i fall denna beundransvärda sammansättning af dårskap och skälmstycken, kallad verlden, då ännu finnes till. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> nzjivu4z8vx3wo5zp7t3k7tnbfmq4if 0 157928 503990 2022-08-07T15:06:08Z Thuresson 20 Kap 12 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Waverley 1879.djvu" from=88 to=95 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Waverley|12]] [[fr:Waverley/Chapitre XII]] pvf6snm1ksl7a52fgbdzh0a20ma2b2p 104 157929 503991 2022-08-07T16:19:54Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>FORNLEMNINGAR I VESTKINDE SOCKEN PÅ GOTLAND.</small>|123}}</noinclude>Hvad hela föremålet varit, kunde jag ej utröna. Hvilket träslag det varit förfärdigadt af, bör deremot kunna bestämmas. <i>Lerkärlet</i> liknar fig. 395 i <i>Sv. forns.</i> och har liksom detta två punkterade ränder omkring halsen; det är 13,3 cm. högt, 17 cm. vidt öfver buken och 13,5 cm. i mynningen. Godset är 4 mm. tjockt, mörkgrått och vackert. Hela kärlet är utmärkt väl drejadt. <i>Fingerringen</i> af silfver är nästan för vid, 2 cm. invändigt, för att kunna hafva tillhört en qvinna. Den är helt enkel och slät samt ganska tunn och smal. Den ena, något ovalt formade <i>stenkulan</i> är af grå- och rödspräcklig granit, groft tillslagen och ej slipad på något ställe. Ett stycke är afslaget. Dess största vidd är 13 cm. Den andra af gråaktig, fast granit har två slätslipade ytor. De öfriga sidorna äro deremot ej så släta. Vidden är 10 cm. <i>N:o 71.</i> Litet <i>röse,</i> beläget 19 meter SV. om föregående invid sjelfva åkerkanten, alldeles öfvervuxet af gräs, föga höjdt öfver marken. Diam. 3,5 m. Det var hopfördt af väl lagda kalkhällar, ofvanpå hvilka ett tunnt, örblandadt jordlager blifvit pålagdt. Rundt omkring bottnen lopp en <i>rand af väl lagda kalkhällar.</i> I midten stod en liten <i>hällkista</i> i riktning N.—S. utan täckhällar, fyld med jord och kalkflisor. Kistan stod på fasta hällbottnen. Dess längd var 1,15 m., bredd 40 cm. (något smalare på midten), djup 40 cm. Här påträffades endast <i>brända menniskoben</i> och några <i>kolbitar</i> samt en liten skärfva af ett <i>lerkärl.</i> Benen voro hvitbrända. Ingen aska fanns, hvilket antyder, att benen blifvit hopplockade från bålet, som stått på annat ställe, och nedlagda i kistan. <i>N:o 72. Röse,</i> beläget 16 m. från 69 och 13 m. från 71. Diam. 6,5 m., höjd 40 cm. Bestod af kalkhällar i bottnen samt mindre gråstenar och ör från Stenkrogstrakten ofvanpå. I bottnen låg en intensiv <i>askbädd,</i> 20 cm. i djup och omkring 1 m. i vidd, uppblandad med <i>brända menniskoben,</i> dock ej synnerligen mycket, samt <i>kol.</i> Askan låg på leran under stenarna och var starkt hopgyttrad med den förra. Flera af stenarna voro hårdt brända, några af gråstenarna så hårdt, att de alldeles fallit<noinclude> <references/></noinclude> 2nxidgddplts1awg0wu7ew1ic1bx6hx 104 157930 504064 2022-08-07T21:18:42Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||{{linje|5em}}{{linje|5em}}|7}}</noinclude>tiga grundläggning, som vid Stadens utvidgande i senare tider blef nödvändig<ref>Jos. Pet. Wallin de originibus Stockholmianis. Diss. Ups. Hab. 1685. 8:o. §§. 3. 4.</ref>. Stockholm innom broarne har väl i Djurbergs Geographie, fådt namn af <i>Gustafsholmen,</i> efter 3 de största Rikets Konungar; men det har blifvit anmärkt, att om sådane orsaker skulle få vara gällande, kunde man efter behag omstöpa, Städers, Länders och Rikens namn, till ej ringa confusion, både uti Historien och Geographien. (Ups. Sällsk. Tidn. 1784, p. 250). {{c|§. 3.}} Om <i>Rom</i> icke byggdes på en dag, som man ordspråksvis säger; så kan man ock om Stockholms Stads fundation och byggnad icke utsätta något visst åratal; då våra godkände Häfdateknare, derom äro af så skiljaktige meningar. Att hvarken gilla eller förkasta någons uppgift; torde man utan all skada, för den historiska sanningen, emellan de tio år, ifrån 1250 till 1260, som dertill olika bestämmes, kunna blifva vid medeltalet 1255, då Staden ock skall erhållit sina första Privilegier; som förmenes vara dragne ur Sveriges gamla Björkö-rätter eller <i>Byarkalag,</i> Handelslag; och i Stadslagen, hvartill <i>Birger Jarl</i> varit första upphofvet; blifvit, till föreskrefne ordningars efterlefnad, intagne, och hvaraf en del, Stockholm i synnerhet angående, blifvit bibehållne; ehuru olämpelige till Städerne i allmänhet, såsom 23 Cap. B. B. huru Norra-bro näst Stadenom skall byggas, och the andra två ther ära: 21 Cap. Köpm. B. om * )<noinclude> {{huvud||A 4|alt}} <references/></noinclude> p0c084eb3aqdilvjj6nn7vyavm8q10l 504065 504064 2022-08-07T21:26:52Z Bio2935c 11474 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||{{linje|5em}}{{linje|5em}}|7}}</noinclude>tiga grundläggning, som vid Stadens utvidgande i senare tider blef nödvändig<ref>Jos. Pet. Wallin de originibus Stockholmianis. Diss. Ups. Hab. 1685. 8:o. §§. 3. 4.</ref>. Stockholm innom broarne har väl i Djurbergs Geographie, fådt namn af <i>Gustafsholmen,</i> efter 3 de största Rikets Konungar; men det har blifvit anmärkt, att om sådane orsaker skulle få vara gällande, kunde man efter behag omstöpa, Städers, Länders och Rikens namn, till ej ringa confusion, både uti Historien och Geographien. (Ups. Sällsk. Tidn. 1784, p. 250). {{c|§. 3.}} Om <i>Rom</i> icke byggdes på en dag, som man ordspråksvis säger; så kan man ock om Stockholms Stads fundation och byggnad icke utsätta något visst åratal; då våra godkände Häfdateknare, derom äro af så skiljaktige meningar. Att hvarken gilla eller förkasta någons uppgift; torde man utan all skada, för den historiska sanningen, emellan de tio år, ifrån 1250 till 1260, som dertill olika bestämmes, kunna blifva vid medeltalet 1255, då Staden ock skall erhållit sina första Privilegier; som förmenes vara dragne ur Sveriges gamla Björkö-rätter eller <i>Byarkalag,</i> Handelslag; och i Stadslagen, hvartill <i>Birger Jarl</i> varit första upphofvet; blifvit, till föreskrefne ordningars efterlefnad, intagne, och hvaraf en del, Stockholm i synnerhet angående, blifvit bibehållne; ehuru olämpelige till Städerne i allmänhet, såsom 23 Cap. B. B. huru Norra-bro näst Stadenom skall byggas, och the andra två ther ära: 21 Cap. Köpm. B. om<noinclude> {{huvud||A 4|alt}} <references/></noinclude> 3rry6c8qq0foc5phzvluq5dnn5ea5ii 104 157931 504066 2022-08-07T21:44:07Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|8|{{linje|5em}}{{linje|5em}}|}}</noinclude>alt det gods till Staden kommer, huru det må bortföras: 23 Cap. Edsör. B, on rån som i Staden eller på Södra och Norra malm, eller innom Stadens mark föröfvas; flere ställen att förbigå. Detta är dock endast sagt, om Stockholms Stads anläggning af Riksföreståndaren <i>Birger Jarl.</i> Staden i sitt ämne, var icke strax, hvad den blef i <i>Birgers</i> tid, och långt ifrån hvad den sedan blifvit, på 550 år. Ifrån en ringa början har den, som flere andra Städer småningom upprunnit och tillväxt. — Det är all anledning att tro, att några Fiskare sig här först nedsatt, att idka ett näringsfång, som vid Mälarns söta vatten och salta Hafvets närgränsande Vikar, låfvade lycka och lönande bragder. En så ljuflig och vacker ort, har sedan förmodeligen, tid efter annan, lockadt flere, att i hvarjehanda andra afsigter, här nedslå sina bopålar och ändteligen stifta ett litet Samhälle, till inbördes biträde och en roligare sammanlefnad. Så väl af ortens behaglighet, som att <i>Agne</i> här firade sitt bröllopp; förmenar <i>Biörner,</i> att stället då redan, icke saknat åboar, eller invånare. Om man med honom, som var långsynt, då han betracktade framfarne tidehvarf, icke kan påstå, att Stockholm på Nio-århundradet varit en känd handelsort; måste man dock medgifva, hvad våra häfder intyga: att sedan Efterne 1187, grufveligen framfarit i Mälaren och uppbränt <i>Sigtuna,</i> flytte en stor del af denna olyckeliga Stadens Borgare och Invånare till<noinclude> {{huvud|||Stock-}} <references/></noinclude> 61apb3hmn5q50yld7cr2as98gzmsghd 504069 504066 2022-08-08T02:49:06Z Bio2935c 11474 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|8|{{linje|5em}}{{linje|5em}}|}}</noinclude>alt det gods till Staden kommer, huru det må bortföras: 23 Cap. Edsör. B, on rån som i Staden eller på Södra och Norra malm, eller innom Stadens mark föröfvas; flere ställen att förbigå. Detta är dock endast sagt, om Stockholms Stads anläggning af Riksföreståndaren <i>Birger Jarl.</i> Staden i sitt ämne, var icke strax, hvad den blef i <i>Birgers</i> tid, och långt ifrån hvad den sedan blifvit, på 550 år. Ifrån en ringa början har den, som flere andra Städer småningom upprunnit och tillväxt. — Det är all anledning att tro, att några Fiskare sig här först nedsatt, att idka ett näringsfång, som vid Mälarns söta vatten och salta Hafvets närgränsande Vikar, låfvade lycka och lönande bragder. En så ljuflig och vacker ort, har sedan förmodeligen, tid efter annan, lockadt flere, att i hvarjehanda andra afsigter, här nedslå sina bopålar och ändteligen stifta ett litet Samhälle, till inbördes biträde och en roligare sammanlefnad. Så väl af ortens behaglighet, som att <i>Agne</i> här firade sitt bröllopp; förmenar <i>Biörner,</i> att stället då redan, icke saknat åboar, eller invånare. Om man med honom, som var långsynt, då han betracktade framfarne tidehvarf, icke kan påstå, att Stockholm på Nio-århundradet varit en känd handelsort; måste man dock medgifva, hvad våra häfder intyga: att sedan Esterne 1187, grufveligen framfarit i Mälaren och uppbränt <i>Sigtuna,</i> flytte en stor del af denna olyckeliga Stadens Borgare och Invånare till<noinclude> {{huvud|||Stock-}} <references/></noinclude> l3onyq65nhni3cq8i7gog7yg9b989h2 104 157932 504067 2022-08-07T22:21:48Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||{{linje|5em}}{{linje|5em}}|9}}</noinclude>Stockholmen; och af ett Fiskeläge blef då en liten Köping<ref>Botins Sv. Hist. I Edit. p. 168. Härom säger ock Diarium Visbyense: A. D. 1187 combusta est civitas Sigtonensis, et tunc Civitas Stockholmensis ædificata est. Lagerbring II. Del. p. 204. Langebek Sc. Rerum Dan. Hafniæ 1772. Fol. p. 253. Tom. I</ref>. Detta hände i K. <i>Knuts</i> tid, som var K. <i>Erik den Heliges</i> Son. Det torde kanske vara en vågad gissning, att K. <i>Erik</i> den Helige, såsom Rikets Patron och äfven Stockholms i synnerhet, som sedermera antagit hans hufvud till Stadens vapen och märke; af sådan anledning skedt, att Stockholm under hans Sons regering, fådt sine förste Inbyggare, och att en början då blifvit gjord, till en Stads funderande, som <i>Birger,</i> 60 à 70 år derefter anlade, med de rättigheter och förmåner, som gjöra heder åt hans omsorger och styrelse. <i>Birgers</i> ändamål med sin nya Stads byggnad och befästande, har väl i synnerhet varit, att sätta starkare bomar, för Mälarens inlopp; än de stockar och kädjor, som så ofta förut blifvit brutne och föracktade; både då man sökte utestänga, hemsökande Vikingar, och innesluta K. <i>Olof,</i> med sin Flotta; som i faran icke rådlös, öppnade sig en egen väg, den han lät gräfva ut, genom <i>Agnefit</i> till hafssidan, hvarigenom det då blef en Holme. <i>Sturleson</i> berättar derom: att när <i>Olof Haraldsson,</i> på återresan ifrån <i>Sigtuna,</i> ej kunde slippa ut vid <i>Stocksund,</i> efter som der var ett Kastel på Östra sidan om Sundet och en Krigshär på den Södra; (i <i>Schönings</i> Danska edition, står: att han kunde icke komme der igiennem, thi der var Blockhus vesten för Sundet och Krigsfolk laa sönden fore.) så<noinclude> {{huvud||A 5|lät}} <references/></noinclude> kl81ujz386bgwrgbm74fwok4h6ndeq0 104 157933 504068 2022-08-08T02:48:04Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|10|{{linje|5em}}{{linje|5em}}|}}</noinclude>lät han gräfva ut genom Agnefit, och till hafssidan, som sagdt är, och kom genom flodens tillhjelp, förorsakad af stadigt regnväder, uti Sjön på andra sidan, med en flygande vind och löstagne styren. Detta Sund är sedan kalladt: Konungs-sund, och kan man med stora Skepp, ej fara derigenom; utan när vattnet stiger högst upp<ref>Heims Kringla p. 378.</ref>. Det förmenes dock att K. <i>Olof Haraldsson,</i> bestuckit K. <i>Olof Skötkonungs</i> Folk och med dem stådt i godt förtroende; hvilken omständighet nästan är oumgängelig, om denna Historien, om Söder-ströms uppgräfvande, skall synas trolig<ref>Botins Birges Jarl p. 152.</ref>. Denna <i>Birgers</i> förenämde afsigt, att igenläsa Mälaren, var så mycket större och värdigare, en Styresman, hvilken allmänna välfärdens vårdande, närmast ålåg; som Rikets förnämsta och mäst odlade Landskap, Upland, Västmanland, Nerike och Södermanland, med de kring Mälaren liggande Uppstäder, således skulle skyddas och med mera eftertryck kunna försvaras, för fienteliga besök, plundring och förstörelse, hvarmed nämde Landsorter och Städer, så ofta tillförne varit hemsökte. <i>Birgers</i> första omsorg fordrade således, att med Borgens och Slottets anläggande, nära Norre-ström, samt med fasta Torns uppförande på Kädjeskär och vid Norra och Södra Sunden, gjöra uppfarten derigenom, in i Mälaren, otillgängelig. Sedan den tiden skall ock aldrig något infall skedt af Ester, Finnar och Karela-<noinclude> {{huvud|||re;}} <references/></noinclude> eta504hy70hda9dp5futbf83gbou2se 104 157934 504076 2022-08-08T07:57:38Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|124|<small>FREDRIK NORDIN.</small>|}}</noinclude>sönder. Bålet tyckes sålunda hafva stått på platsen nere på leran, dock synes askbäddens vidd, 1 m., vara väl liten såsom grund för ett så stort bål, som behöfts för att bränna en menniska. Huru man skall förklara, att stenarna blifvit brända, om nämligen bålet stått på leran, är svårt att säga. De skulle då på något sätt hafva legat ofvanpå. Bland askan hittades ett <i>treuddigt beslag af brons</i> samt en <i>knif</i> och en <i>sölja af jern.</i> Högre upp än askbädden lågo på östra sidan af röset flera <i>obrända djurben.</i> Vid tilläggningen tillvaratogs hälften af en <i>platt, slät, oval gråsten.</i> <i>Bronsbeslaget,</i> af temligen tunn plåt, har formen af en treuddig stjerna med starkt insvängda sidor och är i uddarna försedt med små nitar. Hvarje flik är omkring 1,5 cm. lång. <i>Jernknifven,</i> af vanlig form, lik. fig. 267 i <i>Sv. forns.,</i> är 11 cm. lång och 1,5 cm. bred. <i>Jernsöljan,</i> af oval form, är 6 cm. lång och 4,5 cm. bred. En <i>oval sten</i> tillvaratogs, såsom ofvan nämnts, emedan den var så jemn och slät på båda de flata sidorna, att den tyckes hafva varit begagnad for något ändamål. I motsats till de förut nämnda, t. ex. de från 70, var denna platt, men har antagligen varit använd för samma ändamål, eller, som jag tror, såsom löpare vid sädesmalning. Stenen är af röd, fast granit och är 18 cm. bred samt har varit omkring 30 cm. lång. <i>N:o 73. Röse,</i> beläget 17 m. från 70 och 14 m. från 72. Vägen från östligaste grinden på Häglunds hage gick midt öfver detsamma. Diam. 7 m., höjd 30 cm. Bestod af kalkhällar i bottnen och ör från Stenkrogshållet ofvanpå. I bottnen mellan kalkstenarna lågo <i>aska, brända menniskoben</i> och <i>kol</i> till en längd af 2,3 m., bredd af omkring 1 m. och djup ända till 20 cm. Här hittades en <i>rund bronssölja,</i> flera <i>beslag af tunn bronsplåt</i> samt ett <i>ändbeslag</i> af samma metall; en tunn <i>kolbit</i> af löfved var jemnad i ena kanten och tycktes vara en lemning af arbetadt trä. Stenarna i bottnen voro svarta och buro spår efter att hafva varit med i elden. Bålet har sålunda möjligen stått på platsen ofvanpå stenarna. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8a6qzr6en45v9jv6xrn766bjjggewdl 104 157935 504077 2022-08-08T08:38:26Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>FORNLEMNINGAR I VESTKINDE SOCKEN PÅ GOTLAND.</small>|125}}</noinclude><i>Bronssöljan,</i> 2,3 cm. vid, är alldeles rund och gjord af en trind, 3 mm. tjock ten. Der ändarna mötas samt på två ställen på midten är hon prydd med tvänne insänkta ränder. Nålen, som är afbruten, är på det ställe, der hon omsluter söljan, äfven försedd med två dylika ränder. <i>Ändbeslaget</i> är tämligen likt fig. 302 i <i>Sv. forns.</i> och lika långt som detta, eller 8,5 cm., men något gröfre. De öfriga <i>beslagen,</i> som äfven antagligen tillhört ett bälte, bestå af temligen tunna sönderbrutna bronsplåtar, några med isittande nitar. Två af dessa plåtstycken äro sammannitade. <i>N:o 74.</i> Litet, lågt, gräsbevuxet <i>röse,</i> 14 m. SV. om 71, utmed samma åkerkant. Diam. omkring 4,5 m.; höjde sig föga öfver marken. I bottnen voro kalkstenar lagda samt derutomkring, äfven i bottnen, en ring af sådana. Ofvanpå var lagdt ett tunnt lager af jord. Det såg ut, som om ett litet hål blifvit gräfdt i midten i senare tider. Derunder påträffades en ofullständig <i>hällkista,</i> hvilkens längdriktning var N.—S. + 10° Ö.—V., längd 80 cm. och bredd ungefär 50 cm.; djupet var endast 20 à 30 cm. Den stod på fasta hällen, som här låg nära under jordytan. Jorden inuti kistan var litet mörkare än den öfriga. Här påträffades litet <i>brända menniskoben,</i> rätt många bitar af ett <i>lerkärl,</i> några <i>kolbitar, obrända ryggkotor af ett djur</i> samt en <i>obränd djurtand.</i> <i>Lerkärlet</i> tyckes hafva varit en varietet af fig. 395 i <i>Sv. forns.,</i> men har saknat alla prydnader. Godset är fint, rödt och 4 mm. tjockt. Kärlet tyckes vara drejadt. <i>N:o 75. Röse,</i> gräsbevuxet, beläget 11 m. från 74 och 15 m. från 71, nära åkerkanten. Diam. 5 m., höjd 40 cm. Bestod af kalksten och något gråsten i bottnen samt derofvanpå jord af samma beskaffenhet som den omgifvande marken; i norra ändan dock något påkördt från Stenkrogshållet. I midten hittades mellan stenarna <i>brända menniskoben</i> och några <i>kolskärfvor</i> samt under stenarna några tunna <i>bronsbeslag.</i> I norra ändan, tätt uppe under gräsroten, låg ett <i>obrändt djurben.</i> <i>Bronsbeslagen,</i> blott två fragment, äro af tunnt bleck med tvänne medelst pressning upphöjda små åsar längs de ovalt böjda ytterlinierna; de likna sålunda dem från grafven 35. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 84j1ldcqwyje3f48d605esepkkadtjo 104 157936 504078 2022-08-08T09:14:04Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|126|<small>FREDRIK NORDIN.</small>|}}</noinclude><i>N:o 76. Röse,</i> något gräsbevuxet, beläget 14 m. SV. om 75, nära åkerkanten. Diam. 6,5 m., höjd 40 cm. Bestod af gråsten och kalksten med ör från Stenkrogshållet ofvanpå. Vid östra kanten låg en stor gråsten af 70 cm:s genomskärning. I södra hälften påträffades under stenarna <i>tre</i> särskilda små <i>fläckar af aska och brända menniskoben</i> samt, spridda såväl under stenarna i den ena fläcken som högre upp bland stenarna, flera bitar af ett <i>lerkärl.</i> Äfven en <i>jernknif</i> hittades. <i>Jernknifven</i> som har varit ovanligt tjock, är mycket förrostad samt saknar udden och den ena ändan af tången. I denna sistnämnda, som är rätt bred, sitter en grof, 2 cm. lång <i>jernnit.</i> Denna knif har således icke varit instucken i ett hål i skaftet, utan måste detta hafva bestått af tvänne skifvor, som legat en på hvar sida om tången och fasthållits med nitar. <i>Lerkärlet</i> har, att döma af bitarna, liknat fig. 395 i <i>Sv. forns.</i> och liksom detta haft tvänne ränder af intryckta punkter kring halsen. Godset är fint, rödt och 4 à 5 mm. tjockt. Kärlet tyckes vara drejadt. <i>N:o 77. Rest kalkhäll,</i> 9 m. från 75 och lika långt från 76 åt vester. Längd 90 cm., höjd öfver marken 15 cm., från roten 1 m., tjocklek 10 cm. Kring stenen var ditförd strandklapper, så att det bildade en låg gräsbevuxen kulle. Hällen lutade något åt Ö. Dess längdriktning var N.—S. + 10° Ö.—V. På båda sidorna stodo stödjehällar, af hvilka några liksom hufvudhällen stod på fasta hällbottnen. Mellan hufvudhällen och stödjehällarna lågo <i>brända menniskoben</i> strödda. Ingen aska, blott några små <i>kolskärfvor</i> påträffades. <i>N:o 78. Röse,</i> beläget 7 m. från 77 och 11 m. från 76, gräsbevuxet. I midten var ett litet i senare tider gräfdt hål. På östra sidan låg en stor, aflång, 1 m. lång och 60 cm. bred gråsten. Diam. 4,5 m., höjd 30 cm. Bestod af kalkstenar i bottnen och ör från Stenkrogshållet ofvanpå. I bottnen stod en <i>grafkista</i> af på kant satta hällar, täckt af tvänne stora sådana. Kistans riktning var NO.—SV. med några graders dragning åt N.—S. Hon var fyld med jord, bland hvilken påträffades några <i>kolskärfvor.</i> Sidorna bestodo af flera hällar, af hvilka några hade fallit inåt. Hela kistans längd var 1,9 m.,<noinclude> <references/></noinclude> hebknketcwng1rjtzu8sjbhqqdo4gx0 104 157937 504080 2022-08-08T10:23:26Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>FORNLEMNINGAR I VESTKINDE SOCKEN PÅ GOTLAND.</small>|127}}</noinclude>bredd 50 cm., största djup 37 cm., hvilket mått äfven angifver djupet af skelettets läge under jordytan. Bottnen utgjordes af lagda kalkhällar. I kistan låg, som nämndt är, ett <i>menniskoskelett</i> på venstra sidan med ansigtet åt SO., knäna något böjda. På östra sidan om dess midja låg en rund <i>jernsölja</i> och framför bröstet en förrostad <i>jernknif</i> med tången uppåt. Vid denna sutto ännu qvar små smulor af <i>träskaftet.</i> Knifven har ej kunnat i den ställningen hållas af någondera handen, utan antingen nedlagts lös bredvid eller suttit fast vid bröstet, hvilket senare dock knappast lär vara antagligt. Hela skelettets längd, om det tänkes rakt utsträckt var omkring 1,6 m. <i>Jernknifven,</i> mycket förstörd af rost, har varit ovanligt bred, 2,5 cm. <i>Jernsöljan,</i> som saknar nål, är 3,5 cm. vid. <i>N:o 79. Röse,</i> gräsbevuxet, beläget 12 m. från 41 och 10 m. från 78. Bestod af något jord ofvanpå samt kalksten och något gråsten i bottnen. Diam. 4 m., höjd 20 cm. I röset stod en mycket smal <i>hällkista</i> i riktning N.—S. Sidorna bestodo af flera små hällar, hvilka fallit inåt, så att de stodo lutande mot hvarandra. Kistan var fyld med jord, bland hvilken hittades i södra ändan upptill några <i>kolskärfvor.</i> Kistans hela längd var 1,9 m., dess bredd i bottnen 40 cm., djup 40 cm. I kistan låg ett <i>menniskoskelett,</i> hvars öfra del, utom några refben, alldeles var förmultnad. Af kraniet syntes ingenting, utom några tänder, hvilka lågo nere öfver höfterna, der äfven fingerbenen hittades. Nedre extremiteterna voro deremot alldeles bibehållna. Skelettet låg på leran. På underbenen stod ett litet <i>lerkärl,</i> hvilket var så skört, att det gick sönder i en mängd skärfvor, oaktadt det med stor varsamhet upptogs. Bredvid detsamma låg ett smalt, förrostadt, <i>obestämbart föremål af jern</i> samt en likaledes förrostad <i>jernknif,</i> äfvensom å andra sidan åt S. en <i>jernsölja.</i> Rundtomkring allt detta gick en <i>hartzrand.</i> Ett träkärl hade således nedsatts på den dödes fötter och i detta kärl inlagts ett lerkärl, en knif, samt ett annat föremål af jern. Söljan kan ej gerna hafva ditlagts lös utan fastsittande i något bälte eller dylikt, möjligen bältet till<noinclude> <references/></noinclude> enu4zlhyj9v4969i92afm4dr03dek6n